Om empati

29 juli 2025

En sak som är rätt ordentligt lurigt är det där med empati. Om nån alltid tycker synd om och empaterar med alla som påstår de är så ledsna för den och den har varit så dum mot dem... Ja, då kan empaten, utan att mena det, såra riktigt ordentligt nån som blir ljugen om.

Minns en gång när jag läste nått en bekant till min man uppe i Köping skrev på FB. Han verkade vara sur på nån som gjort nått, men jag visste inte alls vad det handlade om. Dumt nog skrev jag nått då, eftersom jag själv empaterade med just att råka ut för nått dumt då jag hade verkligen gjort det.

Fast vad som hände sen var att hans exfru tog bort mig som vän och blockade mig. Jag fattade ingenting varför hon gjort så för jag visste INTE att hon var hans ex alls! Hon hade ju t o m ändrat tbx till sitt gamla efternamn och som sagt, jag hade ingen aning. Detta var inte några jag kände alls.

Och så kan det bli om man blandar sig i saker man inte förstår och lägger sin empati på en person, som då verkligen kan ha behandlat nån riktigt illa, och jag fick ju sen veta att denna exfru hade blivit riktigt illa behandlad och fann sig inte i det. Och det gjorde hon helt rätt i. Tyvärr blev vi inte vänner igen.

Lärdomen är att man ska passa sig för att empatera utan att veta. Ja, för jag blev ju ledsen av att ha sårat denna Annelie från Skåne. Precis som jag är den kvinnan från Skåne och precis som jag gifte hon sig med en kille från Köping och blev illa behandlad. Hon märkte ju det rätt tydligt, då han slog henne, så hon skilde sig fast hon hade varit stormande kär.

Jag däremot var ju aldrig kär och blev väl övertalad och manipulerad under ett bra tag att gifta mig och sen var det ju bara en massa praktiska saker att ordna och saker rann på. Det tog mig väl lite över 11 år innan jag fick bekräftelse på att han faktiskt hade haft en annan tjej då när vi var nygifta. Men det bara fortsatte ändå, för vid det laget var jag rätt fast, som man kan bli.

Det skulle ta mig 31 år alltsomallt innan jag tillslut fick mitt liv tillbaka eller ja, tillbaka är väl en överdrift. Jag blev frisläppt. Långt straff, men jag kom ut och tillbaka med en del bucklor i plåten kan vi säga. Man är ju inte direkt som man var vid 25 längre och världen utanför är något helt främmande och ibland skrämmande.

Saken är den att Annelie från Skåne hon hittade en ny, jättesnäll kille i Köping. Pelle. Jag hoppas hon känner sig älskad och är lycklig. Själv träffade jag också en ny när jag var i min nya stuga uppe vid Svansjöarna. Han hjälpte mig med att få vatten. Jag vet inget smeknamn han gillar, så det får bli utan nått. Min älskling. 

Fast skillnaden är att jag och min nye man bor här nere i Småland och Annelie med sin Peller bor i Köping. Ändå, lite komiskt att man blir ihop igen med nån från samma stad. Eller ja, min make.är förstås från Hallsta, fast han har bott en del i Köping och främst har han bott på landet. Bland annat i Munktorp, där jag bodde med exet i många år och där jag fick alla fyra barnen!

Varför jag berättade allt det där är för att säga att jag väldigt gärna hade fortsatt vara vän med Annelie, men klantade mig genom att empatera med fel person. För att jag inte visste och inte förstod vad som hänt. Många gånger skriver folk så kryptiskt och förvirrande och konstigt för att de INTE har rent mjöl i påsen. Ärligen, den som tycker JAG skriver förvirrande behöver nog träna på LÄSFÖRSTÅELSEN. 

Har hört vissa påstå att det inte går att läsa det jag skriver, och det säger väl mest om läsaren än hur jag skriver. Jag sätter punkter, kommatecken och stor bokstav. Sen är jag helt medveten om vissa fel jag gör. Jag GLÖMMER ofta små ord. Jag missar autokorrektade ord! Jag kan ibland skriva FEL prepositioner. Och så kan jag skriva så långa meningar att det blir MYCKET svårt att hänga med från början till slut. 😆

Fast om man verkligen VILL förstå vad jag berättar och inte är ILLASINNAD så borde det gå bra. Jag skriver inte korta kryptiska arga saker eller långa osammanhängande anklagelser. Det var det jag tyckte var så kränkande med förtalsposten ifjol. Att så många valde de som skrev sådär. Inte direkt i det de skrev till sina vänner, med i det de påstod jag fått via SMS. 

Det var långt och svamligt och fullt av anklagelser inte ens jag visste vad de menade med. Och som sagt, de skickade ju aldrig det "till mig" då jag direkt hade blockat den vidrigt otrevliga kvinnan, som först ringt upp utan att säga vem hon var och direkt börjat härja med mig och sen direkt efter jag verkligen helt riktigt slängde luren i örat på henne efter ett "hör inte av dig igen", eller nått i den stilen, så vart hon ju ordentligt blockad! 

Naturligtvis. Hemska främlingar som krämar skit och börjar gapa och skriva hotfulla text blockar man. Det vet ju alla! Nåväl, jag BRUKAR inte svara på okända nummer, men tänkte att det kan ju handla om mamma, som är supergammal. Så dum som jag var svarade jag! Det ångrar jag bittert. 

Tack vare den erfarenheten har jag INTE svarat på X antal samtal från Hemtjänsten angående mamma. Inte svarat på ett samtal från Sjukhuset efter mamma hämtats dit och blivit inlagd. Allt tack vare att jag INTE vågar svara på okända nummer längre. ALLS. 

Ja, för bara det samtalet öppnade upp för dem att trakassera sönder mig, stalka mig för att leta upp vadsomhelst varsomhelst att använda emot mig, osv. Det var helt sinnessjukt och bara att gå igenom allt nu 18 månader senare river upp samma panikkänsla igen. Att jag borde dö. Att det inte är nån mening att jag lever, osv. 

Tack för det, ni som tänkte ni skulle vara snälla och empatera, utan att veta. Man kan skada nån. Nu kanske ni som mobbade mig inte tycker jag är värd att leva efter allt skit jag utsatt andra för, osv. Men vet ni verkligen att det är så eller har ni hört det från någon som söker er empati? Nån som påstår det är så, att jag är värdelöst skit som förtjänar att krossas? 

Så brukar mobbar säga nämligen. Det och det kvinnans far sa till mig när vi hade ett möte med kommunen i mars. Att "ingen vill vara vän med en sån som dig". Ja, när jag gick i skolan sa de "ingen vill vara ihop med en sån som du". När jag ringde upp en som bett mig skilja mig, svarade hans fru som inte skulle finnas där, och då sa hon att "ingen vill ha en sån som du omkring sig". 

Många år senare fick jag veta att hon alltid umgicks och pratade med min dåvarande, medan jag var utfrusen. Det var hennes då exman som berättade det när han faktiskt fick träffa mig, många många år senare. Fast ärligen, väldigt sent är ofta för sent. Och helt klart ville han prata med mig och umgås, men fick inte, förr i tiden. 

Så är det okej att mobbare säger åt andra "hon är ingen du ska umgås med"? Nja, kanske mobbare förstör för andra och det är allt de gör? Skämmer andra från att umgås och prata med nån "ingen ska umgås med"? Kanske de som inte får lov att umgås med vem de vill mår dåligt av att styras av andra? 

Jaja, man måste vara stark och gå sin egen väg och säga ifrån. Det är EXAKT det jag gjorde när jag INTE ville prata med en aggressiv främmande kvinna. Som det faktiskt står i förtalsposten alla i mobben sett och lär ha läst. Att det är DET jag skriver!!! 

Och sen trakasserar alla dessa människor mig med. Är det av empati för de som började trakassera mig, eller vad är det? Jag har svårt att förstå, när saker är så tydliga. Inte som när jag råkade såra Annelie, exfrun i Köping. Det var inget tydligt alls i den posten. 

Men den posten, som då alla kunde tydligt se att jag blivit elakt påhoppad om "polisanmälan" och att jag skrivit att hon är en främling och att jag inte vet vad hon menar hon ska anmäla och avböjer all vidare kontakt. Där är det så klart som korvspad vad som hänt! 

Så hur kan nån ens inte förstå och väljer att empatera med de som trakasserar nån främmande kvinna såhär? För mig var hela den posten helt koko att läsa. Rena Kafka, som man säger. Bakvänt, sinnessjukt. 

God natt.