Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read this blog.

söndag 17 augusti 2025

Mitt lilla fina krigsbarn

 12 mars 2025

Det var de där barnen i Vietnamnkriget som fick mig att be om ett dödat barn därifrån när jag var liten. Tänkte inte en sekund på om det inte var möjligt. Min äldsta ser ut som en asiat och hon hade mardrömmar som liten i många år hur hon jagades av amerikanska soldater över risfält. Hur hon trillade och såg soldaten när han sköt henne.

Hon berättade inte om detta förrän nästan vuxen och jag minns inte att jag sa nått om min önskan förrän då när hon berättade om denna hemska mardröm. Mamma hade ju berättat för mig om en mardröm jag hade som liten, där jag dog av en granat från en stridsvagn. Helt klart såg det ut som i Portugal. Därför vi kom in på ämnet. 

Jag hade ju drömt samma dröm nån gång i 40-årsåldern. Jag såg jag var 18 år, pojke och troende katolik. Alltid kunnat göra korstecknet som de gör där. Mamma sa jag var en liten flicka. Haha! När jag drömde ja. Men i drömmen var jag inte samma. 

Min dotter sa att hon hade mörkt skinn i sin mardröm. Vet ej om hon var pojke eller flicka, men tror hon kände sig ung. Det där med krig och döda barn och unga berör mig därför extrastarkt. Hur många ska födas med PTSD???


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar