Ska man alltid strunta i förtal?

9 oktober 2024

Man hör ofta folk som överlägset påstår att man bara ska strunta i förtal. Nu är det så att det finns folk som ljuger ihop saker om andra, utan en gnutta sanning. Oftast är verkligheten helt den motsatta! Dvs i deras saga, för det är vad det är - en saga - är skurken hjälten och hjälten skurken. 

Sett många beteckna detta beteende som "typiskt narcissistiskt", samt att många hävdar att "alla narcissister ljuger". Så kan det vara då imagen är viktigare än sanningen om man är drabbad av narcissism. Även den egna bilden av sig själv, så det sägs att narcissisten "ljuger så den tror sig själv". Inte helt lätt att se igenom lögner om lögnaren "tror sig själv"! 

Så många tror dessa sagor och är det empatiska människor, som ser med hjärtat på andra, kan de bete sig trots att de tror på sagorna. Tyvärr finns det många med svartvitt tänk och de beter sig därefter. Ogillar den som blir utsatt för dylika bakvända historieberättelser och stöttar lögnaren fullt ut. 

Minns t ex ett sånt tillfälle som ung och jag hade precis blivit antagen till universitetet och skulle då flytta, dvs sluta serva med hushållsarbete, god mat, osv. En som med hull och hår då gick på sagan om att jag "vägrade flytta" och "aldrig hjälpte till" var en äldre släkting jag älskade jättemycket. 

Men hon köpte alla lögner med hull och hår och skällde ut mig och även ett syskon helt irrationellt. Ja, för syskonet hade inte heller betett sig illa vid det tillfället på något sätt. Fast mest var det just jag som blev påhoppad för synden att inte göra exakt det jag gjorde och gjort!!! 

Den här typen av skitsnack är inte alls bara att strunta i. Den isolerar och förstör livet på människor. Men visst, jag förstår. De som inte varit drabbade kan inte förstå, när de saknar empatisk inlevelseförmåga. Då krävs självupplevda saker. 

De med svartvitt tänk, som jag hört också är typiskt narcissistiskt, verkar hellre vilja göra allt för att bekräfta sina tidigare handlingar. Därav inget kan få dem att ändra den åsikt de skaffat via lögnerna. 

Faktiskt är enda möjligheten att glömma alla människor som tror så illa om en. Kan de ens tro att man gjort de saker som lögnarna påstår så är de inget att ha i ens liv. Fast tvärtemot vad alla säger, som fnyser åt de utsattas lidande, så är det lättare sagt än gjort om de som gått på lögner är majoriteten av alla människor som betyder nått. 

Att tvingas ge sig av och överge "flocken" är ju det värsta straff flockdjur utsätter en medlem för! Och ärligen är vi människor flockdjur. Det värsta för en förälder är oftast att förlora sina barn, så därav det som på engelska kallas "parental alienation" förekommer. 

Så det går lätt att döma andra om man själv saknar empati, inlevelseförmåga och är allmänt hjärtlös. 😵‍💫😵

Bilden - två bröder som älskar varandra. Länge kom deras narcissistiska far emellan dem, men sen han dog är de oskiljaktiga! 🥰

Scott Holowatch pn 911

16 oktober 2024

Nobody ever talks about the witness in the official list online of eyewitnesses named Scott Hollowatch (might had been just one L, like Holowatch). A firefighter from N Y. 

I could not find anyone called Hollowatch, but I did find an episode of X-men where the mainstream character Scott plays with a device on his arm in the form of a watch worn on his arm that is creating holograms where Scott can be made to look in anyway he want. 

Not ever heard a soul mention that since I found his name on that list a very long time ago. I think it is cause it was one of those little clues of thruths that the manipulators of this world like to put out there, and it just went unnoticed by anyone with an audience, as I (a nobody) was the only one ever mentioning it.

 A hologram can fly through buildings like they where nothing...

När jag var liten

14 januari 2025

När jag var en liten flicka, under 7 år gammal, trodde jag att gammelfaster Sigrid inte hade ett enda grått hår. Men som vuxen insåg jag att hon måste färgat det. På tavlan här har hon samma färg jag hade innan mitt hår blev helt förstört mellan 1999-2011. Efter det fick det tbx en del färg ett tag, men sen började det givetvis bli grått. 

Tror jag hittade ungefär rätt färg att färga med nu. Kanske lite ljusare än vad jag minns kära faster Sigrid använde. Hon blev 70 år, har jag för mig, och dog hemma hos oss. Jag fick faktiskt gå på hennes begravning, vilken jag var mycket tacksam för. 

När farfar dog och jag var "för liten" vid 4 års ålder att ta farväl av honom var jag jätteledsen och superarg på denna åldersdiskriminering. Bara för att jag hade en ung avatar betydde inte att jag inte förstod och ville säga farväl. Helt sjukt faktiskt hur vi diskriminerar folk utifrån ålder, inte förstånd. 💔💚

Mobbningstaktiker

15 juli 2025

Såg en video om HUR narcissister försöker tvinga dig till att prata med dem PÅ DERAS VILLKOR. Det känns skitotrevligt, för du märker ju direkt att de vill skälla på dig, anklaga dig och de hotar alltid dig på nått vis. Hot om polisanmälan går under brottsbalken för utpressning. Kolla upp det! 

Så de skapar en massa drama och anklagelser och försöker dra in dig i en diskussion med dem. Samtidigt meddelar de omgivningen, givetvis BAKOM DIN RYGG, en massa osant skit om vad du gjort och inte gjort. På det viset verkar vad du än gör skyldigt, för en åldrande narcissist har tränat länge och väl på dessa tekniker. 

Är någon ÖVER 30 år så är de oftast genier på detta djävulskap. Vad som händer är att även om du skulle berätta vad som hänt LYSSNAR INGEN. Det spelar inte nån roll om det går 20 år, de som trott på "lögnen", dvs teatern och den missvisande sk verkligheten, kommer troligtvis ALDRIG lyssna på dig eller tro dig. 

Konstigt nog gjorde en granne till pappa det efter jag fick veta en lögn hon trott på under 35 års tid. Faktumet att hon felaktigt anklagade mig för att ha släppt lös hunden, när det var min bror, var inte det värsta. Utan att hon anklagade mig för att ha vägrat betala henne för hönorna hunden bet ihjäl. 

Jag var inte där när det hände så jag sa som det var att jag betalat för hönan pappa sagt hunden hade dödat, fast jag inte som 16-åring på något vis hade skäl att betala vad som idag är 3000 kr för någons höns jag inte hade nått att göra med!! Det var tydligen 4 hönor, men hur kunde jag vetat det?

Pappa hade sagt åt mig att låta bli, men när fastern ringt och varit upprörd för att hon och grannen var osams nu pga vad hunden gjort så tyckte jag så synd om henne jag betalade. Jag hade ju suttit i en fabrik större delen av sommarlovet och hade lite pengar. Så när pappa sa han själv sett det bara var en trodde jag honom. 

Min faster bad mig att inte berätta för nån att det var jag som betalade för hon skulle säga det var pappa. Jag gick med på det för jag trodde inte det spelade någon roll. 35 år senare, på min pappas begravning, blir jag utskälld för att jag inte betalat, för nått jag inte hade att göra med, och hur snäll min pappa varit som betalat för mig! 

Skojar inte. Vem som ljugit för henne är ju rätt kristallklart. Hon lurade mig! Inte första gången hon gjorde det. Sista gången jag träffade henne berättade hon att hon hatade mig. Varför? För att hon alltid hatat pappa och jag liknade honom. Därför. Jisses Amalia, vad dum jag var hela min uppväxt. Det förklarade jättemycket! 

Och jag som älskade henne och trodde, naivt, att det var ömsesidigt. Det är det inte med narcissister. De är max 5 år gamla små elaka barn. Nåväl, grannkvinnan med hönsen fattade och DET var jag tacksam för, men om hon senare blev ilurad mer skit om mig vet inte jag. Hon kom inte fram och talade med mig på min fasters begravning och nu är allt det vatten under broarna, som det heter.

Märk väl, att det är när du är ENSAM i stort sett och i underläge detta handlar om det det handlar om. Att de är FLER och samlar en MOBB gör inte att de har rätt. Det gör att de ännu mer har fel. 

❌Jag har ALDRIG kontaktat nån av dem eller deras vänner. 

❌Jag har ALDRIG bett nån kontakta dem eller vara elaka mot dem. 

❌Jag har ALDRIG låtsats att jag har massor av människor på min sida för att få dem att må dåligt. 

💚Jag har BARA sagt det jag vet och tror och tycker, vilket går under yttrandefriheten. Att nått kanske var fel jag trodde är mänskligt, men jag har inte skickat mina tankar, som varit fel, åt dem. Då har de STALKAT RÄTT på det och sen gjort en hel DJURPARK av nått litet dun de hittat. Och givetvis, de spridde det vitt och brett. 

Måste säga att polisanmälan blev över förväntan bra. Lärde mig genom att INTE anmäla nån som trakasserade mig för 25 år sen och helt klart aldrig slutat, att jag BORDE anmält direkt, vid första hoten. Jag har fått veta att det varit denne mans modus operandi att HOTA kvinnor han försökt eller lyckats lura, samt kvinnor han t o m varit ihop med. Dock verkar han inte hota sina fruar!! De verkar han helt toffel under. Märkligt. Så tuff mot andra att många kvinnor hatar honom, sen så mesig för sina bossiga fruar!!! 😆

Nej, är man riktigt snäll, som vissa som fallit för honom varit, är man inget att ha! Bakvända världen. Då kan de t o m ha varit förmögna och framgångsrika kvinnor!! Men helt klart jättesnälla. Om du är skitsnygg är inte heller värdefullt, för riktigt fula skator värderas mer i den mannens trollvärld. 🥴

Ifall jag har någon sån här "vän" kvar får ni gärna avlägsna er. Mobbare tycks sällan ha illojala vänner. Folk verkar r@vslicka dem i horder. De kan ljuga ihop de mest sjuka saker om en och ÄNDÅ kniper folk käft. T o m de som "knappt kan tro det" berättar inte VAD det är de knappt kan tro. Som fd grannen i Uråsa, Lena. Så skrev hon till mig. Ingen aning vad hon menade förrän maken haft ett snack med en arbetskamrat från Uråsa. 

Det var nog 2020, när han jobbade i Ryd. Herregud, vad SJUKA SAKER den där "narcissisten", eller vad det är, berättade. Typiskt bakvänt skit, där lögnaren lägger allt skit den själv gjort, orsakat och ligger bakom på "offret". Jättehemskt med sån total ILLOJALITET bara det, för då hade jag redan 2016 fått veta en hel del gamla lögner, förtal, samme mytoman legat bakom 1999. 

Det var svårt att förstå att min "bäste och ende vän" kunde ljugit så vidrigt då, men det har jag fått lära mig efter skilsmässan speciellt att detta är inget nytt. Förklarar jättemycket varför folk var underliga mot mig från och till. Det finns ju gott om lögnare, så närhelst man blir utskälld av en FLYGANDE APA för nått helsjukt skit som är BAKVÄNT från verkligheten, ja, då vet man att den bakom är en narcissist. De gör såhär. Utnyttjar folk och när de börjar avslöjas eller ska överges, typ, ett barn flyttar hemifrån och slutar serva dem, då ljuger de ihop skit. 

Det finns egentligen INGEN logik bakom detta beteende. Det är bara nått BARNSLIGT SKIT från en liten kränkt unge som agerar ut för att själv spela god och STRAFFA den som vill leva sitt liv. 1999 hade jag ju fått veta att jag faktiskt haft rätt nästan 10 år tidigare om att det fanns en flickvän i hemlighet. Jag hade fått veta att han velat "bli av med mig", men inte vågat. Kanske för "vad ska andra tro". 

Ingen får ju tro att han varit otrogen, så vips spred han ut till alla skvallerbyttor i nejden han blivit vän med att alltihop var mitt fel. Det var riktigt sjuka grejer också han målade upp som jag utsatt honom för. Det gjorde han sen med i Uråsa! Så jag förstod vad den fd grannen Lena menat och varför den där grannen "Magnus", som brukade stanna och prata om djur med mig, såg ut som han sett djävulen själv när jag och min älskade nye make stötte på honom i Tingsryd. FÖRTAL. 

Därav jag postat den video jag reagerar på här (på fb, vet ej vilken video nu) för den är bara ETT LITET EXEMPEL på hur såna här trakasserar och skapar MONSTER av den som de själva gett sig på för nån liten skitsak, som att de känner sig kränkta av kritik för fel den lättkränkte narcissisten gjort. Rätt sjukt att STALKA rätt på nått som ligger tonvis med poster ner i mitt flöde här på FB. Nått GAMMALT. Bara för att ljuga ihop skräckhistorier om vad som sägs, ingen frisk människa kan höra. 

Iallafall, därför det här EXEMPLET. Lång förklaring och ja, jag VET att inte en j-vel bryr sig, förutom de få som själva tröttnat på såna här övergrepp. Oftast är det såna som utsatts för det även i barndomen och fått nog av lögner. Vill alla ni andra stötta lögner, varsågod. Ta gärna bort mig som vän. Ingen tvingar er vara kvar. Och om ni är SPIONER åt dessa barnrumpor, oavsett deras ålder, så får jag snart veta att jag har en sån här. Vissa kan ju inte låta bli att outa det. 

Om mobbning

 25 juli 2025

Mycket av allt hånade, skämmande OM man yttrar nått emot de som ljuger och förtalar, sprider dynga och trasar sönder ens karaktär, det är just för att då lyckas TYSTA DIG. Låter du dem göra det genom att de hävdar att det att du INTE tystnar är ett bevis på att de hade rätt om dig, ja, låter du dig manipuleras av mobbare och alla som sympatiserar med såna, ja, då låter du MOBBEN definiera vem du är!!!

Därför jag emellanåt tar upp LÖGNER och FÖRTAL såna puckon spritt ut om mig. Oftast om inte alltid skit de själva är skyldiga till. Allt från otrohet till att gjort nått annat riktigt urdumt. Som detta senaste, som aldrig verkar sluta. Att de äger en stor bit av vår tomt och givetvis involveras FLER tomter än vår i denna agenda att lura till sig tomtmark!! Det är bara för dumt.

Ursäkterna mobbarna har för att trakasserar varierar från sekund till sekund, för det handlar aldrig om en sak. Det handlar OM ATT FÅ MÅNGA ATT TRAKASSERA NÅGON. Och lågempatiska människor går med i såna här mobbnings-tåg. Sen tutar det bara på och "alla" i mobben är rörande överens om att det är skitkul att illagöra och håna och fåna och allt barnsligt trams såna glin gör.

Ja, och du som de barnsligt trakasserar framställs alltid som korkad och sinnessjuk och helt också en psykopat!! Dvs den vanliga bakvända projektionen mobbare gör. Svär på att dessa som hållit på nu ett tag alltid varit såhär. Iallafall sen skoltiden. Att de trakasserade nån stackare grymt och hänsynslöst. Har ju märkt att alla de som satte igång på helt eget initiativ INTE är härifrån på riktigt. De är ALLA uppvuxna - egentligen - någon annanstans. Noll känsla alltså för fred och stillhet och att låta bli att bråka med grannar. Sen verkar de eldat på "gamlingen", alltså han som de missat var inte mycket äldre än mig!!!! 

Innan satt nog han mest och trodde en massa, men nu jäklar ska han ha det som han haft för sig. Och VILKA satte fyr under den brasan? Ja, definitivt de jag kallar de "nyinflyttade". Att någon flyttade hit mer än halvvägs in på att bli vuxen gör inte nån till äkta vara. Hur länge liksom bor en snoris här innan de flyttar hemifrån? Lika lite som min äldsta är en äkta Uråsa-bo! Knappast. Hon växte mer upp i Munktorp, eftersom hon var 10 när hon flyttade därifrån och 21 när hon flyttade bort från Uråsa. 

Du blir liksom ett med en plats du bott i från första början. För mig är det Knislinge. Där bodde jag i 22 år. Mitt första egna hem var i Munktorp under 11 år och sen Uråsa i 17 år. Nu har jag bara bott här i 6½ år. En son bodde här innan dess några år, så jag var jämt här i närheten. Det var då jag blev så förtjust i det här huset, som då hade mkt mer träd omkring sig. Efter allt nersågande åt höger och vänster ligger huset jätteöppet! 

Jag tycker lagom är bäst och det tycker ju givetvis INTE mobben att jag får tycka. Ska säga vad jag tycker om den där fjantiga småbarnsmobben - att ni ska skita i vad jag tycker. Ja, att mobbas är som små barn gör innan de vet hur man uppför sig. Jättebarnsligt. Hela beteendet från den där kossan som ringde och hotade mig i ett SMS och flera PM är jättebarnsligt. Typiskt som en outvecklad aggressiv "jag jag jag" narcissist. Bimbo har jag beskrivit henne som och snorunge. För att hon beter sig så och inte gör det saker bättre att hon har en partner som är helt blåst och en skitstövel. Ger sig på äldre kvinnor och trakasserar, hackar och jävlas och sprider osanning. 

Alla som tror dem är givetvis skyldiga de med. Alla är skyldiga till sina egna handlingar. Ingen av dem har här att göra så de kan sluta stalka. Har väl blockat en hel del, men ofta vet man ju inte vem som är vem av alla likadana namn. Och jag hittade att kvinnan hade ett konto som inte dök upp fast jag sökte på henne! Jättekonstigt. Dvs INTE konstigt hon kunnat fortsätta stalka mig. De ljuger ju till folk JAG stalkar dem. Varför skulle jag göra det? Jag är inte kär i dem. ENDA skälet jag skulle hålla koll på deras FB om jag är KÄR i dem och har svårt att komma över den känslan. Tror dessa typer att jag är KÄR i dem???? 

Detta är verkligen tänkvärt. Då när inte direkt någon brydde sig, utom faktiskt min fd svärfar, som ringde mig, så var ju allting riktigt dåligt med mig och det var tveksamt om jag skulle överleva. Kollat upp provsvaren och det var verkligen cancer med, precis som jag förstod då för sådär 15 år sen nu. Men vad som var ett "mirakel" i min läkares ögon var ju att allt var bra igen, enligt deras prover tagna i juni. Jag fick vänta ända till augusti för att få veta svaret. Det var väl sådär. 

De hade inte skrämt upp mig direkt, men jag såg ju att de var lite konstiga. När jag t ex sa att nu är jag bra igen, när jag låg inlagd och mådde mycket bättre, så sa de att "så lätt går det inte". Hursomhelst, så var värdena bra igen. Innan hade jag haft oläkbara sår överallt, en stor knöl på vänstra nyckelbenet och allt kändes som om jag var jättegammal. Jag sa till min då 80-åriga mor att jag "känner mig som en 80-åring". Till det fick jag till svar att hon mådde jättebra! Jaha, ungefär. 

Det var alltså ett bra tag INNAN jag blev inlagd och som jag sa, så var intresset lika med noll i min omgivning då för hur jag gått från DET till det jag var några år senare. Jag har roat mig med att posta foton på det länge, för det blir så tydligt att nått är jäkligt fel, men ärligen, vem mer än jag bryr sig?? Nej, just det. Det gör ingen. Nu så har jag ju nye maken, och han bryr sig, men det är första gången i mitt liv nån gör det, så rätt konstig känsla. Många har det ju så att de måste kämpa för att ens bli hörda. Andra fjäskas det runt. Vissa ska fjäska. Jag varken blir fjäskad för eller fjäskar, ärligen. 

Hursomhaver så efter jag varit inlagd så ringde iallafall min dåvarande svärfar. Det var väl ungefär så det var. Mina syskon och mamma hade nog ringt nån gång med, fast syrran pratade jag aldrig med. Pappa hörde inte av sig, men det var säkert för ingen berättade och han var redan då rätt dement. Så ingen mening att dra in ens. Men, om det är som många säger så är det bästa man kan göra att avgifta sig! Som det vi håller på med nu och som min kropp började göra efter den återställdes med nytt blod och järn och dessutom kortison för att hjälpa den bli av med all inflammation. 

Det var säkert därför jag blev så snabbt bra igen efter sjukhuset. Det och att det som förgiftat mig upphörde!! Ja, nått var det ju och jag har fattat VAD. Det jag sa hela tiden att mina symptom påminde om, förstås. Läkarna lär ha fått veta något annat var orsaken bakom min förgiftning, för annars förstår jag inte varför de inte undersökte vilket gift det var. Jag misstänker nämligen att den skyldige sa åt min läkare att jag var alkoholist. 

En långt gången alkoholist kunde tydligen ha alla de fel som jag hade, men grejen var ju att jag var absolutist i stort sett. Drack aldrig nått och det gör jag inte än. Tyckte jag blev så konstig av minsta lilla för många herrans år sen att jag helt slutade. Speciellt efter jag började få de där förgiftningssymptomen. Då blev jag svinsjuk medan andra var hur pigga somhelst som druckit mycket mer!! Det kändes ju inte roligt, så jag vågade aldrig dricka nått mer alls. Det var flera år innan jag blev inlagd, så märkligt då om jag var alkoholist! 

Nåväl, den där stalkern Linda har ju sagt åt mig att inte skriva något för det stör visst alla stalkers, så bäst att sluta nu. Nej, jag tror inte det finns någon "Linda". (Kan vara nån släkting till kvinnan som attackerade mig!) Det är säkert samma troll som vanligt. Ha det nice nu alla som inte är här! 

PS! Skälet andra kan göra saker, som posta denna bild med text, se under, är pga av underligt folk från trakten, främst Emmaboda, som stalkar och anmäler allt de kan. Cybertroll är ungefär som inälvsparasiter. De är svåra att bli av med och de kan göra dig sjuk. Så man måste jobba på det, inte ge upp, annars dödar de dig.

Avund? Vad är annars skälet främlingar ger sig på en? Folk man inte ens visste existerade, men de vet var en annan bor och sprider det till fler gemena typer. Så vad annars? Läste en utredning om mobbning en gång. Den kom fram till att huvudskälet ÄR avund. Igår kom en ung goldie hem till oss. Händer emellanåt att hundar dyker upp. Vi älskar hundar och är vana att ta hand om dem, så inga problem. Min älskling tog vovven med sig till en granne och frågade om det var nån där som tappat bort fyrfotingen. Jodå, så var det.

Men, grejen är att några av gästerna började snacka och när de förstod vilket hus var vårt prisade de husets utseende. Så gör sundare människor. Så gör inte osunda människor. De blir avundsjuka och sprider förtal om dig. Ljuger ihop skit. En sak de avundsjuka gör är att projicera! Allt skit de säger handlar alltså om dem själva. Som de där nya... T ex ljög de om att jag påstått att jag är så snäll. De orden är deras om deras beteende. De ska komma ihåg att jag är en SATKÄRRING när folk HOTAR mig eller de jag älskar. Om de vetat vilken jag är hade de ALDRIG gett sig på mig/oss. 

Om empati

29 juli 2025

En sak som är rätt ordentligt lurigt är det där med empati. Om nån alltid tycker synd om och empaterar med alla som påstår de är så ledsna för den och den har varit så dum mot dem... Ja, då kan empaten, utan att mena det, såra riktigt ordentligt nån som blir ljugen om.

Minns en gång när jag läste nått en bekant till min man uppe i Köping skrev på FB. Han verkade vara sur på nån som gjort nått, men jag visste inte alls vad det handlade om. Dumt nog skrev jag nått då, eftersom jag själv empaterade med just att råka ut för nått dumt då jag hade verkligen gjort det.

Fast vad som hände sen var att hans exfru tog bort mig som vän och blockade mig. Jag fattade ingenting varför hon gjort så för jag visste INTE att hon var hans ex alls! Hon hade ju t o m ändrat tbx till sitt gamla efternamn och som sagt, jag hade ingen aning. Detta var inte några jag kände alls.

Och så kan det bli om man blandar sig i saker man inte förstår och lägger sin empati på en person, som då verkligen kan ha behandlat nån riktigt illa, och jag fick ju sen veta att denna exfru hade blivit riktigt illa behandlad och fann sig inte i det. Och det gjorde hon helt rätt i. Tyvärr blev vi inte vänner igen.

Lärdomen är att man ska passa sig för att empatera utan att veta. Ja, för jag blev ju ledsen av att ha sårat denna Annelie från Skåne. Precis som jag är den kvinnan från Skåne och precis som jag gifte hon sig med en kille från Köping och blev illa behandlad. Hon märkte ju det rätt tydligt, då han slog henne, så hon skilde sig fast hon hade varit stormande kär.

Jag däremot var ju aldrig kär och blev väl övertalad och manipulerad under ett bra tag att gifta mig och sen var det ju bara en massa praktiska saker att ordna och saker rann på. Det tog mig väl lite över 11 år innan jag fick bekräftelse på att han faktiskt hade haft en annan tjej då när vi var nygifta. Men det bara fortsatte ändå, för vid det laget var jag rätt fast, som man kan bli.

Det skulle ta mig 31 år alltsomallt innan jag tillslut fick mitt liv tillbaka eller ja, tillbaka är väl en överdrift. Jag blev frisläppt. Långt straff, men jag kom ut och tillbaka med en del bucklor i plåten kan vi säga. Man är ju inte direkt som man var vid 25 längre och världen utanför är något helt främmande och ibland skrämmande.

Saken är den att Annelie från Skåne hon hittade en ny, jättesnäll kille i Köping. Pelle. Jag hoppas hon känner sig älskad och är lycklig. Själv träffade jag också en ny när jag var i min nya stuga uppe vid Svansjöarna. Han hjälpte mig med att få vatten. Jag vet inget smeknamn han gillar, så det får bli utan nått. Min älskling. 

Fast skillnaden är att jag och min nye man bor här nere i Småland och Annelie med sin Peller bor i Köping. Ändå, lite komiskt att man blir ihop igen med nån från samma stad. Eller ja, min make.är förstås från Hallsta, fast han har bott en del i Köping och främst har han bott på landet. Bland annat i Munktorp, där jag bodde med exet i många år och där jag fick alla fyra barnen!

Varför jag berättade allt det där är för att säga att jag väldigt gärna hade fortsatt vara vän med Annelie, men klantade mig genom att empatera med fel person. För att jag inte visste och inte förstod vad som hänt. Många gånger skriver folk så kryptiskt och förvirrande och konstigt för att de INTE har rent mjöl i påsen. Ärligen, den som tycker JAG skriver förvirrande behöver nog träna på LÄSFÖRSTÅELSEN. 

Har hört vissa påstå att det inte går att läsa det jag skriver, och det säger väl mest om läsaren än hur jag skriver. Jag sätter punkter, kommatecken och stor bokstav. Sen är jag helt medveten om vissa fel jag gör. Jag GLÖMMER ofta små ord. Jag missar autokorrektade ord! Jag kan ibland skriva FEL prepositioner. Och så kan jag skriva så långa meningar att det blir MYCKET svårt att hänga med från början till slut. 😆

Fast om man verkligen VILL förstå vad jag berättar och inte är ILLASINNAD så borde det gå bra. Jag skriver inte korta kryptiska arga saker eller långa osammanhängande anklagelser. Det var det jag tyckte var så kränkande med förtalsposten ifjol. Att så många valde de som skrev sådär. Inte direkt i det de skrev till sina vänner, med i det de påstod jag fått via SMS. 

Det var långt och svamligt och fullt av anklagelser inte ens jag visste vad de menade med. Och som sagt, de skickade ju aldrig det "till mig" då jag direkt hade blockat den vidrigt otrevliga kvinnan, som först ringt upp utan att säga vem hon var och direkt börjat härja med mig och sen direkt efter jag verkligen helt riktigt slängde luren i örat på henne efter ett "hör inte av dig igen", eller nått i den stilen, så vart hon ju ordentligt blockad! 

Naturligtvis. Hemska främlingar som krämar skit och börjar gapa och skriva hotfulla text blockar man. Det vet ju alla! Nåväl, jag BRUKAR inte svara på okända nummer, men tänkte att det kan ju handla om mamma, som är supergammal. Så dum som jag var svarade jag! Det ångrar jag bittert. 

Tack vare den erfarenheten har jag INTE svarat på X antal samtal från Hemtjänsten angående mamma. Inte svarat på ett samtal från Sjukhuset efter mamma hämtats dit och blivit inlagd. Allt tack vare att jag INTE vågar svara på okända nummer längre. ALLS. 

Ja, för bara det samtalet öppnade upp för dem att trakassera sönder mig, stalka mig för att leta upp vadsomhelst varsomhelst att använda emot mig, osv. Det var helt sinnessjukt och bara att gå igenom allt nu 18 månader senare river upp samma panikkänsla igen. Att jag borde dö. Att det inte är nån mening att jag lever, osv. 

Tack för det, ni som tänkte ni skulle vara snälla och empatera, utan att veta. Man kan skada nån. Nu kanske ni som mobbade mig inte tycker jag är värd att leva efter allt skit jag utsatt andra för, osv. Men vet ni verkligen att det är så eller har ni hört det från någon som söker er empati? Nån som påstår det är så, att jag är värdelöst skit som förtjänar att krossas? 

Så brukar mobbar säga nämligen. Det och det kvinnans far sa till mig när vi hade ett möte med kommunen i mars. Att "ingen vill vara vän med en sån som dig". Ja, när jag gick i skolan sa de "ingen vill vara ihop med en sån som du". När jag ringde upp en som bett mig skilja mig, svarade hans fru som inte skulle finnas där, och då sa hon att "ingen vill ha en sån som du omkring sig". 

Många år senare fick jag veta att hon alltid umgicks och pratade med min dåvarande, medan jag var utfrusen. Det var hennes då exman som berättade det när han faktiskt fick träffa mig, många många år senare. Fast ärligen, väldigt sent är ofta för sent. Och helt klart ville han prata med mig och umgås, men fick inte, förr i tiden. 

Så är det okej att mobbare säger åt andra "hon är ingen du ska umgås med"? Nja, kanske mobbare förstör för andra och det är allt de gör? Skämmer andra från att umgås och prata med nån "ingen ska umgås med"? Kanske de som inte får lov att umgås med vem de vill mår dåligt av att styras av andra? 

Jaja, man måste vara stark och gå sin egen väg och säga ifrån. Det är EXAKT det jag gjorde när jag INTE ville prata med en aggressiv främmande kvinna. Som det faktiskt står i förtalsposten alla i mobben sett och lär ha läst. Att det är DET jag skriver!!! 

Och sen trakasserar alla dessa människor mig med. Är det av empati för de som började trakassera mig, eller vad är det? Jag har svårt att förstå, när saker är så tydliga. Inte som när jag råkade såra Annelie, exfrun i Köping. Det var inget tydligt alls i den posten. 

Men den posten, som då alla kunde tydligt se att jag blivit elakt påhoppad om "polisanmälan" och att jag skrivit att hon är en främling och att jag inte vet vad hon menar hon ska anmäla och avböjer all vidare kontakt. Där är det så klart som korvspad vad som hänt! 

Så hur kan nån ens inte förstå och väljer att empatera med de som trakasserar nån främmande kvinna såhär? För mig var hela den posten helt koko att läsa. Rena Kafka, som man säger. Bakvänt, sinnessjukt. 

God natt.

En berättelse om ett sto och hennes föl

 

JÄKLAR VAD JAG BLEV RÖRD!!!!

För en tid sen hade jag turen att se mamma häst med sin unge, sk sto med föl, rymma i full kareta ut från gården mitt emot. Tur jag satt där och fixa födelsedagssida till en av mina älsklingar. Så då såg jag rymlingarna. Sen funkade allt som ett klockverk. Hästarna galopperade upprymda bort till möbelfabriken. Inte för de ville ha några möbler, utan nog mest för de faktiskt har ett jättestall där och då givetvis hästar. Jag galopperade i min tur hem till grannen mitt emot, ruskade upp hans lugna dag. Väl det var gjort, anmälan om rymning, vände jag hem, bara för att se paret nu i full kareta åt andra hållet. De dundrade förbi vårt hus, förbi gamla skolan och rätt ut i lövskogen ner mot Kråksjön. Tur, tänkte jag, för då är de säkra mot bilar. Men väl framme vid vårt staket ser jag att tokskallarna vänt tbx mot vägen, så jag springer snabbt ner mot korsningen och ställer mig, så jag kan få dem lugna och gå hem.

Kan tillägga att jag har både ko- och hästskräck. Ett ögonblick hinner jag tänka den tanken att nu måste jag stå UTAN staket precis intill där de kommer dundrande, men slår snabbt undan rädslan. Nu gäller det en MOR och ett BARN och de måste räddas undan bilarna, som nu hörs brumma åt Bondeskog-hållet. När paret kommer närmare känner jag hur vi får kontakt, mamman och jag, och hon ser lugnare ut. Hon kanske minns det hemska åskvädret för några månader sen och minns min röst? Då var hon rejält uppskakad. Djur är kloka på det viset. De vet vem som vill dem väl. Jag märker hur stot lugnar sig något när hon rusar förbi och hon liksom börjar stanna av mindre skärrad. Bilarna har nu nått oss, men föraren i första bilen fattar och stannar precis framför infarten till hästgården. Rätt perfekt faktiskt! Mamma häst fattar vinken och börjar nu rätt lugnt lunka hem igen, tryggt bort från trafiken. Oj, vad skönt det kändes att ha fått hjälpa till med detta. Att NÅN behövde min hjälp. Jag ser hur grannen kommer ut lagom tills rymlingarna är tillbaks vid stallarna och hur han lätt får tag i dem och kan leda dem i säkerhet.

Så igår när jag hämtar posten får jag det här! De vet ju bara att jag varnade om rymningen, inget mer, och för det lilla får jag en smaskig choklad. Det värmde mitt hjärta och ärligen, efter allt elakt jag fått utstå från andra, gav det mig tårar. Den sort när du blir rörd av kärleken som vi människor har mellan varandra, när vi bryr oss. För likaväl som man bryr sig om sin egen familj, och främst då sina barn och barnbarn, som man skulle kunna dö för, så känns det naturligt att hjälpa till när man ser även totala främlingar i nöd. Kan man inte känna det bandet och allt bara handlar om ens egen vinning, då är det illa ställt. Eller om man inte uppskattar andras hjälp och villighet att ställa upp. Det är kallt. Känslokallt. Så kanske därför jag blev så rörd, för att några jag knappt känner kunde uppskatta en sån liten sak, att jag sa till, när allt jag gjort i nästan hela mitt vuxna liv var skit under skorna. Att få den här kärleksfulla gesten, fick mig att känna mig SOM EN MÄNNISKA, som nån som hade ETT VÄRDE. Nått jag knappt minns hur det kändes innan.

Hur illa det var ställt på den fronten innan har blivit allt tydligare sen jag mötte min nye man. Han visar glädje, tacksamhet, när jag gör nått litet, nått jag gjorde varje dag, i årtionden, utan minsta feedback. Likgiltighet var bemötandet då, förr, i mitt tidigare liv. Och jag var osynlig. Allt jag gjorde var egentligen inte på riktigt. Klart jag lät, pratade, men min röst hördes inte. Den var endast störande och jag var enkom en irritation. Det enda som märktes var om jag inte gjort nått eller gick ivägen på nått sätt, var störande. Negativt bemötande, kärlekslöst. Tyvärr så duger man inte på något vis i en sån miljö och man krymper. Klart att alla de som VALT att leva i den energin än idag inte mår bra!

Ja, de har valt det. Oavsett hur man blir indragen i ett sånt svart hål så väljer man. Jag bad dem alla att komma in i den energin av värma och positiv uppskattning jag strävar att nå. Ju längre tid ifrån det mörkret, ju tydligare blir dess sjukhet. Hur saker förvrängs till sin motsats, hur nedvärderingen, själva FÖRNEKELSEN, förruttnar all sann glädje och därmed stjäl livskraften, kärleken, styrkan från alla som sugits in i detta mörker. En energi av OFFER och kränkthet, där du ska skämmas för ingenting. Jo, för saker som är naturliga, din mänskliga rättighet. Som att försöka överleva efter du blivit utsatt för ett brott. Hur du med knappt nått stöd från nån människa i din närhet måste klara dig igenom att ha förlorat hela din trygghet, ditt hem, allt du kämpat för och byggt upp, i ett enda svep. Sviken av dem som var din "familj" utan du gjort nått fel.

Ouppskattad och bortkastad som skit på vägen efter allt du gett, av din tid, arbete, kärlek och även de pengar, som faktiskt var dina, eller mina i det här fallet. Min ÅLDERSPENSION, min framtid och enda räddning, jag generöst delat med mig av för att liksom garantera mig en plats inför sista delen av mitt liv. Ingenting av allt det jag gjorde betydde sen nått. Som ingenting du gjort är bra nog. Det finns ett uttryck här som stämmer så bra in. You can't do right for doing wrong, they can't do wrong for doing right. Ja, för jag fick aldrig några pengar tillbaka. Enligt lagen ska makar DELA inkomsterna lika. Aldrig hänt förrän jag för andra gången i mitt liv fick en partner. Vilken jävla skillnad!!!

Man blir helt klart påmålad samma färg som den man lever med, så därför jag är en massa konstigt som inte är jag, enligt alla som lever kvar i mörkret. De känner inte mig, helt klart. De pratar en massa underligheter, som INTE handlar om mig. Att jag ska fatta jag är den skit de utmålar. NEJ NEJ NEJ!!!!! Det där är inte jag. Och nu förstår jag ERA elakheter, dåliga uppföranden. För ni TROR jag är den skit, som skitmänniskan påmålat mig, medan denne tog mina egenskaper till sina. Stal halva mitt ljus och smetade på mig halva sitt mörker. Detta kallas GASLIGHTING, när man påluras en falsk verklighet, en förvriden sjuk sån.

Tur jag är stark i grunden, kommer från ett solitt hem, med en oerhört stark samhörighetskänsla. Det gjorde att jag visste vem jag var och därför tog jag inte till mig allt strunt genom åren. Jag försvarade mig själv med ord och insikt. Därför LEVER jag än. Min ersättare, som hux flux skulle ta min plats och utan mitt medgivande flyttades in i mitt hus direkt efter skilsmässan, hon klarade bara 19 månader av besvikelser. Hon dog i vad som tillskrivs "självmord". Vi hann bli nära vänner och pratade jättemycket, medan hon pumpade mig på info om hur "jobbet" skulle göras. Jag var då sparkad och syftet verkar ha varit att jag skulle skola in min ersättare, precis som i vilket jobb somhelst. Hon verkligen gick in för att duga. Att vara partner är inget jobb, det ska vara gemenskap och kärlek. Inte rövslickande och fjäsk för en dryg boss. Det var rätt komiskt hur han spelade snickare, duktig i hushållet och andra pajastrick för att övertyga henne om hans förträfflighet, samtidigt som hon gjorde likadant. De förtjänade varandra, tyckte jag, men efter att fått veta hon ljugit om sitt intresse för trädgårdsarbete ändrade jag mig och insåg jag måste köpa ut mitt hem, annars blir ALLTING jag slitit med och älskat förstört. Min FAMILJ var då hotad.

Så blev det efter paret gjorde sitt brott mot mig. De kastade ut mig på gatan. Finns ingen juridisk grund att kasta ut en ägare före en annan före bodelningen. Man ska FRIVILLIGT komma överens om vem som ska flytta och detta hade ALDRIG kommit upp än. Tvärtom var jag påtryckt att betala för en stor investering till i fastigheten. Och jo, jag höll på att bli blåst på att betala hela skiten och 100k till. Idag vet jag det. VET. 60k max kan arbetet kostat, så om jag var beordrad att betala HÄLFTEN hur kan det bli 60k? Och 100k för en grej som kostar max 25 jävla kronor!?! Va fan?!?!?! Så många hundratusentals kronor jag förlorat såhär, från början. Så godtrogen!!!!

Därför han tagit in den här kvinnan i huset efter skilsmässan. För att vara två mot en. Sen hjärntvättade han alla att hennes rättigheter som "hyresgäst" stod över min som faktiskt ÄGARE. Nån som faktiskt investerat en stor del av mitt miljonarv i fastigheten. Jag blev utkastad UTAN EN KRONA. Rätt upp och ner en sen kväll säger han till mig att jag måste åka därifrån och ALDRIG komma tillbaka. Det var den 26 oktober 2018. Efter varit hans tjänstejon i 31 år fick jag utan uppsägning sparken. Han hade inte den rätten. Det var ett brott, så jag vägrade gå. Det var MITT HUS och min familj, mina två yngsta barn, stod ännu skrivna där. Jag var den som 99% tagit hand om hemmet, helt skött trädgården, bott där dag och natt, skött om alla barnen och barnbarnet där. JAG VAR KÄRNAN I FAMILJEN!!! JAG!!!! Han och framförallt den främmande kvinnan var inte det. Han var på jobbet nästan jämt, eller iallafall påstod det. Han satt år ut och år in bara i soffan och fes, när han väl var hemma. Utom om gäster kom. Då tog han plats som the chef, kocken, och låtsades vara kung. Disken var min. Han hittade aldrig kartan ner till tvättstugan, visste inte vad en dammsugare eller sopborste var till för. Han satt bara där, i soffan, och skräpade 99% av tiden hemma.

Han, ensam, åkte på världen-runt resor, sk bonusresor han fick från jobbet. Då spenderades det och stora skulder växte. Det fanns alltid så mycket skulder MINA PENGAR jag sparat, fått av min familj, måste täcka upp för. Det fanns faktiskt EN som såg igenom detta, då när jag blev utsatt för brottet, blev utslängd. Min ängel. Även män kan vara änglar. En ung man, som föddes utan att en enda värk kändes. Aldrig hänt med de andra, så jag förstod redan då på förlossningen att han var en ängel. Han räddade mig då, min fina pojke. När jag två dagar efter jag var egentligen beordrad att lämna allt, tvingades ändå fly, så fick jag min trygghet hos honom. Han tog hand om mig när jag var helt chockskadad av vad jag utsatts för.

Mot deras vilja, de som tog brottslingarnas parti, polisanmälde jag saken. Jag har en FB-vän som är gammal polis och jobbat med utsatta kvinnor och HAN sa till mig att det som dessa två individer gjorde mot mig VAR ETT BROTT. Tacka fan att det då är ett brott och de då stöttar en brottsling. Klart att de som är på brottslingens sida ALDRIG kommer värdera den som de hjälpt till att göra illa. Såna kommer bara se dina fel, saker så orättvisa, rubbade, att du aldrig kan bli bra nog. Aldrig! Hur mycket jag än hjälpt till, gett av min kärlek, min tid, min ork hur dåligt jag än mått, och även osjälviskt gett av alla pengar jag haft, så kan jag aldrig bli sedd för det, utan endast via brottslingens snedvridna spegel, så länge de tror gott är ont, och ont är gott. Alltså, så länge de som valt brottslingens sida är på hans sida så kommer de nedvärdera och skuldbelägga mig.

De kommer aldrig bekräfta MINA UPPLEVELSER. Ungefär såsom alla brottsoffer ser när det blir en intressekonflikt mellan deras väl och ve och att hålla sig väl med nån skitmänniska, som gjort illa på riktigt. En viss liten procent kommer aktivt helt stötta brottslingen. De kommer HELT klandra den utsatta. De flesta kommer indirekt stötta genom att vara neutrala, dvs ignorera brottet. De kommer smeta halva av all skit på den som inte gjort ett skit av den skiten. En liten del av människor är änglar på jorden. De ser sanningen och de känner med hjärtat. De kanske inte har stora ord eller agerar ut, men de kommer aldrig lägga skulden på DEN OSKYLDIGA.

Berättelsen är ju mycket längre och så många fel och konstigheter de lurade in i slukhålets käftar tror och anklagar mig för, men det spelar ingen roll. De har valt att hjälpa till att såra mig, behandla mig som en brottsling, som om jag, den utsatta, är den som konstant måste försvara mig från en massa absurditeter. De har valt att blunda för övergreppen som om allt sjukt som hänt mig aldrig hänt. De bryr sig inte. De vill inte ens veta. De bryr sig bara om hur dåligt de mår och att anklaga mig för det. De bryr sig om att tycka synd om sig själva och hur lite hjälp de får, för att sen neka min hjälp, samtidigt som de anklagar mig för att vara självisk och inte hjälpa till. MOMENT 22. Galenskap.

Jag får inte hjälpa, jag har ju sen 5 år blivit beordrad att hålla mig borta, och sen varje gång jag erbjuder hjälp får jag höra att jag inte duger, samtidigt som jag är den som sviker och inte ställer upp. Lika snurrigt som EXORCISTEN och mina erbjudanden om hjälp vänds upp och ner. Hur kan man både vägra hjälpa och förvägras hjälpa i samma stund? Mörker är förvirrat. Ja, du ser inte klart då. Tänd en lampa, det blir ljust, och du ser. Man blir psyksjuk av att lita på en lögnare, en falsk orm. Man mår dåligt då. Själen VET man gör fel. När man behandlar andra, som gjort rätt, gott, varit ärliga, med den respekt och kärlek de förtjänar, då mår man bra.

Så klart jag ser och förstår att de jag älskar så mycket lider av hur de betett sig, sina val att ignorera mig och de brott jag utsatts för. De valde den LÄTTA VÄGEN i tron att might make right. Jag kastade inte ut nån. Inte ens den sk "hyresgästen", som utan mitt medgivande eller AVTAL med mig då bott ett år i mitt hus. Jag gav henne god tid att hitta annat. De som borde, allihop, skydda mig via sin lojalitet och stöd svek mig. Allihop i slutändan, för grupptryck funkar. En ensam orkar sällan stå upp för sanningen när lögnaren har så starkt stöd. Men det var en liten sak, en som jag är säker på ännu finns medvetenhet om. Att veta nått är avgörande. Att du VET du blev rädd, feg. Att du inte klandrar den du svek. De som köpt in i lögnerna, projektionerna, de ser jag ju är fulla av förvirring. De mår DÅLIGT av att ha mig i sina liv, för deras själar vet vad de gjort. De har alla erkänt nån gång till mig. De vet, så nu försöker de lura sig själva att jag inte är jag, att jag förtjänar BAJS. Men det gör jag inte. Hur de än försöker övertyga mig om att jag är den där elaka skiten de behöver få mig till så är det inte jag.

Åh, visst. De får mig att känna mig som skit. Men det är denna brottslings egen skit. Skiten vet vad skiten gjort mot mig, sina handlingar, sina hemligheter, sina lögner. Skiten vet hur skiten utnyttjade mig, min kärlek, omtanke, empati, resurser, pengar, arbete, organ, tillit och mitt förtroende för egna syften. Skiten vet vad han gjorde.

Så DÄRFÖR alla tecken från vem som, främlingar, betyder så mycket. Medmänsklighet, kärleksfulla små gester, änglar var de än finns, blir vattendroppar i öknen. Att få detta igår, när jag mådde så dåligt, det var GULD.

Efter sen hemkomst från stugan i norr och en sömnlös natt till fick jag en fruktansvärd insikt att ingenting ändrat sig. Att JAG ännu är nollad, dvs någon annan jag inte känner, så den jag är syns inte. Jag kastades pga en feltryckning tbx in i den hemska energi jag blev tvingad att leva i under nästan hela mitt liv. Precis när jag direkt lyckades radera sanningen jag skrivit, tänkte jag att det var likabra att den ändå verkat kommit fram.

Jo, en lögn är en lögn. Bättre en grym sanning. För jag har redan lagt energi på en lögn i över 30 år. Dags att riva av plåstret och syna korten. Bara lägga upp allt på ett bord. Se faktan. Handlingar talar tydligare än ord. De som sviker en och väljer att såra en visar det i vardagen. De väljer att lita på nån blint och varken hör eller ser vem du är, vad du gör. Det är meningslöst att inbilla sig nått annat än det deras beteende visar. Skyddar de och ursäktar övergrepp, slätar över stöld och otrohet, men klankar på dig för att du kämpat dig upp från dödsskuggans dal... Tja, då spelar inget du gör nån roll. Inget du gör kommer vara bra nog. Inget den de stöttar kan göra något dåligt nog. Du duger ändå inte och argumenten kommer aldrig vara logiska. Du kommer igen och igen få slåss mot väderkvarnar, spöken, och bli bitter över hur de värsta, sjuka handlingar blir ursäktade hos den oantastlige. Eller än värre, det är egentligen ditt fel!

Att bli behandlad NEUTRALT, som vem som, är ett sånt mål jag haft hela mitt liv. Neutralt är inte likgiltighet, det är UTAN negativitet. Att höra nån säga att jag är LIKA BRA som vem som, likställd, har alltid gjort mig glad. Då existerar jag och får ta plats. Jag räknas då, får synas, höras och mina önskningar har värde. Efter 12 år inom skolsystemet och lika många år varit utanför, blyg och allmänt konstig, så därmed lättmobbad, så räckte det med att vara lika värd som alla andra för mig. Det gör det idag med. Att HA SAMMA RÄTT att finnas, få förtroenden, bli uppskattad.

Det är vad den här texten handlat om. Att jag får TÅRAR varje gång jag blir lika värderad som vem som. När jag inte blir illa behandlad. Då gråter jag av tacksamhet. Så detta tack från grannarna kom perfekt. Just när jag tvingats inse, igen, hur illa jag blir behandlad av de jag nästan förlorat livet för, igen och igen. De jag villigt gett mitt liv för. Och jag förstår, intellektuellt, att MITT LIV har lika mycket värde som vem som. Ja, som deras, mina älsklingars, även om jag tycker de är mer värda än mig. Att jag förtjänar erkännande, inte lögner och tvistade anklagelser för saker som saknar betydelse egentligen. Småsaker jag inte kunnat lösa pga rent praktiskt omöjlighet. Alltid detta för att ursäkta sina uppförande emot mig.

Anklagad för jag blev bortjagad, tvingades ta ett jobb, fick bo i månader i kyla utan vatten, inte hade dator, inga fotoalbum och då inte kunnat TROLLA MED KNÄNA. Likställd med aset som bodde kvar i mitt hus, hade kvar sitt kontorsjobb, hade värme och vatten, datorer och kopiatorer, mina fotoalbum och ändå var för självisk att göra ett skit. Alla dessa anklagelser jag får till svar varje gång jag velat finnas där, hjälpa, är ju orsakat av exakt det väsen de nu fjäskar för. De spelar således rätt in i händerna på denne mobbare, i detta spel att "ta allt ifrån mig". Allt som gör mig glad, får mig att vilja leva.

Varje människa, företeelse och ägodel, som kan orsaka min totala förintelse har blivit brickor i detta själviska spel. Hur blinda kan andra vara? Varenda punkt i den agendan har systematiskt prickats in. Det kunde fylla en bok. En bok om psykning, mind control och om traumabondning. Så oskyldigt på ytan, så grymt under. Likt hypnos ses inte ens det tydliga för de bortkollrade. De blir brickor i spelet. Jag vägrar använda mina älsklingar som spelbrickor. Vägrar spela detta sjuka spel. Ett riggat spel jag ändå aldrig kan vinna med de fluktuerande regler som jag ser gäller här. Inget jag gör är verkligt. Verkligheten spelar ingen roll. Efterhandskonstruktioner baserat på andras idéer gäller. Speciellt spelledarens.

Så jag lämnar spelet. De som vill leva i lögner, acceptera ren mobbning för skoj skull, får det. De kommer definitivt må dåligt, det är deras val och inget jag ens har ansvar för. Jag har, ärligen, bara ansvar för EN MÄNNISKA. Nån jag för länge ignorerat. MIG SJÄLV. De som tror annorlunda, tycker jag är dryg, självisk, lat, eller vad de valt att tro, har friheten att tycka vad fan de vill.

Mitt ansvar för mig själv är nått jag måste jobba på, för medan jag RÄDDADE LIVET på mig själv, var mitt mål hela tiden att komma på fötter och kunna ta hand om min familj igen. Som genom ett mirakel, eller snarare hjälp från andra, så hände det. När sen om min familj väljer bort mig och finner mig ovärdig, eller klankar mig för att jag kämpade mig upp ur avgrunden jag kastats ner i, säger mer om var och en av deras EMPATISKA FÖRMÅGA, än om mina handlingar.

Faktum är att om jag inte psykknäckts fullkomligt 99 hade jag orkat fullfölja skilsmässan då, när jag fått kännedom om affären, som lär ha startat 89. Men jag blev lurad, ljugen för och ljugen om, förtal spreds runt bland grannar och jag blev utstött. På så vis krossades min själ och jag lydde när lillan sa vad hon ville. Om det nu var hon och hon inte bara var språkrör? För en smart skit står inte för nått, utan använder andra som mänskliga sköldar, som får ta skott. Inget nån säger till dig, runt det aset, behöver vara deras egen idé. Jag vet själv. Han använde mig från dag ett som flygande apa, språkrör, gentemot hans far. Inget hans far säger behöver vara hans eget, när du kritiseras. Det kan vara sonens, hans frus, vem vet. Flygande apor vill ställa nått tillrätta, så i tron de hjälper står de framför "offret". Ibland är offret en gärningsman och du som tror du hjälper blir en del av en mobb. Så vem vet, kanske han påverkat barnet att böna mig om att stanna hos aset? Kanske inte.

Han träffade redan kärringar på chatfester vid det laget. Han gjorde det. Jag tog hand om barnen, djuren, trädgården och hemmet och grannarna ljög om hur jag rände runt med karlar. Lögner som hade sitt ursprung ur dens mun som faktiskt ränt runt med kärringar sen begynnelsen. Psykisk jävla misshandel. Per proxy. Han såg hur dåligt jag mådde av folks beteenden, djupa ogillanden, och hela tiden visste han VARFÖR. Hur sadistisk är man inte då? Jag mådde dåligt i många år, efter den upplevelsen, det hatet, utan att fatta varifrån det kom. Det kom från ormen i paradiset, giftet.

Och efter jag gav upp och stannade så blev allt bara värre. Mer dolt, men så mycket värre. Från utbränd BARA till förgiftad i hela kroppen. Var och hur låter jag vara osagt, men nån form av tungmetalls- förgiftning var det. Varje symtom de följande åren stämmer. Så mitt intresse för odling fortsatte i tron giftfri mat var lösningen. År av kamp för hälsa, för mina barn, att orka allt. Så mycket bättre om jag slängt ut ormen, som han ljög till folk 99 jag gjort, men TYVÄRR inte hade hjärta till.

Mitt fel? Snäll. Jag brydde mig mer om andras behov än mina. Så han fick ha flickvänner, kompisar, åka vart han ville. Jag inte. De som tror annat är lurade. Jag kämpade med att motivera, skriva hundratals jobbansökningar åt oss BÅDA, medan han helst hängde på puben. Hade jag INTE varit så jävla ANSVARSFULL hade jag ignorerat idioten där och då, på 80-talet redan. Men så luriga är parasiter att de får STARKA, ANSVARSFULLA människor att ta hand om dem. Tvärtemot deras eget väl och ve, vad de själva vill.

Jag som längtat efter livet och kärleken. Flytta hemifrån, leva mitt liv med en man jag var kär i. Längtat efter att alla skitår i skolan skulle ta slut, bara för att där och då, när jag knappt ens smakat på friheten, snärjas in och fängslas i samma bojor. Naivt trodde jag att det skulle ta slut snart, sen att bara jag stod ut skulle den där rätta känslan komma. Man vänjer sig.

En dag är det du lever normalt. Din längtan, drömmar, vad du ville bleknar och du resignerar. Det är då dessa har dig. Dessa parasiter. Det som finns är en illusion och när parasiten är klar med att suga allt ur dig är du antingen död fysiskt eller psykiskt. Som sagt, NU är jag egentligen fri. Men är jag? Psykisk misshandel per proxy. Jättekul. Alla andra inblandade skadas, parasiten myser. Så enkelt är det inte att bli av med dessa RINGORMAR. Alla man inte vill förlora måste inse sanningen och avgifta sig själva. Och bevisligen är giftet så beroendeframkallande att det har större värde än vad för näring jag kan tänkas erbjuda. Annars skulle inte behovet att fabricera anklagelser mot mig finnas, inte behovet att ursäkta vilken skit som helst ormen gör.

Mitt största brott, alla skyldiga envist hävdar, är och har alltid varit ORDET. Inte att jag gjort som de, sprungit runt och spritt illasinnade lögner, utan att jag vill berätta vad som faktiskt i VERKLIGHETEN hänt. Inte hitta på fabricerade händelser med ofta helt felaktiga förlopp, utan att berätta vad som hänt. Och för alla lögnare är det exakt just det de hatar mest. Tro inget annat. De kommer påstå till alla du ljuger, sprider förtal och ventilerar privata saker. Samtidigt som de i år och dar ljugit, spritt förtal och ventilerat privata saker.

Dvs dessa as får, återigen, göra vad fan de vill, medan du inte får göra nått de gör. Vad värre är, de får t ex springa runt i bygden och ljuga om dig med namn och allt, ansikte mot ansikte, där de drar de mest sjuka valser. Medan de skämmer dig för minsta lilla sak, hur sant och obetydligt det än är. Ja, du kan ju börja avslöja saker och faktiskt gå till botten med nått. Gissningsvis finns en bakomliggande rädsla att du ska betala tillbaka med samma ost. Om detta förstår varken de som hört sånt här förtal, men än mindre de som traumabondats att tro upp är ner och ner är upp.

ALLT detta är negativt, ruttet, och när nått är ruttet måste man först skära bort det döda, sen tvätta och desinfektera det infekterade området. Det döda är bortskuret och det infekterade hoppas och ber jag inte ruttnar det med. De måste desinfektera sig själva från detta. Se vad de gör, hur de tänker, vad de valt att tro på, hur de agerar. Det är deras jobb. Inte mitt. Jag gjorde mitt bästa att vara där för alla. En dag fick jag springa för livet, rädda mig själv. Den dagen jag måste ta ANSVAR för vad jag vill och vad jag behöver och förtjänar borde varit här för länge länge sen. Inget snack om saken.

Detta kort och chokladask blev då en symbol för detta. Att jag är VÄRD TACK. Jag är bra. Snäll är bra. Jag vill väl. Jag ställde upp. Jag jag jag jag. Min hemska synd att tro att JAG räknas likasom alla andra. Ja, där var den. Pang på!!!!

Vetteljus - vetteljus.se/magnolia/