Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read this blog.

måndag 18 augusti 2014

Gaslighting - How Your Enemy Tries To Drive You Crazy

The title of this blog I made up from this book "Gaslighting: How to Drive Your Enemies Crazy" by Victor Santoro. A sudden thought came to me after listening to this video below. It suddenly dawned on me how my sister seems to be portraiting me to people and how obviously mother believes I am now. Also one of my brothers seems to believe I am like that - and that is how this mother in the video acts... Well, this is what I wrote as a respons to that video, but never posted, so it's directed to the one with the video. If you could imagine that in your heads, please. :)  

Had a thought when hearing this and your translation of this. You know what - I totally realize this is what my baby sis is claiming I do. What your mom does here. What a horrible thought as I'm nothing like this, and I've never threatened her (she claims I do, that much have I figured out) and I never call her, write to her or contact her. Whenever I met her I've always been really nice to her as I would not dare anything else. I have been blamed for ALL stuff she's ever done when she grew up, as I was her actual baby sitter (full time almost) from 9 yrs old. Mom told me when I was 8, and she was pregnant, that this new child was a "special one", that she was "valuable" and "clean" and stuff like that, and nothing like me. She said I was "dirty" and god knows what shit she said. 

After a few years I noticed this special child had not the same emotions I did, and that she had no empathy, very robotic. I checked it up last year and she fits the profile of a typical covert psychopath who hides behind a facade of normality. I've now realized she must have been continuing moms smear campaign of me, and that is so horrible as all I ever wanted was to be left alone and have a nice, peaceful life with my children. She's called my children "monsters" and they all treat them like garbage. To realize my sister has lied that I am doing like your mother here, and that I've treated HER this way is horrible. I used to try and give her what I never got. 
A torementor can use one or several of these things to harm you.
I remember saying to her "you're sweet and kind and wonderful" when she grew up, to make her feel that way about herself. Now she's making it out that I am lying about her, steeling from her, and that I am threatening her to her life and harassing her, stalking her, and god knows what she says. I have only gotten a few feedbacks from people sending on her lies about me. And her husband and one brother of mine also have shown that they think I am doing these things to her. I don't know why she's doing this to me.  She showed me a legal paper 2 days after dad died (an option on a house) and ever since then she's been lying about not showing me it, inspite a brother clearly saw it and remembered it. Like they do - the pathologicals - she's been lying and denying and projecting ever since. 

But she's acting like the victim and trying to seem cool and innocent. She's very convincing and she really scares me due to the backwardness in all of what she claims. I'm sure 99% would believe her before me. But I know what I saw - an option. She claims she has a "termin" on the house and that it's gone cause I stole it. Also the other brother claims I've stolen his "termin" on a house. It's a madhouse hearing what they claim - totally fiction. I don't know why they treat me this way. I almost died in 2011, and in 2012 the doc said it was a miracle that I came through. All I know is that they must hate me very much as she showed me this option and now harrass me for knowing I saw it and they all treat me like shit. 
The origin of the term Gaslight.
They gaslight me, is what it's called. I'm a university business economist and they make it out as I don't know what I saw. She claims she did show me a paper, but a totally other kind of paper, and that both me and my witness misunderstood what we read. He's a IT-expert specializing in finding little, tiny faults. He's very smart and has a keen eye for details. Our sis never bothered with higher education, but still she's very successful and has had jobs demanding a uni-degree for years now. I don't know how she does that, but she seems to be able to con everyone into believing her. She does get fired all the time and I know she's not as competent as she acts. She's quite stupid actually, in my opinion, but she is very stuck up and acts superior. I blame myself now as I did try so hard to push up her self confidence and all I wanted was for her to be all she could be. 

Even the guy she's married to she identified thanks to me, as I'm psychic and she got flowers from an anonymous person and I knew it was this guy she'd mentioned a few months back. She had hords of boyfriends at that time so it was not somebody she'd imagined and she first didn't believe me, but I was right. Her husband threatened me with the police last year a couple of times. I think it was to scare me as I was not budging on the fact that I read the paper, and that I refused to sign over the house onto them without them proving I was wrong about it being an option. As they refused to, and I had a witness, I put my story in a video - what I remembered about that event when I read the paper - and that was when they started with the police threats and ever since they've continued. My closest brother claims that I am stalking him too. I don't know how, but he says that. He lives in Florida and claims what I do is illegal there - but I don't know what I do that could in any way be illegal. 
Perhaps a good book to get help to cope?
All the lying and steeling are just their projections of what they do, like their claim I have been threatening them, stalking them. My video was like a "testimony" that I did to make my sis get back to her senses, and seeing how ridiculous her lies was as I do remember and I do have a witness confirming it. I did make an oath, of course, swearing on what I hold most precious in my life (not mentioning WHAT that was)  - which of course could seem like your mother, but I have never done that before and I'm over 50 when I did it. It was cause my sis refused to stop lying, and everyone believed HER inspite me having a witness and she does not. I also dared her to take the same oath, if she didn't feel like coming clean. She never did, but stated in her reply (that she sent out to lots of people ontop of my mail to her with my video) all she'd said always been 100% true. Then of course it must have been, as a liar would not lie about something like that... ? 

So, it was my sis who sent on the video to all sorts of people, and she claimed I was defaming her, that I had mental problems, was harassing her, and bullying her, and that she now just had it with me.... WHAT!!! I was being bullied by them and my video was my final call for my sis to stop this. I sent it to HER - she sent it on to god knows how many. She's been calling me mentally ill behind my back already, writing this to my witness, whom she tried to make believe he'd seen another kind of paper, and he sent her mail to me so I could see how she's making me out as a luny bin, while fully well knowing I am speaking the truth. It's so hateful what she does, I hardly can believe my eyes. 
In their stories you are always a monster and they saints.
I know she hated me when a child, as I found her childhood diary, where she wrote HATE HATE HATE all over the pages. The story in the diary was like I had gone against her will, been ill or something, and not obeyed her. It was very typical how an extremly spoiled, selfish child would think. All about her, and making her out as a victim, cause I'd told her to not play the piano as I was very ill in severe migrains, and needed sleep. That she made out as I was totally out of control and very selfish. I remember one of these things she wrote about, and that I hardly could speak, that was how in pain I was, very sick, throwing up constantly, and I begged her to "please, please stop play the piano" as I needed atleast an hour to sleep for the migrain to ease up, as I'd just taken some pill for it. She just thought me selfish as she needed to practice as she'd had not done it the whole week. 

I so remember this argument with her, and how I told her she should practice every day, not only the day before, and she would not have this problem now as I was ill and needed her to wait and practice in an hour or two perhaps. She was totally furious with me. And that was one of those horrible, hateful things I'd done according to her diary. She was like 9 at the time and I was 18, I think. She was also furious cause I was sad and upset over a boyfriend, she was angry cause I wanted some privacy, and all in all she was going on in her diary as if I - a teen - was her mother and obliged to tend to all her needs. Nothing about her real mother, that I could find when I quickly looked it through about 10-15 years ago. All about what a horrible person I was. It was heartbreaking as at that time - I remember - my friends told me to stop putting her needs infront of mine. They said she did not appreciate it and that she took me for granted, and that I needed to care for my self more. I disagreed with them and said that she cared about me and appreciated me very much. Apparently they were right. :((
Whatever you feel you are supposed to feel guilty.
My witness, he who saw me reading her option, he knew what he saw and he thinks she's a total psychopath. He's just disgusted by her, but that's only him, the rest of the family is all on her side. She and the rest of the family have been smear campaigning him as long as I remember. I kind of believed a lot of it sometimes, but there was always something "off" with their stories. I now know they at the same time smeared me to him. I have gotten a few feedbacks from both his wife and from mails he's sent that this is the case even long time ago. Today I totally feel that mother is behind all this from the beginning. I think she's some kind of narcissist, of the covert kind with some psychopathic traits. Not like my sis though, as she's very cold and calculating, but mother is more like she feels like the victim for real all the time - like someone with a combination of borderline and malign narcissism. 

She dislikes my children, by the way. She told me to stop taking them along when I visited her. Finally she admitted this in 2009, when she was 78. She never cared for any grandchildren really, but likes to pretend to like some of them. She does seem to enjoy to be with the most smeared son's oldest son though. I think she's the reason there is this huge rift between him and his parents. Not the only reason, but a big part of it. She's been really nasty to his parents, specially his mother, and I don't think the children understood why their parents stopped seeing their grandma. She once looked after the two oldest when they were small and they've told me she was nice to them. My children she used to punch in the face and poor ice cold water on! I don't know why she was nice to this brother's children, but my guess is that she wanted to be a better mom then their real mom. She's been really into making it out like she is through the years. She did complain one time I did not let her look after my children, and that was after the smacking faces and cold water rutine, so no wonder I did not.
Either learn to live with her or leave her to rot in her own dung.
The problem is that on the surface our family looks normal. Only those friends I'd had that came close to us knew the truth. I could only see that I was hurt, felt hurt by stuff happening, but then my hurt was always ignored as if it was stupid, so I locked it away as non important. That's why I think I grew up thinking that whatever I feel, think, do, is of no importance to the world. And why I've always had this angst inside of me that I am afraid will take over. Like some kind of borderline traits I think. The suicidal thought, the total lack of selfesteem and so on. It got better the further away from these people I've been, and I've even managed to unlock alot of my obsessions, things I could not stop thinking about. They do say borderline is like being stuck in the worst moment of your life, but to me it didn't really feel that way, so maybe not quite that thing. 

I was mostly obsessing over people I liked and who dumped me, and that I never could hate them for dumping me, like it was not their fault. I thought I'd done something wrong and never blamed them. My big breakthrough was to stop blaming myself, and to actually stop liking them anymore, stop caring for them. It's like I love everyone for ever, and that is not healthy as nobody loves me at all of these people. I needed to stop focusing on people in the past and start to live in the now. Seeing what I did have and not what I never had. Many girls I know behave this exact way if they are stuck on some old time narcissistic boyfriend, so my guess is that it was cause I was raised in a familiy with this infliction, so I went on to fall for guys with those traits, and it only brought me more failure and loss. 
Believe you have the right to say NO and decied who to let into your life.
I don't like narcissists one bit anymore - I see them and I ignore them. They hate that, I know. I honestly think these malignant narcissists concider you hating them if you start to ignore them, when they mistreat you. Hence the projections of me hating them. I didn't used to hate them, no matter what they did, but after this horrible treatment from them I must admit I do, from time to time, feel hate towards them. It does not last long and most of the time I feel disgust only. I hate how they've treated me, and lied about me and others. They've brought so much misery into my relationships with other people as they love to triangulate and lie to cause harm.

But as I am not lying about them, making them out to have stolen and lied and done horrible things, it is by that proven who hates who. I would however be entitled to hate them, I think, but I think it's proven they hate me. Why would they otherwise do what they've done? So many little things proving it to me. Things I did for them, but favours they never repaid. It's a big long list today, but it's been my primary goal to make them all happy, and now I know that their primary goal has always been to make me sad. So they are now out of my life. I will not give them more of my sadness to enjoy. :))
A final good advice for all who brood about old hurts.
Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

tisdag 12 augusti 2014

Ingis World of Rainbows

I've been spending quite a time to update my website and deleting ugly gifts, or just small and old gifts. I put up those I deleted on my google+ account Magnolia Lane, for all to enjoy. It was a nice feeling to be able to do some work on the site and on graphics as too much time has been spent on dealing with the horrible behavior from my family this last year, that totally revealed once and for all that they have no compassion, no remorse and are not worth to spend more grief over. It's not as easy as it sounds to go "no contact" and then all is fine and dandy, so it's taken alot of soul searching and investigating into the matter of pathological families to wrap my head around this issue. But when doing all that I missed out on working with what I really wanted to do. And that is another matter that I've had issues with them my whole life. They always seem to want me to NOT do what I really want to do, but they always ignore, belittle and ridicule what I love and really want to spend time doing. So them making me have to investigate so much, to understand what was happening, in a way they got what they wanted. Me not doing what I really wanted to do. But I doubt they wanted me to investigate their pathology! 

I am showing some things from my first webpage here. It's called like you can see in the headline - Ingis World of Rainbows. There is nothing occult or mysterious about that name, as it's actually a reference to the fact there is alot of rainbows here where I live. I have tons of photos with rainbows over our house. I once started that page as we've moved down here from middle Sweden and the first thing I noticed was all those beautiful rainbows. In the beginning I had lots of photos and stories about the house, but many of the original material is deleted now. It's not as easy to find out exactly what house it is now, as I wanted to make it more anonymous. I did intend at the beginning to be very open and invite all my family and friends to my websites and did invite alot of them to my webgroup Magnolia Lane, but the reactions I recieved were very odd and not as I had hoped. Today, after all my research into toxic families that smear and scapegoat some people the reactions are not odd and peculiar anymore. They are perfect reactions from people who have been led to disbelieve and disrespect a person.
At the time I sent out my invitations I was very naive and thought everyone was avoiding me cause I'm such a shy and introvert person that they kind of had given up on me as I kept to myself. I thought, very naively, that they'd all be happy that I'd opened up, like a butterfly from the cocoon, and tried to contact them. That assumption couldn't be further from the truth. Today I do understand that it was never that I was too shy, too introvert, that was the problem. I know many shy and introvert young people that still are well liked and not treated like they had lepracy or something. They are seen as the sensitive, emotionally vulnerable people they are and actually loved and cared for by their families cause of those facts. They are appreciated as they want to help out, and offer their help with no desire to get anything in return. The family speaks highly of them and they say how sweet and helpful these youngsters are. But in a family with smearing and scapegoating you will find that none of that occure. What happens instead is that those smearing the introvert will pretend they have done all the nice and helpfull things he or she has done, and they will put the blame for all their own dirty tricks on the loner, who is not likely to gossip and find out he or she has been smeared and scapegoated. 

So what happened was that nobody wanted to join my group, which at that time was called Family Webnet. I had intended it to be a fast line for family news, like babies and birthdays, where everyone could send a little note for all to see. I had intended the group for family members only, but not made any decisions about how far off related a person needed to be. I was so excited and just before I started the group I had helped my oldest brother to invite loads of family to his mailinglist for one side of our family - father's side. In hinesight I realize it was a big mistake letting me send out those invites and not one of them agreed on joining his mailinglist. I don't know if it's cause of the smearing going on about me or about him, as we've been both smeared. I do think many more like him then me as he's so much more extroverted then me, and he's much better at ignoring insults and bad behavior from relatives. It seems to mostly not affect him nowdays, but there was a time he was very affected by atleast one person - mother. She had an accute nack of breaking him totally down, and I so regret not noticing all her little devious tricks when doing that. She used his own handicap against him, to stir him up and put him down. Her goal always seemed to be to make him feel totally inadequate, like him feeling good about himself deeply disturbed her.
It took me quite awhile to get it - that nobody wanted to know me and did not care for me. But at that time, back in late 2003, I was still very naive. I had sent out invitations to loads of family for my brothers mailinglist and I think one big reason I so much wanted to help him out was cause I'd been told 3 years earlier by his wife, that he'd been very mad at me for four years, starting in 1996. We'd been good friends at that time and we travelled to the US together. Also our brother, who's born between us, was with us. On the airport we joked about him feeling embarassed about us, as he walked far away from us. During all our stay in the US he actually acted embarassed. First I'd thought he was embarassed about his older brother, as he do tend to talk alot and quite loud too, but after awhile it was clear to me he was just as much, or maybe even more, embarassed about me. He'd asked me to drive and begged me to not tell his older brother he'd asked me. Then later on he told his older brother I was the one DEMANDING to drive. This is what caused him to be angry at me, according to his wife. Nowdays he does not remember any of that as he only remember how utterly mad he was about mothers behavior on that trip. She used my pregnancy illness and general discomfort to bully the oldest brother. 

So first off I was puking and not being able to eat anything, and freezing and not being happy, but on top of that the oldest brother had panick attacks and were mistreated for being claustrophobic and too warm. I had to sit in front in the car, not driving thank god though, but in the cold of the air condition, and he had to sit furtherst in the back where the air was too warm. And I got nothing to eat, while having to watch all the rest fill their guts with delicous food. That trip was pure nightmare, and I got so very ill in pneumonia for two weeks afterwards. So very ill. And worst of all - I lost my friendship with my oldest brother as they all set up us against each other with their little toxic lies. Like the one that I had been demanding to drive and forbidding my oldest brother to drive. That was why he was mad at me, and his wife told me in 2000. By then he had had another fallout with mother in 1998 and he was acting very odd back then too. I felt it strongly something was wrong 1998, now I know what, even though he's forgotten. I think his wife told him the truth I'd told her, that it was never me wanting to drive, but that I'd been forced. And that he then just forgot all about it as I was not guilty to what he had been told.
I drove only one time, that was from the airport, and that was it. I was so sick when I drove and everyone ridiculed how slow I drove. While I was totally sick! After that our sister drove the car, but from what I heard I was totally blamed as the culprint behind our oldest brother not being allowed to drive at all. As his wife was not with us in the US she must have been told by her husband all this, but last year when I brought this up her husband said she must have made it up, as it never happened that he'd been angry at me, or that our other brother had framed me as the culprint. Which is totally illogical as she couldn't had known any of that lest she'd been told by someone there, and I sure as hell had not told her anything. So her story ads up and she seems to be a sensible woman who actually record events as they are, and not like some like us to believe they happened. My brother, her husband, has admitted that he does get confused by the families little mind games and gaslighting, and he's really careful to not believe anything he does not remember himself. Which is why he does not really believe that our brother told him I was behind the driving issue and many more things he seems to have shared with others, previously, when he did remember events.

That is totally what they do to your brain you see. Make you forget. I remember things from that trip that never happened he will tell me. But I know they did happen. What he did remember now, many years later, is the big row he had with mother. He does not even remember he was rowing with me too! I was so mad at him for screaming in the car, as I was starving after a long day puking and nobody would ever let me eat anything. They had a joke on me conning me to order raw fish, which I had to turn down as you are not allowed to eat any raw fish when pregnant due to they carry something that will induce abortion, so I refused to eat it. And then I'd just been puking alot and when you are feeling sick you don't feel like eating raw fish. It was hilarious of course, to get the pregnant sick woman to order raw fish. Don't know why I was unhappy with that joke. The only one who seemed bothered by this joke on me was my oldest brother and he tried to be nice to me and ask me what I could eat. I was so tired and exhausted by famine at that time that all I could think about was potatoes. So all I had to eat was a couple of boiled potatoes, while the rest was stuffing their faces with delicous meals. I could smell their foods and I even got to taste the other brothers wonderful meal. I so wished I could had had something to eat too, but not in my family. I was always the one going without and they always mocked me for being so thin. Wonder why... Not really.
That trip made me decide to never go anywhere with my birth family ever again. There where other things happening I don't like to go into, many more in only a few short days. The end result was however that my friendship with my oldest brother grew colder. And after his wifes revelations in 2000 I decided to make more of an effort to make him see I'm not that canieving bitch our other brother is trying to fool him I am. I don't know why he did that - first asking me to please drive as he didn't trust his brother and begging me to not tell that he was doing this, and then framing me by telling our brother that I was behind it all. It's so very horrible and I've been very upset about this whole issue ever since I found out. A couple of years after my husband got a very horrible mail from my oldest brother. He said that since we were divorcing he didn't hence forward wish to have anything more to do with such a manipulating and false bitch like me, but would only stay in friendship with my husband. I remember this clear as a day, as my husband, in total bewilderment, showed me this mail. I mentioned this mail in another blog last year and let my oldest brother read it. He had no clue what I was talking about. He asked me if it was a mail he found he sent in 2004, as I at that time only guessed that it might have been about that year, though I had not much of a real idea really. 

It was just an ordinary day, and we were sleeping in the upper bedroom at the time. That was what gave it away to me, that it must had been earlier on. We only slept there for the first year here and then we moved down to the bottom bedroom. Now we are back in the top bedroom again since a year or two. But that memory made me see I'd said the wrong year. But the assumption it was 2004 made my brother find a mail, which he thought could had been kind of insulting. It made me laugh so hard as I must had been utterly brain dead CRAZY to had thought the mail he picked being insulting. How over sensitive does he imagine I am? That is one smear that they use on me all the time, the family. That nothing I say is real, cause I'm just being "over sensitive". It's a good one cause then you can totally make out something utterly ridiculous is what made me pissed off, instead of actually listening to what I'm telling did. It's a kind of diversion tactic by my smearers. As you might have guessed, like I have guessed by now, one of my worst smearers are this middle brother. The one who could not stand to walk by my side when we flew to the US. The one who put me as far away from the honors table on his wedding as was humanly possible. I've been so blind my whole life. You know what they say - love is blind. He's never liked me. I was born and took the sunlight away from him. He must so hate my guts!
Back to the horrible mail. As I said my oldest brother could not recollect what mail it could be, as he had absolutely no memory of sending it. I said to him that he sent it when he was still a member of his old church and that I thought he was not feeling too well as he was starting to have doubts. He then replied that I must be wrong, as he was feeling just fine and dandy in 2004. That is so typical my family! He made me make a guess about WHEN it was, and then anything I put forward is dismissed due to that one guess. The year was a guess, but my knowledge he was at the time still a member of his church, though starting to show early signs of doubt where not. And he focused on the most unsure issue of them all! I don't blame him for doing so as he's just been brainwashed his whole life to treat me that way. I'm trying to re-program him into seeing me as a human being, instead of that insane cartoon figure someone has implanted over my real humanity. After dismissing my claim that he had sent it, due to my claim he was not in a good way when he sent it, as he was feeling good 2004 the whole issue was more or less dropped. He could not remember sending ANY insulting mail to me and at the time I didn't feel ready to explain in what exact way it was insulting. I don't know, but it was still very hurtful the things he'd said in that mail.

Then things changed as I realized what had happened. Remember who'd lied to him about my canieving plan to rob him of his opportunities to drive the car in the US? Thanks to my beloved sister-in-law, whom I feel so totally ashamed of forgetting to wish a happy birthday once again, I found out about that affair. If she'd not meddled I'd never known. And my guess is that she told her husband, who forgot all about it as he'd wrongly been mad on me. He forgot that he should be mad at our brother who'd lied too. This forgetting game I have been through with a daughter in exactly the same way. At that time she also been mad at me for four years, but it was she herself who told me. I then set her straight and when she found out it was all her grandmothers doings, and none of mine, she forgot all about it. Not even remembering she ought to be even more angry with her granny now, as not only did she smack her granddaughter in the face for being thirsty, but she also caused her to be angry at her mother for four years by blaming me. It's both a blessing and a curse my daughter forgot this. A blessing as who wants their child to remember their granny being such an evil bitch, and a curse cause she still had angry feelings about me for many years. She only had forgotten why!
These events with amnesia made me think. They had both occured after the truth had been told to the ones being told lies. And both had during the time between the lie was told and the truth revealed hold anger towards me, thinking bad thoughts about my character. And both must then have realized he or she had been angry on me for things I had nothing to do with, which made it into unrighteous anger. To feel a grudge towards someone who's not done anything wrong towards you due to lies and deception makes you feel really bad about yourself, I know. You want to forget all about the event due to that guilt. So either you just forget cause the anger is now gone, or cause of this guilt, it does not matter. If you've been had, lied to by trickters, you will want to forget. And that is why I think my brother forgot about the car issue. And I think there is the clue to why he can't remember this awful mail too. I think, in my personal opinion, that our other brother had a finger in that mail too. I think, and I'm guessing alot here, that he'd been told lies and half lies by our mother and re-made them in his head into more foul things, which he then spread to the older brother, and then he wrote me that foul mail. I have no proof of this, but that is how terrible assumptions and tales are spun by those who loves to smear you with their poison.

Why I think that is how things entailed is because we did have a debackle back in 2001 when I had a sudden fit about divorcing my husband, which luckily went over quite quick and we made up. At the time I did tell both my brothers about a horrible reaction from the person causing me to get such an idea into my head. That is a typical hypnotic personality kind you'd not like to meet. I call them vipers who can hypnotize you into wanting all sorts of things and when you wake up from the trance you just don't know what you were thinking. When he did something quite nasty I did tell both my brothers about it and my oldest said he was a dangerous person, whom I should avoid, while my other brother understood his game. I did not. But after that I only spoke to mother about all the troublesome feelings I had due to this very charismatic person, who acted so irrational and over emotional, like he was madly in love with me one minute and the next he scared the living hell out of all of us. I now consider my oldest brothers estimation of that person the best, as he's in jail for trying to kill a woman.
Mother however tried to make me contact this man, and follow my emotions, which wanted to know why he behaved in this way. I am glad I knew better. I told mother that would be totally crazy as that would play right into his little game of claiming I'm stalking him, when in fact it was him phoning me making all sorts of propositions. I was just tired of being mistreated by everyone, and now of course I know he was a malignant narcissist who had been smearing me of reasons only his own deranged mind might know. He's of absolutely no interest, it's just that he was supposingly a friend to our family and he obviously wanted to break us apart and hurt us. So I talked to mother about the fallouts of his emotional abuse of us, and how he'd been misusing our friendship and behaving in such mad ways. And like I said she seemed to think it was a good idea to pursue such a friendship further and I disagreed. So who'd tell anyone that me and my husband was getting a divorce? I can't even remember talking to her about it, but my guess is that if I mentioned this to anyone it must have been her. And then I guess she told the lying brother, who made all sorts of assumptions and he then told the horror story what a bitch I was to my husband and passed it on to my oldest brother, who ended up writing my husband that very peculiar mail. 

If you knew our relationship you'd know I'd been tossing my rings every other week from the day we got engaged. It got so boring that I eventually stopped wearing any rings. Neither me nore my husband liked those rings anyways. Why would we need rings? If anyone of us would like to leave it would had been much easier if we never had married. I so totally concider marriage some kind of prison and I never will seize to think that way. Luckily I'm pretty sure my husband agrees and if my brothers think I was horrible for being touched emotionally by that charming and intense guy, they'd should know the truth before they make judgement. Cause that is what it is, to say it's wrong for a person to feel things for others. It's judgemental. Specially as they both like the company of women other then their wives. So why should I not be allowed to have some feelings for other people too? I am not a slave, you know, though I seriously doubt any in my family realize that. But that is what lay behind that horrible mail, sent to my husband long time ago, and which my oldest brother then forgot sending. He most likely found out the assumptions he'd made in the mail was untrue and deleted the memory. Just like the car memory.
It was shortly after this horrible mail I tried to help him out to get family to join his mailinglist and it was his list that made me want to start a group for my whole family, not only those on fathers side. I was so very enthusiastic and actually believed my relatives would be thrilled and happy I had put together this and done so much work with the page and everything, just for their sake. I was planning to make birthday pages for everyone, and making gifts and spoiling them. Showing all of them how much I loved them, as I've been too shy my whole life and not showed my affections strong enough for all to see. But it all flopped. Nobody wanted to join and I changed the criteria to join that you only needed to want to be my friend. No kinship required. In the end mother did join, just out of pity or something. My oldest brother said he had trust issues with me, and so did all of my family it seemed. All who bothered to make excuses claimed the integrity issue, that I was going to share their private information with others and that they did not trust me on this. Only my sister just claimed she had no time for that kind of thing. She'd been on plenty of communities with thousands of friends and she just didn't have time for the family one. Of course, all of those giving me these kind of excuses are active on FACEBOOK now. All but my oldest brother. 

After awhile mother made a scene about how boring my group was and left. She then tried to make me delete it for awhile. I did however change the name of the group to Magnolia Lane and redid the design from my other brothers spider to a beautiful magnolia my husband had photographed a day when we were in a park with his parents. It was a wonderful day worth to remember. I don't really remember when my oldest brother joined, if it was before or after I renamed the group, but he did join. He's still a member ten years later. I also had a few other very dear members for awhile, but then everyone went over to all the popular communities on the net and no-one was interested in these kinds of homemade groups anymore. Today I use my group to show off graphics and post interesting things on the mailinglist now and then. But most of all I post here on my blog and on this new YouTube with the addition of Google. It's not very good as all you post gets pushed down till you can't see it and I don't have anyone really into my stuff that I'm posting. I don't have any real readers or followers, I know. I would be surpriced if I did - not even my own family gives a hoot about what I'm up to so why should you? :)
As you can see I have not really written anything about my website - that is my rainbow site. It's cause there is not much to say about it. It's like all my sites filled with graphics and things to look at. There is not much to read, not any stories, but a few poems and wisdoms and a little bit of information. My sites are all more like paintings then living news feeds, like some sites are. They just are what they are. I try to have a theme on each one of them, and sometimes it works and sometimes it does not so well. This site has rainbows and a few angels on them, and there is some more treasures buried within. It's built on the love I have for my home and I wanted all my family to share that love with me, so I made it and shared it. Some people do this and all their friends come by and visit and cheer them on. I remember seeing that before I got a website back in the 90's. I remember my sister had one of the first websites I've ever seen, but it must had been her husband doing it as she didn't have any idea how to make one, I figured out years later. I was so thrilled by their website I just needed to learn to make one to. In 1998 I put up my first attempt. This one I think I made a few years later, and then of course it's been redone now and then after that.

Our home is call "Nest of happiness" and I picture it under the rainbow on my website. I used to use a photo of the actual house in the beginning, but then I changed it to a painting by an artist who paints landscapes and houses here where I live. It doesn't even look like our house, it just looks pretty. I don't have much more to say about this website. I had the intention of making it a website of our home, sharing photos and letting families and friends follow the work on our house, both inside and outside, and our garden, aswell as our children growing up. So at the start I had added my oldest webpages to this site, which included my old family-page, children-page, pet-page, cat-page and garden-page. I think I also had the old graphic-page here for awhile. Today all those are gone and I have new pages for those themes. Very different then the old ones. At that time there where also many visitors on my pages as that was pre-FACEBOOK. It was in a time before every second homepage was infected with horrible viruses. I can guarantee I keep my pages virus-free. 
I do hope you've kind of enjoyed the gifts I have shared on this blog. They are all on the webpage. The first and the second I did the frames to myself. The rest are all made after tutorials. A couple is made with vectors, like the one above and then of course the one with the bunny on. Those two I added own frames to aswell. I make these tutorials in my PSP-group, though the oldest two I think I made in another group I was a member in for a short while, until they tossed me out cause they all hated me or something. I'm not kidding you, though I think only one person hated me and she smeared me to the leader who then tossed me out. That is what smearers do - they lie about you to people who then toss you out from groups, friendship, families and all sorts of relationships. The smearers makes your beloved child hate you and they pull people apart who used to be friends. People who feel they need to make such remarks, which might have negative affects on others relationships, they are really not people you want in your life. I didn't know this was going on and I didn't pay attention enough. Mother did tell me I should not speak so openly about things with others, I only didn't think she was the one I should fear.

I don't know why I didn't realize she was not to be trusted. I did the same mistake her siblings did. I choose to trust her cause she looks honest, but she's not. I have the memory of how she lies to her mother and her mother gets really angry with me. Grandmother then thinks that I've been free loading on my parents and letting my mother serve on me, when the truth is the opposite - that my mother had been free loading on me. I'd been buying food, making food and feeding my mother and my sister. Father would never eat what I made. I did that several times every week and more often the older I got. Then just a month before I was to move away from home granny comes for a visit and there is this whole theatre going on where mother has made granny really upset with me. All based on lies. I will not go deeper into that memory now, as I've written so much about it already on other blogs. It's a very painful memory as I wanted so much for granny to love me back. She believed all lies she ever heard about me, but no more. I have met her so many times after she passed away, and she knows the truth now. She knows I am not that evil cow someones are making out I am.
Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

måndag 4 augusti 2014

Den Som Väljer Att Tro

Jag fick veta mer EXAKT vad som förtalet om mig handlat om under året som gått. Redan i slutet av maj ifjol bröt jag helt kontakten med ALLA i min släkt som direkt ljög om mig eller som trodde på förtalet att jag ljög. Personligen anser jag att det här var det SISTA jag förtjänade efter allt jag stått ut med från min familj. Allt jag hållit inom mig själv för att inte skada de här personernas rykten, fast de är minst sagt inte guds bästa barn, och de verkar ha vänt allting mot mig. Det finns några få gånger jag har fått reda på att saker DE gjort har jag blivit beskylld för, så numer anser jag det högst troligt att dessa personer beskyllt mig för en hel del genom åren, som jag är helt oskyldig till. Jag misstänker att de på olika sätt bedrivit en förtalskampanj mot mig hela mitt liv. Den misstanken grundas på de få saker som kommit tillbaka till mig från personer som varit ärliga nog att berätta direkt till mig vad de hört om mig. Välsignade människor som gör så!

Att lyssna på förtal och aldrig fråga den som blir förtalad om dennes version av saken är mycket ovist. Syftet med en sån här livslång nedvärdering är att ingen någonsin kommer tro på dig. När nån som jag till slut vågar berätta om trauman man upplevt i till exempel barndomen, tolkas man av de som matats med denna negativa bild som en lögnare. Därför förstår jag att alla jag älskar i min större familj, alla släktingar, kommer välja att tro att det är jag som är lögnaren. Att jag har bevis på att det som de säger om mig är en lögn kommer de inte att fråga efter. Skvaller och förtal funkar så bra just för att folk aldrig frågar efter bevisen. De tror på den "trovärdige". Bevisligen anser min släkt att jag inte är det så då kan de fara åt helvete. Jag både älskar och hatar dem och jag jobbar på att bli likgiltig över deras kärlekslöshet. Det är inte mitt ansvar att hela dem och göra dem till empatiska människor. Vill de tro elakheter om mig så är det deras frihet. Vill de tro på lögnarna, fast de saknar bevis och jag har bevis på att de är lögnare, så får de. Den som väljer att tro på en lögn är själv en lögnare. Tänk på det. Den som sa det kan va det.

Det här året som har gått har jag bara vetat att min syster vägrar erkänna att hon visat mig ett avtal, men att hon ändå ansåg vi skulle följa hennes påstådda version av detta avtal, bara genom att "TRO PÅ HENNE". Både den bror som jag umgicks mest med under min uppväxt, tycker vi numer kallar honom JUDAS, och sen deras älskade mamma håller med henne att det är korrekt juridisk procedur. Att undanhålla sitt skrivna avtal och sen MOBBA sina syskon till underkastelse genom att få andra att trakassera och ljuga om en till Tingsrätter, Hovrätter och Jurister. Jag har mail från båda dem två där de skriver att de själva aldrig sett detta avtal, men de VITTNAR ändå om dess innehåll. Det jag säger ignoreras förstås helt - vad tror du. 

ALLT jag sagt i hela mitt liv har dessa människor HELT ignorerat, såvida de inte kan skratta åt det och det gör mig löjlig. Så jag är den enda som faktiskt LÄST avtalet, men två andra personer ska ändå VITTNA om vad som står där och de tror på fullt allvar att deras vittnesmål smäller högre än mitt? De hävdar förstås att jag ljuger när jag säger jag läst det. Att min äldste bror såg mig läsa det avfärdar de också. Innan systern fick veta att han kom ihåg att han såg mig läsa det så berättade hon att hon aldrig visat mig nått, utan att vi satt i soffan och pratade om hur hon inte kan hitta sitt avtal hemma i lägenheten. Sen GENAST hon hör att nån kommer ihåg händelsen säger hon att det var ett annat dokument. Inte ett ljud mer om vad det nu kunde vara för papper, som både JAG och brodern kunde läsa så helt FEL på. Vi såg ju båda tydligt att pappret handlade om den stuga vi kallar 3-vång och jag minns kristallklart att det var ett papper som gällde vi ARVSSKIFTET.
Har aldrig hänt mig i min familj.
Så jag har undrat vad hon skyllt på och vi har diskuterat det löjliga om hon påstår att jag - med MIN bakgrund - inte skulle kunna se skillnad på ett avtal skrivet i formen av en OPTION och något som t ex en av alla hans reverser. De enda papper jag annars någonsin sett i det huset med hennes namn på är reverser nämligen. Jodå, vi hade rätt. För när äldste brodern försökte förklara en sak vi också blivit oroliga att vårt närmaste syskon fått för sig, fick han en stor härva lögner till svar, där massor av delar av våra egna minnen blandats upp med nya bortförklaringar. Dessutom fick vi vår oro bekräftad att vår syster bakom våra ryggar ljugit att det var VI och inte hon som spenderat helgen efter pappa dog i hans hus med att leta igenom alla papper. När vi kom dit på söndagskvällen chockades vi av alla enorma högar på bord och stolar. Vi hade rätt i vår oro, för inte bara vår syster verkar vara med på det här. Att "mamman" och svågern var där en stund också kände vi till, men sen hade de, enligt vad vi fick veta på söndagen, åkt hem någon gång under helgen. När vet inte vi. Jag åkte hem redan på fredag förmiddag och äldste brodern stannade till kvällen innan han åkte hem till sig. 

Enligt mailen här nere så ska vi först åkt hem när svågern kört hem sin älskade svärmor. När det skulle vara minns inte jag, även om de berättade det för mig på söndagskvällen. Och vår syster ger inga detaljer, bara mer yviga påståenden som är lika lätta att motbevisa som det där med att fastighetsindex inte gått upp nått på 20 år. De gör hela tiden såna fräcka lögner, för majoriteten tror mer på bombardastiska lögnare än snälla och timida sanningssägare. I det sista mailet jag någonsin läst, adresserat till mig, från min syster skriver hon att jag ska börja visa ödmjukhet och inse att jag kan minnas fel. Det är långt efter hon vet att äldsta brodern sett samma sak som jag. Tanken att hon ska börja visa ödmjukhet och erkänna att hon kan ha fel verkar inte föresväva vare sig henne eller någon annan i hennes KULT. Jodå, det här är hjärntvättat kultbeteende och vi som går emot dem är "otrogna hundar" som ska avlivas. Mamma skrev en massa om hur jag snart skulle dö och projicerade död och sjukdom på mig innan jag helt blockerade henne också. Har inte ens brytt mig om födelsedagskortet hon skickade. Det min syster och Judas-bror skriver i sina mail visar tydligt att hon fortfarande MOBBAR mig också. Hon var ju tvärtom mot brodern där den helgen, så om hon säger samma sak som systern så är hon i högsta grad aktiv i förtalskampanjen mot mig.

I och med att den bror som var där när jag läste avtalet fortfarande håller på verkligheten och det som vi vet hände så har de också gett sig på honom. Jag sa att någon där uppe gillar mig, när jag förstod vad de håller på med. Meningen var att jag skulle vara ENSAM med min syster, och det var därför hon skickade bort sin man till stugan innan hon visade mig avtalet. Det faktumet känner allihop till, men om du läser mailen här nere låtsat Judas-brorsan att det är inte troligt att jag var ensam med min syster någonsin, samtidigt som han anser det troligt att jag haft alla möjligheter i världen att stjäla både hans och hennes avtal. Mamma och min syster vet att det är en lögn, men det är förstås de som ljugit ihop det till honom. Jag hade hoppats på att mamma ändå var lite glad för att jag levde och avblockerade henne från mina olika kanaler för några månader sen, men så snart som dessa anklagelser började hagla hade hon börjat "följa" det här kontot. Jag har aldrig gett henne det dock, så hon måste letat upp det själv. Nu är hon blockerad igen och läser hon det här så vill jag tala om att jag förstått på min systers mail att min egen MAMMA ljuger för att sätta dit mig som TJUV och LÖGNARE. Vilket betyder att de vill smeta sin egen skuld på mig förstås, för BÅDE mamma och min syster måste varit de som gått igenom alla de där pappershögarna. 

Vi kunde inte fatta hur vår syster ORKAT göra det under helgen helt ensam och då hade hon skyllt på att hon suttit uppe hela natten och gjort det - ensam. Vi funderade på om hennes man hjälpt henne eller nått, men nu vet vi att mamma förstås måste gjort det och det är skälet varför hon sagt till Judas-brorsan att vi var där HELA helgen i stort sett. Eller ljuger vår syster och vår Judas-bror? Har inte mamma ljugit, utan säger hon som det är att vi andra åkte hem? Isåfall skulle det vara första gången hon berättade hela sanningen. Hon brukar hitta på versioner av verkligheten allteftersom så det låter som hon är guds bästa barn. Läser man deras mail nedan blir det tyvärr ganska glasklart att de allihop tänker ljuga och säga att det var vi andra som gjort allt de gjort. Jag förstår ju att de redan fyllt boutredaren med den historien. De projicerar över att vi har gjort allt de har gjort, så på sätt och vis får man vara tacksam för att de är så ärliga, bara vi först vänder rätt det där med VEM som gjorde det. Man måste alltid med dem göra det, för de skyller alltid ifrån sig.
Till de som inte gillar det som de läser här!
Jag fick veta i helgen mer EXAKT vad som förtalet om mig handlat om under året som gått.

Judas = min andre bror
Lilith = min syster
Ormen = hennes man
Belsebub = deras älskade mamma
Eva= jag själv
Adam = min förste bror

Judas skriver: "Lilith skriver: Precis som Judas säger så har jag inget motiv att undanhålla avtalet, tvärt om. Andra kan dock ha det av rent gemena skäl, men det ämnar jag lämna åt deras samvete. Mobbingen verkar ju onekligen dock fortgå." Problemen här, Adam, är två: För det första att du och Eva har varit ensamma i huset och gått igenom papper, samtidigt som två dokument som avser rätter som jag och Lilith har SAKNAS. Det leder naturligtvis till misstanken att ni, ensamma eller tillsammans, undanhåller de dokumenten för egen vinnings skull. För det andra att varken du eller Eva har kunnat förklara varför ni sökte om bodelningsman. Det väcker misstanke om att det ligger något uppsåt bakom som åtminstone är omoraliskt, för annars skulle ni ju helt enkelt kunna svara på frågan vad problemet är. Lägg till detta att Eva ägnar sig åt cyberbullying av Lilith och mig, något som åtminstone här i Florida är kriminellt. Något står inte rätt till.

SNIP

Redan 24 maj ifjol bröt jag helt kontakten med ALLA i min släkt som direkt ljög om mig eller som trodde på förtalet att jag ljög. Personligen anser jag att det här var det SISTA jag förtjänade efter allt jag stått ut med från min familj. Att de utnyttjar mig som syndabock för att tvinga igenom nått som de INTE har papper på. Precis som BELSEBUB försökte vid våra föräldrars skilsmässa och innan dess vid hennes föräldrars bodelning. De verkar ta råd från henne och hon misslyckades i bägge fallen - hon verkar lida av någon form av "DELUSIONS" och vad jag ser i mailen från i helgen är åkomman ärftlig.

Här är Lilith hela mail: Eftersom det är mig ni diskuterar kan jag inte låta bli att kommentera. Några sakfel; efter pappas bortgång var jag aldrig ensam i huset utan säkerställde, medveten om risken för diskussion, att där alltid fanns minst en annan person i rummet. Detta var under de stunder då ni inte var där Belsebub. Belsebub såg jag som bra "vittne" då hon är neutral, men tyvärr väljer vissa att inte anse det eller tro på hennes vittnesmål. Den stund när ni, Ormen och Belsebub åkte hem för att hämta kläder mm så lämnade jag pappas hus omedelbart (varför i herrans namn skulle någon då vilja vara ensam där???) och satt nere i vår stuga, lyssnade på musik och grät. De dokument jag tittade på då ni alt Belsebub var närvarande var endast från de lådor i bokhyllan närmast skrivbyrån. Allt annat har ni andra gått igenom. Det är helt rätt att jag hittade ett dokument jag fann bäst att direkt visa någon annan, i detta fall Eva. Det var mycket riktigt i dörren mellan kök och vardagsrum. Anledningen varför jag ville säkerställa vittne på det var för att det var "negativt" mot mig själv och jag ville undvika att på något sätt bli anklagad för att inte vara transparent. I sin fruktansvärda hatkampanj mot mig på internet har Eva också helt rätt att det på dokumentet jag visade henne stod undertecknat Lilith B-son. Härmed har hon dock också vittnat om att det INTE kunde vara avtalet om stugan jag visade henne. För som du borde veta så bytte jag namn till B-son 18/6 1994, ett par år efter jag tog över stugan alltså. Dokumentet jag faktiskt visade var en lånehandling. Denna är naturligtvis upptagen i listan över hur mycket respektive barn fått. Precis som Judas säger så har jag inget motiv att undanhålla avtalet, tvärt om. Andra kan dock ha det av rent gemena skäl, men det ämnar jag lämna åt deras samvete. Mobbingen verkar ju onekligen dock fortgå. 

SNIP

Naturligtvis kan jag lägga in screenshots på dessa mail. Kommer ladda ner allt sånt här i originalform också så vi kan dokumentera allt förtal som sker mot oss. Det är viktigt att förstå när man utsätts för såna här förtalskampanjer är att de ALLTID berättar vad de själva gjort i det som de säger att du har gjort. De tar en liten del av vad de gjort och lägger det TYNGSTA på dig. De räknar lugnt med att ingen ska lyssna på dig, då de redan berättat att du är opålitlig. De räknar också med att ingen kollar upp alla deras fräcka lögner. Som det där med att vi andra gick igenom papper den första helgen, när vi kom dit till fullbordat faktum.
Det här stämmer förstås också in på narcissistiska systrar och bröder.
Jag skrev till henne i mängder av mail att jag litade på henne, att hon var duktigt. Speciellt när Judas hackade på henne vid ett antal tillfällen. Han hotade henne att dra in sin fullmakt på henne om hon inte lyssnade på honom. Det var efter hon agerat som representant för gården på vägföreningen, utan att ha egentligen diskuterat igenom nått innan med oss andra.

Precis som hon gjorde med den där första helgen, gjorde hon med vägföreningen - fick det att låta som om JAG och Adam varit minst lika aktiva som hon. Hon låter alltid så snäll och gullig i mailen, men svarar oftast aldrig på nått viktigt man vill veta. Fnittrar och skojar bort det så en massa onödiga missförstånd uppstår, som hon sen kan vända emot en. Som min fråga om en gåva jag inte kunde hitta. Redan 6 dgr efter pappas död hade hon satt ihop ett dokument med gåvor vi fått och efter att ha letat i 20 dgr hade jag inte hittat nått spår av den på mitt konto, det som är mitt. När hon aldrig kunde frambringa nått konkret på gåvan antog jag det bara var nått missförstånd. När Judas var där och jag igen såg gåvan stå på sammanställningen frågade jag igen om den och hon suckade djupt och indignerat och med en dramatisk gest puttade hon över INBETALNINGSKORTET.

När året efter vi andra gjorde om hennes gåvosammanställning hittade vi ett inbetalningskort på henne, som hon glömt ta med. INTE ETT LJUD från vare sig henne eller Judas. Men för att JAG ville veta suckades det och himlades med ögonen. Men allt hon behövt göra var att göra som JAG gjort och lagt det där inbetalningskortet som bilaga till filen med gåvorna och det här missförståndet kunde undvikits. Onekligen fick vi en känsla av att hon avsiktligt INTE gjort så för att just skapa irritation och oro hos sina syskon PRECIS EFTER PAPPA DÖTT. Judas ryade en massa åt henne om det och på honom verkar det som om han tror JAG och Adam hade något med nått av det hon företog sig att göra. Vi försökte bara vara stöttande och förstå vad det andra kände. Lilith sa hon sörjde genom att göra en massa praktiskt. Judas ansåg sig sörja mest av alla. Det är det som är patologiskt - att TÄVLA om vem som sörjer mest. Redan på sjukhuset satte Lilith och Ormen igång och menade att jag och Adam inte visade prov på tillräcklig upprördhet, nu när pappa precis dött. Är det sånt här också som de spritt ut? Att vi är KALLA och inte visar känslor?

Till den som rest hem:
"Stackars stackars älskade kära - förlåt att jag inte förstod vad de var för något förut. Hur mycket sjukt som hänt och gjorts mot dig, tvinga dig att göra hemska saker som stred mot ditt hjärta, göra dig skyldig därmed. Vi skulle alla tre hållit ihop och trott mer på varandra än de som vi faktiskt redan visste kunde vända rätt till fel. De som aldrig själva kan ha fel. Det är slut på det nu. Nu VET vi."

Upptäckte, strax efter de här mailen till mitt vittne Adam, att tant Eugenia hittat mitt personligare konto - det här - och tryckt på "FÖLJ". Inte ett tecken på evigheter och så skriver hennes "älsklingar" sjuka mail till min ende bror om mig och vips är hon här! De påstår nu att även VI var kvar på pappas gård fredag natt och ända tills tant Eugenia och hennes ende svärson åkte hem. När det var vet ju inte jag och vi fick inte veta det i mailen heller. Jag har för mig nån sa det till oss 2012, men inte fasiken håller man reda på sånt nonsens i år och dar. Så jag vet inte när jag nu ska ha åkt hem. För helt klart räknas ju inte verkligheten så det är ingen idé att jag kollar där, utan DE måste ju berätta för mig vad som hände - tant Eugenia och hennes djävulsungar. Åtminstone är det så de tror det är...

Anklagelserna haglade tätt i mailen och nu antar jag att tant Eugenia varit här och hittat mer SKIT om mig som de kan jävlas med mig med. De här människorna är helt klart inte riktigt riktiga. Om du tycker de är det så kanske du ska gå med i deras kult - då hör du hemma där. Tyvärr kan jag inte tipsa dig om var du ska skicka din ansökan för då skulle jag avslöja VILKA de här kultmedlemmarna är. Men om du söker på "Gurun-kulten" kanske du hittar dem. Deras motto lär vara "En lögn är bara en lögn när inte jag säger den".

De anklagar MIG för att förtala dem och så är det DE som ljuger om MIG för alla jag känner. Numer kan jag inte umgås med en enda släkting, utan att behöva tänka att de tror att jag är en LÖGNARE och nu också en TJUV. Det var detta som stod i mailen att de kunde BEVISA att det var jag som ljög och att de förstod att det måste varit jag som stulit deras avtal. Nu var det nämligen plötsligt TVÅ avtal. Det hade de också glömt berätta, för det är ju bra att veta HUR många avtal man stulit när man sen ska skämmas för det man gjort. Jag visste ju inte ens att jag gjort det. Tur de skrev till min ENDE bror och berättade det för honom.
De som tror sig vara förmer än oss andra!
De lät honom också förstå att om han fortsätter stå på min sida kommer de börja förtala honom på samma sätt. Redan i mailen antydde de att han då måste också varit med och stulit de där avtalen. Och om han inte trodde på tant Eugenias ENDA dotter att allt han sett var en vanlig revers så berodde det på just hans inblandning. De påstod också båda två att det var numer VI som rotat runt bland pappas papper hela natten mellan fredagen och lördagen. Samtidigt som vi satt hemma många mil bort och jobbade på våra datorer. Fast verkligheten saknar betydelse, så låt oss strunta i den faktan. 

Tant Eugenias enda dotter skröt om hur mycket mobbing hon utsatts för medan jag varit HELT UTAN KONTAKT med henne sen 27 maj förra året. Under den tiden ska jag har trakasserat henne så mycket att hon inte ens visste om att jag gjorde det. För hon skrev att "tydligen fortgår" min mobbning av henne. Om hon varit mobbad hade hon märkt det för folk skulle skriva konstiga mail till henne om att jag PRATAT om henne och sagt att hon INTE bryr sig om mig och beter sig illa? Hur många såna samtal har hon fått? Tvärtom mot mig som fick mail från folk förra sommaren som visade att båda två av tant Eugenias yngel skrivit skit om mig till andra. Om jag fått respons från två har de säkert snackat skit med många fler. De flesta bryr sig inte tillräckligt om mig för att höra av sig.

De här personerna kan alltså hitta på de mest grundlösa sjuka påståenden om dig, anklaga dig rätt ut för saker som de VET att de själva gjort och sen ovanpå det, som en ros på en tårta, påstå att det är DU som trakasserar dem och spela fullfjädrade offer. Enligt dem ska jag vara en fullfjädrad självisk materialist, som hänsynslöst rotat runt bland pappas papper direkt efter hans död, sen tvingat tant Eugenias lilla sköra dotter att göra ett Excel-dokument med gamla gåvor. Jag har sen utan nåd tjatat och tjatat om pengar, för det märks ju på hela mitt liv att allt jag bryr mig om är pengar. Alla vet ju att de som läst Företagsekonomi och studerat fyra år på universitet är pengagalna. Det är bara därför folk pluggar, tar lån och utbildar sig i saker och ting - för att det bara tänker på pengar. Eller kom de bara in på en kurs som var populär och råkade läsa just det ämnet.


För mig är det här en klart personlig vendetta från tant Eugenia och hennes ENDA levande dotter. De tål helt enkelt inte mig och att jag inte är som dem. De vill ta allt som är gott ifrån mig och få alla att tro att jag är det som de är. Samma sak som tant Eugenia gjorde med fader Jan Hilt. Hon tog allt gott han gjort och anklagade honom för sjuka saker när hon ville ha hans pengar. Så sent som förra året ljög hon om honom och då hade han varit död i ett år. Han sa aldrig ett ont ord om henne förrän det blev för mycket, då varnade han mig för dem. Den första han varnade mig för var dottern dock. De är alla likadana längst in, de bara agerar på utsidan olika.

Man tror att tant Eugenia är en snäll och osäker liten tant, så man vill krama och pussa henne och vara snäll mot henne. Då kan hon plötsligt säga de taskigaste saker till en. Som när hon röt till mig att jag inte kunde få en av hennes böcker, som låg i en kartong i ett garage. Det bara för att jag låtsats vara lite intresserad av vad hon gillat att läsa. Nyss hade hon velat bli av med skräp och ingen annan än jag hade tittat på sakerna och tagit nått som tillhört söta älskade Madonnan Anna Maria. När jag tittade på nått hon inte tyckte var skräp blev hon alltså sur på mig. Man knockas tillbaka av sånt. Det är så oväntat och galet otrevligt.

Hennes ENDA levande dotter, som jag kallar allt möjligt nuförtiden, tror folk är en så trygg och duktig person. En sån där ansvarsfull och pålitlig person, som man kan känna sig trygg med. En sån person som de varnade för på högskolan, för de verkar bara för bra och för bra kan vara för bra för att vara sant också. Som det heter, man ska inte döma hunden efter håren. Man ska döma folk efter deras gärningar och inte deras ord står det i bibeln. Kloka ord. När den här dottern rör mig ryser jag i hela kroppen. Jag önskar hon var så som jag ser henne inne i mitt hjärta, men jag vet att den flickan har aldrig funnits eller så försvann hon för länge sen. Fader Jan kände henne bara som en liten flicka och den här nya visste han inte vem det var.

Hon väljer att främja den dotter som liknar henne!
Tant Eugenias ENDE älskade son brukar vara glad och entusiastisk så det är ofta lätt att tycka om honom och när jag ser honom blir jag först oftast så väldigt glad och minns att jag älskar honom av hela mitt hjärta. Men sen händer oftast något som påminner mig om att han inte bryr sig om mig tillbaka och är helt likgiltig angående min välfärd. Det glada och medryckande och sen avspisandet av det som är jag och mina känslor och hela mitt liv gör att jag tvingats inse att han är en sån där ytlig person som lever på att folk tror han är snäll och omtänksam, men egentligen bryr han sig inte alls.

Tant Eugenias ENDE svärson är en sån där person som alla är lite rädda för, eller som det kallas "respekterar". Han ser ner på alla andra med en överlägsen blick som talar om att han är bättre. Samtidigt så är han smidig på att låtsas faktiskt bry sig och man luras lätt att berätta saker som han sen kan använda emot en om han vill. Som ens svagheter och rädslor. 2003 berättade jag för honom om en rädsla och sen utsattes jag av honom och hans fru för precis detsamma under följande år. Hon anklagade mig för att stöta på hennes man och han var närgången och sa saker som jag inte gillar. Precis som min rädsla jag berättat för honom om 2003.

Sen sommaren 2012 berättade jag om hur det kom sig att ingen märkte jag var så sjuk och hur det höll på att kosta mig livet. Det för att ingen tror på mig. Och så sätter han och hans fru igång den här planen att göra mig till den som stulit deras försvunna avtal och en massa annat de nu till slut avslöjar var deras avsikt med att visa mig att avtalet inte alls var ett gåvobrev, utan en option på stugan, som föll ut vid arvsskiftet. Han förstod alltså att av alla personer inblandade i arvet var jag det perfekta offret - den som ingen skulle tro på och som kunde få spela DÅREN som pratade strunt. Ju mer jag skulle bli arg på deras lögner, ju mer kunde de håna mig förstod han och hans fru, för ingen skulle ändå lyssna. Den perfekta syndabocken.


Klart jag inte VET att han tänkte så, men jag menar att hans och hans frus AGERANDE visar att de måste valt ut mig av en speciell anledning. Att han hotar mig med polisen och behandlar mig sådär illa, projicerar så jävla elaka saker på mig t ex bara för att jag inte vill betala 40 000 kr för en bil värd 10-15 000 kr max. Någon som attackerar dig när du påpekar dina rättigheter kan du räkna med har ONT uppsåt mot dig. Han hade ingen anledning att angripa mig heller för bilen, ändå valde han att säga så elaka saker till mig. Allt för att tysta ner mig och hindra mig från att våga öppna käften det minsta. Det är så MOBBARE agerar. Tant Eugenia och hennes ättlingar, svärbarn inkluderade, är riktiga MOBBARE.

Vill påpeka att vi andra INTE räknar oss som ättlingar eller svärbarn. Jag kan inte tala för alla, men för oss här. Tant Eugenia har ju lovat oss andra att vi inte ska få ärva ett öre. Hon har redan gett hundratusentals kronor i värde till hennes älskade barn. Om de ska dra fram alla gamla gåvor efter fader Jan, ska det alltid göras. Vi har aldrig fått några hundratusentals kronor av tanten. Hon kan försöka dölja dem, men allt kommer fram om man vill. Hon kan försöka jävlas det sista hon gör med vem hon vill. Hennes far Karl och mor Karin är så besvikna på henne - de skäms över sin dotter.

Hursom, jag blockerade förstås henne så chansen att hon läser detta är inte stor. Om hon verkligen ville höra lite cyberbullying av henne skulle hon dock börja med min video om min barndom. Det finns en del 1 och en del 2. Fortsättningen med mycket om tant Eugenia - om hur man får MIN pappa att slå mig hårt på bara stjärten tills den är riktigt röd. Bara för att barn är jobbiga. Den här borde hon gilla som gillade att se de barn hon tyckte var defekta bli bestraffade. Vi hade väl något som inte var som hon ville, antagligen var vi för mycket lika VÅR pappa. Den som dög måste väl då inte varit så lik - det var den skrämmande och hotfulla karlen som jag vägrat prata med sen hans aggressiva påhopp utan anledning förra året.
Ser de att du är sjuk reagerar de MER aggressivt!
Och som nu - efter att inte sagt ett ljud om det sen 2001 - plötsligt ha ett "skrivet avtal också". Båda av tantens älskade barn är skrämmande och obehagliga. De är som ROVDJUR som tänker döda en. Det är så de känns, som om de ville se mig död. Inte konstigt då hur de betett sig. Det verkligen förklarar ALLT som de gjort. Det var inga misstag - ingenting de gjort. De har alltid velat mig illa och försökt sabba allting för mig. Hitta min ömma punkt, lura mig att jag ska få det trevligt, så de kan sabotera och såra. Jag skulle vilja skrika på dem i 100 dB tills trumhinnorna spricker på dem hur fruktansvärt illa jag tycker om dem. Hur hemskt de betett sig. Vilka vidrigt falska kräk de är. 

Men jag vet ju att de inte bryr sig. De har inget samvete och vad jag än säger att de gjort mot mig vänder de som om JAG gjort det mot dem. De kan aldrig ta ansvar för sina egna vidriga handlingar. Deras sjuka lögner. Förtal har effekt för de sprider det åt höger och vänster såna där sjuka lögnare. De springer runt i stugorna och FIKAR och låtsas oroa sig och bry sig om en, samtidigt som de ljuger sig blå om en. Sen tittar alla på en som man har TRE huvuden, eller nått, och man fattar inte varför. Man har blivit sk karaktärsmördad av dem. Det är såhär de gjort mot mig hela mitt liv.

Jag VET att de undanhåller viktig information om mig till släkten. Att jag är döende, att jag ska ha barn, att jag fått barn, att mina barn gjort nått bra, att jag mirakulöst blivit helad, att något bra hänt mig. Inget av det skulle de berätta på ett bra sätt. Om de kunde göra om det till något dåligt kanske. Tantens älskade sons fästmö beklagade min graviditet en gång. Jag blev chockad - vem gör nått så hemskt? Men det var så hennes fästman sagt det - som om mitt barn var en SORGLIG tillkomst. Jävla äckel. Inte konstigt att tanten inte tyckte det var fel av en skitchef jag hade en gång, som frågade mig om jag fortfarande var gravid eller om det gått över. Han sa det med en ledsen röst i början och en hoppfull i slutet. Jag var då 7 månader gravid.

Om de överhuvudtaget pratar om mig är det alltid i nedvärderande termer. Om jag är dödssjuk struntar de i att föra vidare det, men om de får höra en pinsamhet gällande min hälsa sprider de ut det till hela släkten och sitter och hånskrattar åt mig. Det trots att denna pinsamhet kunde ha medverkat i min dödliga åkomma. De bryr sig inte om sånt, de tänker inte på hur man känner det när de gör så för de bryr sig in om hur jag känner för nånting. De bryr sig inte om jag älskar dem eller inte. Jag är fullkomligt LIKGILTIG för dem. Enda roliga med mig är att tortera mig och få mig att må skit. De älskar tanken på att de kunnat få mig att må skit. Den enda skit här är NI - åk ner dit ni kom hit ifrån och kom aldrig tillbaka! Varken jag eller någon annan av de som ni lurat i era liv att behandla mig illa vill ha er här. Ni hör inte hemma här - ni hör hemma där nere bland de andra smådjävlarna.

Allt det här skrevs för ett par veckor sen nu, men det låter lika sant idag. Min slutledning i stycket ovanför kommer ifrån min erfarenhet av hur de verkligen beter sig mot mig, och inte av vad de låtsat till omgivningen är vad som sker. Det är nämligen två helt skilda saker - verkligheten och illusionen. 

En viktig punkt jag inte kom på att kommentera när jag skrev det ovan är det faktum att deras två anklagelser i sina mail är direkt motstridiga mot varandra. De säger ju dels att jag aldrig läst Liliths avtal, men sen säger de att jag stulit hennes avtal. Jag har t o m stulit Judas avtal. Hans avtal ska vara identiskt med Liliths, dvs han ska också ha en option på det förråd, som han använt som sommarhus, på gården. Sen har han, precis som Lilith, bestämt sig för att han hellre vill ha en avtalsform som heter termin. Så då hittar han, precis som Lilith, på att beskylla mig för att ha stulit hans termin, samtidigt som han hittar på, precis som Lilith redan gjort, att han tappat bort sin egen kopia. En högst trovärdig historia - att båda tappat bort sina kopior och det vet jag kommer att alltid förbli ett faktum, så jag stjäl båda deras avtal, och sen ljuger jag och säger att jag läst ett av dem bara. Varför ljuger jag inte om att ha läst bägge? Och varför skulle jag säga felaktigheter av den typ som de tjafsar om i sina mail, om jag faktiskt ägde avtalen? Ärligen - hur löjligt låter inte allt det här?
Ingen behöver sån här skit i sitt liv!
Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane