Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read this blog.

söndag 26 augusti 2007

Kommunen som "bryr" sig om barnen


Under sommaren har jag funderat lite här på bloggen om att det finns en metod i galenskapen, att myndigheter, politiker och annat löst folk har ett system bakom sitt eget agerande de unga i sin oskulds-fullhet inte förstått. De bara arbetar på och tror på fullt allvar att det de gör är rätt och riktigt. Efter många år vaknar de flesta till och blir antingen så desillusionerade att de hoppar av eller så blir de deprimerade och fortsätter till pensionen utan lust för sitt jobb. Några få njuter av spektaklet och ser till att sko sig på andras bekostnad, medan några andra tjurskalligt fortsätter slåss för det de tycker är rätt och riktigt utan att inse det meningslösa med det. Meningslöst därför att systemet är genomruttet och endast genom att gå utanför det, direkt till människorna och deras verklighet, kan man göra det som är rätt och riktigt. Uppe i molnen bland politiker och myndigheter blir allt ett evigt processande och ordbajsande utan mening och syfte annat än att ge alla som har en "position" klirr i kassan. Kolla först in dessa råd för hur vi ska göra när vi tampas mot "makten" innan du fortsätter läsningen av min blogg: Alan Watt - översatt av Vaken.

När jag läser i tidningen att en person som har små barn och är heltidssjukskriven ändå ska arbeta med barnomsorg, trots att hon alltså inte får arbeta alls för sin läkare, förstår ialla fall jag varför Växjö kommun kräver detta orimliga av henne. Är hon så sjuk att hon måste vara sängliggande mesta av tiden och ta det mycket lugnt är barnpassning det sista hon ska ägna sig åt. Eller arbetar inte alla anställda av Växjö kommun inom barn och omsorg? Är alla förskollärare och lärare svårt sjuka personer och får glädjen att gå gratis till dagis och skola varje dag och ta hand om alla barnen från morgon till kväll? För om de har ARBETE och tjänar pengar på att arbeta med barnen, så säger ju Växjö kommun att det är ett arbete att ta hand om barn. Enda skillnaden på att ta hand om andras barn och att ta hand om egna barn är ju att man inte brukar få något betalt för de egna. Något somliga tycker vi föräldrar borde få, eftersom alla dagisbarn kostar massor med pengar som de som inte har barn på dagis aldrig får ut. Har för mig jag fick några tusen under förra borgarperioden för att de tyckte mitt arbete förtjänade en slant. Men Växjö kommun har en lika "dubbel" attityd till det här med att arbeta med barn som de har till sanningen. Om det passar dem gäller det ena, om inte det andra. Kappan efter vinden.

För att slippa göra det självklara och låta barn till sjuka personer vara på dagis, medan föräldern vilar och samlar krafter, säger de att det INTE är arbete att sköta om barn. Men annars, när det inte handlar om privatpersoner som behöver barnomsorg till sina barn, anser samma kommun att sköta barn är ett arbete och betalar således ut löner till sina anställda på dagis och skolor. Vilket är tur för alla underbara människor som arbetar där. Kanske borde de se upp, för om kommunen fortsätter tro att det inte är arbetsamt att sköta barn, utan ett privilegium endast, kanske alla lärare måste betala kommunen för att få lov att ta hand om barnen. Jag skojar inte, för de ursäktar sig just med att föräldrar ska inte skaffa barn om de tänkt bli sjuka och inte kunna ta hand om sina barn. Det innebär att Växjö kommun också kräver att alla blivande föräldrar först skaffar sig en kristallkula och konsulterar den om framtiden. Annars får de skylla sig själva som inte visste hur det skulle gå innan det hände. Men att Växjö kommun inte tar hänsyn till "tidslinjer" har jag redan demonstrerat i tidigare bloggar. Att begära att någon vet innan något sker att det ska ske är alltså helt i deras anda. Själva anser de ju att giftinformation uppsatt 8 månader EFTER giftutplacering är fullgod informering till omgivningen. Att informerandet skedde i efterskott ser de inget fel med, för de tror vi alla lever utanför tidslinjen och med en kristallkula i högsta hugg.

Min första tanke när jag läste om Växjös kommuns ovilja att ge barnomsorg till någon som var heltidssjukskriven med kemoterapi och läkarintyg, var att de ville få in barnen i socialen istället. Väl där kan de lätt ta barnen ifrån familjen och tjäna 50-120.000 kronor på varje barn varje månad. Ja, någon tjänar så mycket på dem och efter vad jag läst hos Ove Svidén på peace.se har ofta höjdare inom kommunen ett finger med i anläggningar där de "förvarar" omhändertagna barn. Läs: kidnappade barn. Så när Thomas Berglund på barnomsorgs-förvaltningen uppmanar föräldrar att ta kontakt med socialen om de blir sjuka kändes det som en bekräftelse på min egen misstanke. Det var han som sa att kommunens ståndpunkt var att människor som inte kan ta hand om sina egna barn inte ska skaffa några. Ett sånt uttalande visar ett djupt förakt för en familjs väg tillbaka från sjukdom, som jag själv på nära håll fått bevittna under några år. I det fallet jag upplevt stal alltså kommunen barnet, efter de först erbjudit sig "hjälpa" under sjukdomen. Trots att föräldern för många år sen är fullt frisk, och har en blomstrande rörelse han bedriver hemifrån, vägrar de återlämna barnet. Flickan har gjort allt i sin makt att demonstrera vem hon vill bo hos, rymt tillbaka hem och protesterat över "fängslandet". Men polisen kommer och hämtar tillbaka henne till "lägret" där de tar 120.000 kronor av skattepengarna varje månad för att hålla henne. Kommunen säger att hon behöver "behandling", men inte en förnuftig människa begriper för vad, eftersom hon är fullt frisk, intelligent och bara vill komma hem till sitt eget hus och far.

När Växjö kommun säger till Smålandsposten lördagen den 25 augusti att "de tänker på barnens väl i första hand, inte på föräldrarnas" känns det väldigt lögnaktigt. Om barnens mamma är sjuk, och läkaren sagt att för att bli frisk fort måste hon få vila sig mycket ett slag, och kommunen ändå vägrar ställa upp under denna korta period betyder det att de vill att barnens mamma ska fortsätta vara sjuk mycket länge. På vilket sätt mår barn bra av att ha en sjuk mamma, som inte får lov att bli frisk? Kommunen kan inte uttala sig om det för nu passar deras sekretess som handen i handsken - deras hand förstås. Alltid när det gäller att hänga ut privatpersoner mot deras vilja är Växjö snabba att strunta i sekretessen, men när de ska skydda någon som redan gått till pressen passar det. Hur kommer det sig att det då inte känns ärligt? Det är sig själva de skyddar förstås. Fattar till och med en korkad. Visst finns det ärliga människor på myndigheter här och där, men min erfarenhet är att antingen blir du en udda karaktär som går din egen väg eller faller du strax in i leden och skyddar din myndighet och arbetskamrater. Efter några knivar i ryggen från ens egen myndighet och uppenbara svek mot allmänheten kan vem som helst förlora geisten. Endast psykopaten frodas och mår bra i såna miljöer. Det finns ju en slags miljöskapad psykopat, som för att överleva och "orka" blir en sån. Denne stänger av empatin och "instinkten", som säger vad som är rätt och riktigt och istället gömmer sig bakom regler och policylinjer. Så läser du det här och brukar lyfta fram regler så snart någon kritiserar dina orättvisa och elaka domslut, utan att bry dig om vad som verkligen händer och sker, är du så gott som psykopat redan.

Det finns mycket som talar för att väldigt många människor blivit "omprogrammerade" att tänka så nuförtiden. För även om det fanns regler som irriterade förr så fanns också riktiga människor där hela tiden och irriterade oförnuftet tillbaka. Genom större organisationer, både privat och offentligt, har människan försvunnit bort från de beslutande organen och finns bara att hitta längst ner och då ofta med en stor hjälplöshetskänsla. Maktlösheten mot de som sitter på reglerna känns allt starkare och det är med nostalgi jag minns den gamla civila olydnaden mot chefen. Hade han fel hjälpte ingenting han sa, för makten hade hans personal. Hur ofta gör nutidens anställda uppror och skiter i chefens order? Hur ofta "fixar" de saker som de vill och struntar i oförnuftet? Att lyssna på människor som ringer och respektera dem, fast de är invånare och jag sitter på en förvaltning - förekommer det alls eller är alla numer hårt åtskillda och ingen törs vara människa längre? Eller har denna mänsklighet alltid varit ovanlig och udda och bara för att alltid jag var sån tror jag det var vanligare förr? Den tanken har slagit mig, och tanken att kanske har ändå fler blivit som jag på senare tid. Barnen som finns idag, t ex. Och kanske just denna känsla för att göra det rätta är "felet" som Växjö kommun känner att de måste bota hos flickan jag nämnde ovan. Hon som enligt dem behöver så mycket vård. Hon är intelligent och ser sanningen, säger att saker är som de är utan att ljuga. Om Växjö ser dumhet och lögnaktighet som hedersvärda goda egenskaper måste de tycka hon är helt missanpassad, som vägrar spela dum och låtsas att saker är som de inte är.

Tillbaka till ursprungsfrågan, om metoden i galenskapen, så har min tanke här på bloggen varit att allt detta felbehandlande och tröghet i systemet har sitt syfte. Genom att inte fatta snabba och vettiga beslut, utan strula och skicka vidare till nästa myndighet eller tvinga människor att överklaga i oändligheten, skaffa advokater och gå till domstol till och med, så rättfärdigar alla dessa människor sitt eget levebröd. Det har varit den slutsats jag fått på min fråga. För visst tycks det finnas ett syfte med alltihop, men inte något som varje individ inblandad förstår, utan ett större syfte som liksom svävar ovanpå alltihop. Det samma gäller i högsta grad vårt kriminella ekonomiska system, med oskäliga lån och räntor. För varför får "vanliga" människor mindre i ränta än vad bankerna tar ut när de i sin tur lånar ut de pengar de själva först lånat av alla hederliga hårt arbetande människor? Att få rätt är omöjligt så länge man spelar mot bovar och psykopater. De ändrar reglerna hela tiden för att gynna dem själva och hederliga människor riskerar att få sina huvuden avskruvade á la "Exorcisten" om de försöker hänga med i svängarna. Min tanke har varit att det är bäst att inte leka med i deras sjuka lekar och på det viset inte rättfärdiga deras parasiterande existens. Men hur ska man komma ur ett system som man under en hel livstid blivit insnärd i? Det är det som är frågan.

Häromdagen fick jag faktiskt en fråga om just det här och mitt svar fanns alltså här på min blogg, om varför politiker och myndigheter alltid gör fel så att vi måste tala om för dem vad som är rätt. Först tänkte jag inte på hur lik den frågan var min egen, men det är samma fråga. För om dessa personer hade hälften av en normal hjärna borde de ju själva se vad som är logiskt riktigt och vad som är medmänskligt och humant. Endast en korkad maskin, utan artificiell intelligens, borde behöva påminnas om vad som är riktigt. Så är dessa människor då inte mänskliga? Som sagt, den frågan är befogad. Någon kom fram till att företag är psykopatiska och jag skulle säga det samma om de flesta organisationer och myndigheter, inkluderat politiska partier. På ytan visst, gos och mys och bussighet, men bara tills deras mål och "linje" är hotad av verklighetens människor. Då får människan vika för "idealen". Och då är systemet psykopatiskt i ett slag. Mer om detta en annan gång, för nu ska jag titta på Superstorm.

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane