Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read this blog.

måndag 4 augusti 2014

Den Som Väljer Att Tro

Jag fick veta mer EXAKT vad som förtalet om mig handlat om under året som gått. Redan i slutet av maj ifjol bröt jag helt kontakten med ALLA i min släkt som direkt ljög om mig eller som trodde på förtalet att jag ljög. Personligen anser jag att det här var det SISTA jag förtjänade efter allt jag stått ut med från min familj. Allt jag hållit inom mig själv för att inte skada de här personernas rykten, fast de är minst sagt inte guds bästa barn, och de verkar ha vänt allting mot mig. Det finns några få gånger jag har fått reda på att saker DE gjort har jag blivit beskylld för, så numer anser jag det högst troligt att dessa personer beskyllt mig för en hel del genom åren, som jag är helt oskyldig till. Jag misstänker att de på olika sätt bedrivit en förtalskampanj mot mig hela mitt liv. Den misstanken grundas på de få saker som kommit tillbaka till mig från personer som varit ärliga nog att berätta direkt till mig vad de hört om mig. Välsignade människor som gör så!

Att lyssna på förtal och aldrig fråga den som blir förtalad om dennes version av saken är mycket ovist. Syftet med en sån här livslång nedvärdering är att ingen någonsin kommer tro på dig. När nån som jag till slut vågar berätta om trauman man upplevt i till exempel barndomen, tolkas man av de som matats med denna negativa bild som en lögnare. Därför förstår jag att alla jag älskar i min större familj, alla släktingar, kommer välja att tro att det är jag som är lögnaren. Att jag har bevis på att det som de säger om mig är en lögn kommer de inte att fråga efter. Skvaller och förtal funkar så bra just för att folk aldrig frågar efter bevisen. De tror på den "trovärdige". Bevisligen anser min släkt att jag inte är det så då kan de fara åt helvete. Jag både älskar och hatar dem och jag jobbar på att bli likgiltig över deras kärlekslöshet. Det är inte mitt ansvar att hela dem och göra dem till empatiska människor. Vill de tro elakheter om mig så är det deras frihet. Vill de tro på lögnarna, fast de saknar bevis och jag har bevis på att de är lögnare, så får de. Den som väljer att tro på en lögn är själv en lögnare. Tänk på det. Den som sa det kan va det.

Det här året som har gått har jag bara vetat att min syster vägrar erkänna att hon visat mig ett avtal, men att hon ändå ansåg vi skulle följa hennes påstådda version av detta avtal, bara genom att "TRO PÅ HENNE". Både den bror som jag umgicks mest med under min uppväxt, tycker vi numer kallar honom JUDAS, och sen deras älskade mamma håller med henne att det är korrekt juridisk procedur. Att undanhålla sitt skrivna avtal och sen MOBBA sina syskon till underkastelse genom att få andra att trakassera och ljuga om en till Tingsrätter, Hovrätter och Jurister. Jag har mail från båda dem två där de skriver att de själva aldrig sett detta avtal, men de VITTNAR ändå om dess innehåll. Det jag säger ignoreras förstås helt - vad tror du. 

ALLT jag sagt i hela mitt liv har dessa människor HELT ignorerat, såvida de inte kan skratta åt det och det gör mig löjlig. Så jag är den enda som faktiskt LÄST avtalet, men två andra personer ska ändå VITTNA om vad som står där och de tror på fullt allvar att deras vittnesmål smäller högre än mitt? De hävdar förstås att jag ljuger när jag säger jag läst det. Att min äldste bror såg mig läsa det avfärdar de också. Innan systern fick veta att han kom ihåg att han såg mig läsa det så berättade hon att hon aldrig visat mig nått, utan att vi satt i soffan och pratade om hur hon inte kan hitta sitt avtal hemma i lägenheten. Sen GENAST hon hör att nån kommer ihåg händelsen säger hon att det var ett annat dokument. Inte ett ljud mer om vad det nu kunde vara för papper, som både JAG och brodern kunde läsa så helt FEL på. Vi såg ju båda tydligt att pappret handlade om den stuga vi kallar 3-vång och jag minns kristallklart att det var ett papper som gällde vi ARVSSKIFTET.
Har aldrig hänt mig i min familj.
Så jag har undrat vad hon skyllt på och vi har diskuterat det löjliga om hon påstår att jag - med MIN bakgrund - inte skulle kunna se skillnad på ett avtal skrivet i formen av en OPTION och något som t ex en av alla hans reverser. De enda papper jag annars någonsin sett i det huset med hennes namn på är reverser nämligen. Jodå, vi hade rätt. För när äldste brodern försökte förklara en sak vi också blivit oroliga att vårt närmaste syskon fått för sig, fick han en stor härva lögner till svar, där massor av delar av våra egna minnen blandats upp med nya bortförklaringar. Dessutom fick vi vår oro bekräftad att vår syster bakom våra ryggar ljugit att det var VI och inte hon som spenderat helgen efter pappa dog i hans hus med att leta igenom alla papper. När vi kom dit på söndagskvällen chockades vi av alla enorma högar på bord och stolar. Vi hade rätt i vår oro, för inte bara vår syster verkar vara med på det här. Att "mamman" och svågern var där en stund också kände vi till, men sen hade de, enligt vad vi fick veta på söndagen, åkt hem någon gång under helgen. När vet inte vi. Jag åkte hem redan på fredag förmiddag och äldste brodern stannade till kvällen innan han åkte hem till sig. 

Enligt mailen här nere så ska vi först åkt hem när svågern kört hem sin älskade svärmor. När det skulle vara minns inte jag, även om de berättade det för mig på söndagskvällen. Och vår syster ger inga detaljer, bara mer yviga påståenden som är lika lätta att motbevisa som det där med att fastighetsindex inte gått upp nått på 20 år. De gör hela tiden såna fräcka lögner, för majoriteten tror mer på bombardastiska lögnare än snälla och timida sanningssägare. I det sista mailet jag någonsin läst, adresserat till mig, från min syster skriver hon att jag ska börja visa ödmjukhet och inse att jag kan minnas fel. Det är långt efter hon vet att äldsta brodern sett samma sak som jag. Tanken att hon ska börja visa ödmjukhet och erkänna att hon kan ha fel verkar inte föresväva vare sig henne eller någon annan i hennes KULT. Jodå, det här är hjärntvättat kultbeteende och vi som går emot dem är "otrogna hundar" som ska avlivas. Mamma skrev en massa om hur jag snart skulle dö och projicerade död och sjukdom på mig innan jag helt blockerade henne också. Har inte ens brytt mig om födelsedagskortet hon skickade. Det min syster och Judas-bror skriver i sina mail visar tydligt att hon fortfarande MOBBAR mig också. Hon var ju tvärtom mot brodern där den helgen, så om hon säger samma sak som systern så är hon i högsta grad aktiv i förtalskampanjen mot mig.

I och med att den bror som var där när jag läste avtalet fortfarande håller på verkligheten och det som vi vet hände så har de också gett sig på honom. Jag sa att någon där uppe gillar mig, när jag förstod vad de håller på med. Meningen var att jag skulle vara ENSAM med min syster, och det var därför hon skickade bort sin man till stugan innan hon visade mig avtalet. Det faktumet känner allihop till, men om du läser mailen här nere låtsat Judas-brorsan att det är inte troligt att jag var ensam med min syster någonsin, samtidigt som han anser det troligt att jag haft alla möjligheter i världen att stjäla både hans och hennes avtal. Mamma och min syster vet att det är en lögn, men det är förstås de som ljugit ihop det till honom. Jag hade hoppats på att mamma ändå var lite glad för att jag levde och avblockerade henne från mina olika kanaler för några månader sen, men så snart som dessa anklagelser började hagla hade hon börjat "följa" det här kontot. Jag har aldrig gett henne det dock, så hon måste letat upp det själv. Nu är hon blockerad igen och läser hon det här så vill jag tala om att jag förstått på min systers mail att min egen MAMMA ljuger för att sätta dit mig som TJUV och LÖGNARE. Vilket betyder att de vill smeta sin egen skuld på mig förstås, för BÅDE mamma och min syster måste varit de som gått igenom alla de där pappershögarna. 

Vi kunde inte fatta hur vår syster ORKAT göra det under helgen helt ensam och då hade hon skyllt på att hon suttit uppe hela natten och gjort det - ensam. Vi funderade på om hennes man hjälpt henne eller nått, men nu vet vi att mamma förstås måste gjort det och det är skälet varför hon sagt till Judas-brorsan att vi var där HELA helgen i stort sett. Eller ljuger vår syster och vår Judas-bror? Har inte mamma ljugit, utan säger hon som det är att vi andra åkte hem? Isåfall skulle det vara första gången hon berättade hela sanningen. Hon brukar hitta på versioner av verkligheten allteftersom så det låter som hon är guds bästa barn. Läser man deras mail nedan blir det tyvärr ganska glasklart att de allihop tänker ljuga och säga att det var vi andra som gjort allt de gjort. Jag förstår ju att de redan fyllt boutredaren med den historien. De projicerar över att vi har gjort allt de har gjort, så på sätt och vis får man vara tacksam för att de är så ärliga, bara vi först vänder rätt det där med VEM som gjorde det. Man måste alltid med dem göra det, för de skyller alltid ifrån sig.
Till de som inte gillar det som de läser här!
Jag fick veta i helgen mer EXAKT vad som förtalet om mig handlat om under året som gått.

Judas = min andre bror
Lilith = min syster
Ormen = hennes man
Belsebub = deras älskade mamma
Eva= jag själv
Adam = min förste bror

Judas skriver: "Lilith skriver: Precis som Judas säger så har jag inget motiv att undanhålla avtalet, tvärt om. Andra kan dock ha det av rent gemena skäl, men det ämnar jag lämna åt deras samvete. Mobbingen verkar ju onekligen dock fortgå." Problemen här, Adam, är två: För det första att du och Eva har varit ensamma i huset och gått igenom papper, samtidigt som två dokument som avser rätter som jag och Lilith har SAKNAS. Det leder naturligtvis till misstanken att ni, ensamma eller tillsammans, undanhåller de dokumenten för egen vinnings skull. För det andra att varken du eller Eva har kunnat förklara varför ni sökte om bodelningsman. Det väcker misstanke om att det ligger något uppsåt bakom som åtminstone är omoraliskt, för annars skulle ni ju helt enkelt kunna svara på frågan vad problemet är. Lägg till detta att Eva ägnar sig åt cyberbullying av Lilith och mig, något som åtminstone här i Florida är kriminellt. Något står inte rätt till.

SNIP

Redan 24 maj ifjol bröt jag helt kontakten med ALLA i min släkt som direkt ljög om mig eller som trodde på förtalet att jag ljög. Personligen anser jag att det här var det SISTA jag förtjänade efter allt jag stått ut med från min familj. Att de utnyttjar mig som syndabock för att tvinga igenom nått som de INTE har papper på. Precis som BELSEBUB försökte vid våra föräldrars skilsmässa och innan dess vid hennes föräldrars bodelning. De verkar ta råd från henne och hon misslyckades i bägge fallen - hon verkar lida av någon form av "DELUSIONS" och vad jag ser i mailen från i helgen är åkomman ärftlig.

Här är Lilith hela mail: Eftersom det är mig ni diskuterar kan jag inte låta bli att kommentera. Några sakfel; efter pappas bortgång var jag aldrig ensam i huset utan säkerställde, medveten om risken för diskussion, att där alltid fanns minst en annan person i rummet. Detta var under de stunder då ni inte var där Belsebub. Belsebub såg jag som bra "vittne" då hon är neutral, men tyvärr väljer vissa att inte anse det eller tro på hennes vittnesmål. Den stund när ni, Ormen och Belsebub åkte hem för att hämta kläder mm så lämnade jag pappas hus omedelbart (varför i herrans namn skulle någon då vilja vara ensam där???) och satt nere i vår stuga, lyssnade på musik och grät. De dokument jag tittade på då ni alt Belsebub var närvarande var endast från de lådor i bokhyllan närmast skrivbyrån. Allt annat har ni andra gått igenom. Det är helt rätt att jag hittade ett dokument jag fann bäst att direkt visa någon annan, i detta fall Eva. Det var mycket riktigt i dörren mellan kök och vardagsrum. Anledningen varför jag ville säkerställa vittne på det var för att det var "negativt" mot mig själv och jag ville undvika att på något sätt bli anklagad för att inte vara transparent. I sin fruktansvärda hatkampanj mot mig på internet har Eva också helt rätt att det på dokumentet jag visade henne stod undertecknat Lilith B-son. Härmed har hon dock också vittnat om att det INTE kunde vara avtalet om stugan jag visade henne. För som du borde veta så bytte jag namn till B-son 18/6 1994, ett par år efter jag tog över stugan alltså. Dokumentet jag faktiskt visade var en lånehandling. Denna är naturligtvis upptagen i listan över hur mycket respektive barn fått. Precis som Judas säger så har jag inget motiv att undanhålla avtalet, tvärt om. Andra kan dock ha det av rent gemena skäl, men det ämnar jag lämna åt deras samvete. Mobbingen verkar ju onekligen dock fortgå. 

SNIP

Naturligtvis kan jag lägga in screenshots på dessa mail. Kommer ladda ner allt sånt här i originalform också så vi kan dokumentera allt förtal som sker mot oss. Det är viktigt att förstå när man utsätts för såna här förtalskampanjer är att de ALLTID berättar vad de själva gjort i det som de säger att du har gjort. De tar en liten del av vad de gjort och lägger det TYNGSTA på dig. De räknar lugnt med att ingen ska lyssna på dig, då de redan berättat att du är opålitlig. De räknar också med att ingen kollar upp alla deras fräcka lögner. Som det där med att vi andra gick igenom papper den första helgen, när vi kom dit till fullbordat faktum.
Det här stämmer förstås också in på narcissistiska systrar och bröder.
Jag skrev till henne i mängder av mail att jag litade på henne, att hon var duktigt. Speciellt när Judas hackade på henne vid ett antal tillfällen. Han hotade henne att dra in sin fullmakt på henne om hon inte lyssnade på honom. Det var efter hon agerat som representant för gården på vägföreningen, utan att ha egentligen diskuterat igenom nått innan med oss andra.

Precis som hon gjorde med den där första helgen, gjorde hon med vägföreningen - fick det att låta som om JAG och Adam varit minst lika aktiva som hon. Hon låter alltid så snäll och gullig i mailen, men svarar oftast aldrig på nått viktigt man vill veta. Fnittrar och skojar bort det så en massa onödiga missförstånd uppstår, som hon sen kan vända emot en. Som min fråga om en gåva jag inte kunde hitta. Redan 6 dgr efter pappas död hade hon satt ihop ett dokument med gåvor vi fått och efter att ha letat i 20 dgr hade jag inte hittat nått spår av den på mitt konto, det som är mitt. När hon aldrig kunde frambringa nått konkret på gåvan antog jag det bara var nått missförstånd. När Judas var där och jag igen såg gåvan stå på sammanställningen frågade jag igen om den och hon suckade djupt och indignerat och med en dramatisk gest puttade hon över INBETALNINGSKORTET.

När året efter vi andra gjorde om hennes gåvosammanställning hittade vi ett inbetalningskort på henne, som hon glömt ta med. INTE ETT LJUD från vare sig henne eller Judas. Men för att JAG ville veta suckades det och himlades med ögonen. Men allt hon behövt göra var att göra som JAG gjort och lagt det där inbetalningskortet som bilaga till filen med gåvorna och det här missförståndet kunde undvikits. Onekligen fick vi en känsla av att hon avsiktligt INTE gjort så för att just skapa irritation och oro hos sina syskon PRECIS EFTER PAPPA DÖTT. Judas ryade en massa åt henne om det och på honom verkar det som om han tror JAG och Adam hade något med nått av det hon företog sig att göra. Vi försökte bara vara stöttande och förstå vad det andra kände. Lilith sa hon sörjde genom att göra en massa praktiskt. Judas ansåg sig sörja mest av alla. Det är det som är patologiskt - att TÄVLA om vem som sörjer mest. Redan på sjukhuset satte Lilith och Ormen igång och menade att jag och Adam inte visade prov på tillräcklig upprördhet, nu när pappa precis dött. Är det sånt här också som de spritt ut? Att vi är KALLA och inte visar känslor?

Till den som rest hem:
"Stackars stackars älskade kära - förlåt att jag inte förstod vad de var för något förut. Hur mycket sjukt som hänt och gjorts mot dig, tvinga dig att göra hemska saker som stred mot ditt hjärta, göra dig skyldig därmed. Vi skulle alla tre hållit ihop och trott mer på varandra än de som vi faktiskt redan visste kunde vända rätt till fel. De som aldrig själva kan ha fel. Det är slut på det nu. Nu VET vi."

Upptäckte, strax efter de här mailen till mitt vittne Adam, att tant Eugenia hittat mitt personligare konto - det här - och tryckt på "FÖLJ". Inte ett tecken på evigheter och så skriver hennes "älsklingar" sjuka mail till min ende bror om mig och vips är hon här! De påstår nu att även VI var kvar på pappas gård fredag natt och ända tills tant Eugenia och hennes ende svärson åkte hem. När det var vet ju inte jag och vi fick inte veta det i mailen heller. Jag har för mig nån sa det till oss 2012, men inte fasiken håller man reda på sånt nonsens i år och dar. Så jag vet inte när jag nu ska ha åkt hem. För helt klart räknas ju inte verkligheten så det är ingen idé att jag kollar där, utan DE måste ju berätta för mig vad som hände - tant Eugenia och hennes djävulsungar. Åtminstone är det så de tror det är...

Anklagelserna haglade tätt i mailen och nu antar jag att tant Eugenia varit här och hittat mer SKIT om mig som de kan jävlas med mig med. De här människorna är helt klart inte riktigt riktiga. Om du tycker de är det så kanske du ska gå med i deras kult - då hör du hemma där. Tyvärr kan jag inte tipsa dig om var du ska skicka din ansökan för då skulle jag avslöja VILKA de här kultmedlemmarna är. Men om du söker på "Gurun-kulten" kanske du hittar dem. Deras motto lär vara "En lögn är bara en lögn när inte jag säger den".

De anklagar MIG för att förtala dem och så är det DE som ljuger om MIG för alla jag känner. Numer kan jag inte umgås med en enda släkting, utan att behöva tänka att de tror att jag är en LÖGNARE och nu också en TJUV. Det var detta som stod i mailen att de kunde BEVISA att det var jag som ljög och att de förstod att det måste varit jag som stulit deras avtal. Nu var det nämligen plötsligt TVÅ avtal. Det hade de också glömt berätta, för det är ju bra att veta HUR många avtal man stulit när man sen ska skämmas för det man gjort. Jag visste ju inte ens att jag gjort det. Tur de skrev till min ENDE bror och berättade det för honom.
De som tror sig vara förmer än oss andra!
De lät honom också förstå att om han fortsätter stå på min sida kommer de börja förtala honom på samma sätt. Redan i mailen antydde de att han då måste också varit med och stulit de där avtalen. Och om han inte trodde på tant Eugenias ENDA dotter att allt han sett var en vanlig revers så berodde det på just hans inblandning. De påstod också båda två att det var numer VI som rotat runt bland pappas papper hela natten mellan fredagen och lördagen. Samtidigt som vi satt hemma många mil bort och jobbade på våra datorer. Fast verkligheten saknar betydelse, så låt oss strunta i den faktan. 

Tant Eugenias enda dotter skröt om hur mycket mobbing hon utsatts för medan jag varit HELT UTAN KONTAKT med henne sen 27 maj förra året. Under den tiden ska jag har trakasserat henne så mycket att hon inte ens visste om att jag gjorde det. För hon skrev att "tydligen fortgår" min mobbning av henne. Om hon varit mobbad hade hon märkt det för folk skulle skriva konstiga mail till henne om att jag PRATAT om henne och sagt att hon INTE bryr sig om mig och beter sig illa? Hur många såna samtal har hon fått? Tvärtom mot mig som fick mail från folk förra sommaren som visade att båda två av tant Eugenias yngel skrivit skit om mig till andra. Om jag fått respons från två har de säkert snackat skit med många fler. De flesta bryr sig inte tillräckligt om mig för att höra av sig.

De här personerna kan alltså hitta på de mest grundlösa sjuka påståenden om dig, anklaga dig rätt ut för saker som de VET att de själva gjort och sen ovanpå det, som en ros på en tårta, påstå att det är DU som trakasserar dem och spela fullfjädrade offer. Enligt dem ska jag vara en fullfjädrad självisk materialist, som hänsynslöst rotat runt bland pappas papper direkt efter hans död, sen tvingat tant Eugenias lilla sköra dotter att göra ett Excel-dokument med gamla gåvor. Jag har sen utan nåd tjatat och tjatat om pengar, för det märks ju på hela mitt liv att allt jag bryr mig om är pengar. Alla vet ju att de som läst Företagsekonomi och studerat fyra år på universitet är pengagalna. Det är bara därför folk pluggar, tar lån och utbildar sig i saker och ting - för att det bara tänker på pengar. Eller kom de bara in på en kurs som var populär och råkade läsa just det ämnet.


För mig är det här en klart personlig vendetta från tant Eugenia och hennes ENDA levande dotter. De tål helt enkelt inte mig och att jag inte är som dem. De vill ta allt som är gott ifrån mig och få alla att tro att jag är det som de är. Samma sak som tant Eugenia gjorde med fader Jan Hilt. Hon tog allt gott han gjort och anklagade honom för sjuka saker när hon ville ha hans pengar. Så sent som förra året ljög hon om honom och då hade han varit död i ett år. Han sa aldrig ett ont ord om henne förrän det blev för mycket, då varnade han mig för dem. Den första han varnade mig för var dottern dock. De är alla likadana längst in, de bara agerar på utsidan olika.

Man tror att tant Eugenia är en snäll och osäker liten tant, så man vill krama och pussa henne och vara snäll mot henne. Då kan hon plötsligt säga de taskigaste saker till en. Som när hon röt till mig att jag inte kunde få en av hennes böcker, som låg i en kartong i ett garage. Det bara för att jag låtsats vara lite intresserad av vad hon gillat att läsa. Nyss hade hon velat bli av med skräp och ingen annan än jag hade tittat på sakerna och tagit nått som tillhört söta älskade Madonnan Anna Maria. När jag tittade på nått hon inte tyckte var skräp blev hon alltså sur på mig. Man knockas tillbaka av sånt. Det är så oväntat och galet otrevligt.

Hennes ENDA levande dotter, som jag kallar allt möjligt nuförtiden, tror folk är en så trygg och duktig person. En sån där ansvarsfull och pålitlig person, som man kan känna sig trygg med. En sån person som de varnade för på högskolan, för de verkar bara för bra och för bra kan vara för bra för att vara sant också. Som det heter, man ska inte döma hunden efter håren. Man ska döma folk efter deras gärningar och inte deras ord står det i bibeln. Kloka ord. När den här dottern rör mig ryser jag i hela kroppen. Jag önskar hon var så som jag ser henne inne i mitt hjärta, men jag vet att den flickan har aldrig funnits eller så försvann hon för länge sen. Fader Jan kände henne bara som en liten flicka och den här nya visste han inte vem det var.

Hon väljer att främja den dotter som liknar henne!
Tant Eugenias ENDE älskade son brukar vara glad och entusiastisk så det är ofta lätt att tycka om honom och när jag ser honom blir jag först oftast så väldigt glad och minns att jag älskar honom av hela mitt hjärta. Men sen händer oftast något som påminner mig om att han inte bryr sig om mig tillbaka och är helt likgiltig angående min välfärd. Det glada och medryckande och sen avspisandet av det som är jag och mina känslor och hela mitt liv gör att jag tvingats inse att han är en sån där ytlig person som lever på att folk tror han är snäll och omtänksam, men egentligen bryr han sig inte alls.

Tant Eugenias ENDE svärson är en sån där person som alla är lite rädda för, eller som det kallas "respekterar". Han ser ner på alla andra med en överlägsen blick som talar om att han är bättre. Samtidigt så är han smidig på att låtsas faktiskt bry sig och man luras lätt att berätta saker som han sen kan använda emot en om han vill. Som ens svagheter och rädslor. 2003 berättade jag för honom om en rädsla och sen utsattes jag av honom och hans fru för precis detsamma under följande år. Hon anklagade mig för att stöta på hennes man och han var närgången och sa saker som jag inte gillar. Precis som min rädsla jag berättat för honom om 2003.

Sen sommaren 2012 berättade jag om hur det kom sig att ingen märkte jag var så sjuk och hur det höll på att kosta mig livet. Det för att ingen tror på mig. Och så sätter han och hans fru igång den här planen att göra mig till den som stulit deras försvunna avtal och en massa annat de nu till slut avslöjar var deras avsikt med att visa mig att avtalet inte alls var ett gåvobrev, utan en option på stugan, som föll ut vid arvsskiftet. Han förstod alltså att av alla personer inblandade i arvet var jag det perfekta offret - den som ingen skulle tro på och som kunde få spela DÅREN som pratade strunt. Ju mer jag skulle bli arg på deras lögner, ju mer kunde de håna mig förstod han och hans fru, för ingen skulle ändå lyssna. Den perfekta syndabocken.


Klart jag inte VET att han tänkte så, men jag menar att hans och hans frus AGERANDE visar att de måste valt ut mig av en speciell anledning. Att han hotar mig med polisen och behandlar mig sådär illa, projicerar så jävla elaka saker på mig t ex bara för att jag inte vill betala 40 000 kr för en bil värd 10-15 000 kr max. Någon som attackerar dig när du påpekar dina rättigheter kan du räkna med har ONT uppsåt mot dig. Han hade ingen anledning att angripa mig heller för bilen, ändå valde han att säga så elaka saker till mig. Allt för att tysta ner mig och hindra mig från att våga öppna käften det minsta. Det är så MOBBARE agerar. Tant Eugenia och hennes ättlingar, svärbarn inkluderade, är riktiga MOBBARE.

Vill påpeka att vi andra INTE räknar oss som ättlingar eller svärbarn. Jag kan inte tala för alla, men för oss här. Tant Eugenia har ju lovat oss andra att vi inte ska få ärva ett öre. Hon har redan gett hundratusentals kronor i värde till hennes älskade barn. Om de ska dra fram alla gamla gåvor efter fader Jan, ska det alltid göras. Vi har aldrig fått några hundratusentals kronor av tanten. Hon kan försöka dölja dem, men allt kommer fram om man vill. Hon kan försöka jävlas det sista hon gör med vem hon vill. Hennes far Karl och mor Karin är så besvikna på henne - de skäms över sin dotter.

Hursom, jag blockerade förstås henne så chansen att hon läser detta är inte stor. Om hon verkligen ville höra lite cyberbullying av henne skulle hon dock börja med min video om min barndom. Det finns en del 1 och en del 2. Fortsättningen med mycket om tant Eugenia - om hur man får MIN pappa att slå mig hårt på bara stjärten tills den är riktigt röd. Bara för att barn är jobbiga. Den här borde hon gilla som gillade att se de barn hon tyckte var defekta bli bestraffade. Vi hade väl något som inte var som hon ville, antagligen var vi för mycket lika VÅR pappa. Den som dög måste väl då inte varit så lik - det var den skrämmande och hotfulla karlen som jag vägrat prata med sen hans aggressiva påhopp utan anledning förra året.
Ser de att du är sjuk reagerar de MER aggressivt!
Och som nu - efter att inte sagt ett ljud om det sen 2001 - plötsligt ha ett "skrivet avtal också". Båda av tantens älskade barn är skrämmande och obehagliga. De är som ROVDJUR som tänker döda en. Det är så de känns, som om de ville se mig död. Inte konstigt då hur de betett sig. Det verkligen förklarar ALLT som de gjort. Det var inga misstag - ingenting de gjort. De har alltid velat mig illa och försökt sabba allting för mig. Hitta min ömma punkt, lura mig att jag ska få det trevligt, så de kan sabotera och såra. Jag skulle vilja skrika på dem i 100 dB tills trumhinnorna spricker på dem hur fruktansvärt illa jag tycker om dem. Hur hemskt de betett sig. Vilka vidrigt falska kräk de är. 

Men jag vet ju att de inte bryr sig. De har inget samvete och vad jag än säger att de gjort mot mig vänder de som om JAG gjort det mot dem. De kan aldrig ta ansvar för sina egna vidriga handlingar. Deras sjuka lögner. Förtal har effekt för de sprider det åt höger och vänster såna där sjuka lögnare. De springer runt i stugorna och FIKAR och låtsas oroa sig och bry sig om en, samtidigt som de ljuger sig blå om en. Sen tittar alla på en som man har TRE huvuden, eller nått, och man fattar inte varför. Man har blivit sk karaktärsmördad av dem. Det är såhär de gjort mot mig hela mitt liv.

Jag VET att de undanhåller viktig information om mig till släkten. Att jag är döende, att jag ska ha barn, att jag fått barn, att mina barn gjort nått bra, att jag mirakulöst blivit helad, att något bra hänt mig. Inget av det skulle de berätta på ett bra sätt. Om de kunde göra om det till något dåligt kanske. Tantens älskade sons fästmö beklagade min graviditet en gång. Jag blev chockad - vem gör nått så hemskt? Men det var så hennes fästman sagt det - som om mitt barn var en SORGLIG tillkomst. Jävla äckel. Inte konstigt att tanten inte tyckte det var fel av en skitchef jag hade en gång, som frågade mig om jag fortfarande var gravid eller om det gått över. Han sa det med en ledsen röst i början och en hoppfull i slutet. Jag var då 7 månader gravid.

Om de överhuvudtaget pratar om mig är det alltid i nedvärderande termer. Om jag är dödssjuk struntar de i att föra vidare det, men om de får höra en pinsamhet gällande min hälsa sprider de ut det till hela släkten och sitter och hånskrattar åt mig. Det trots att denna pinsamhet kunde ha medverkat i min dödliga åkomma. De bryr sig inte om sånt, de tänker inte på hur man känner det när de gör så för de bryr sig in om hur jag känner för nånting. De bryr sig inte om jag älskar dem eller inte. Jag är fullkomligt LIKGILTIG för dem. Enda roliga med mig är att tortera mig och få mig att må skit. De älskar tanken på att de kunnat få mig att må skit. Den enda skit här är NI - åk ner dit ni kom hit ifrån och kom aldrig tillbaka! Varken jag eller någon annan av de som ni lurat i era liv att behandla mig illa vill ha er här. Ni hör inte hemma här - ni hör hemma där nere bland de andra smådjävlarna.

Allt det här skrevs för ett par veckor sen nu, men det låter lika sant idag. Min slutledning i stycket ovanför kommer ifrån min erfarenhet av hur de verkligen beter sig mot mig, och inte av vad de låtsat till omgivningen är vad som sker. Det är nämligen två helt skilda saker - verkligheten och illusionen. 

En viktig punkt jag inte kom på att kommentera när jag skrev det ovan är det faktum att deras två anklagelser i sina mail är direkt motstridiga mot varandra. De säger ju dels att jag aldrig läst Liliths avtal, men sen säger de att jag stulit hennes avtal. Jag har t o m stulit Judas avtal. Hans avtal ska vara identiskt med Liliths, dvs han ska också ha en option på det förråd, som han använt som sommarhus, på gården. Sen har han, precis som Lilith, bestämt sig för att han hellre vill ha en avtalsform som heter termin. Så då hittar han, precis som Lilith, på att beskylla mig för att ha stulit hans termin, samtidigt som han hittar på, precis som Lilith redan gjort, att han tappat bort sin egen kopia. En högst trovärdig historia - att båda tappat bort sina kopior och det vet jag kommer att alltid förbli ett faktum, så jag stjäl båda deras avtal, och sen ljuger jag och säger att jag läst ett av dem bara. Varför ljuger jag inte om att ha läst bägge? Och varför skulle jag säga felaktigheter av den typ som de tjafsar om i sina mail, om jag faktiskt ägde avtalen? Ärligen - hur löjligt låter inte allt det här?
Ingen behöver sån här skit i sitt liv!
Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane