Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read this blog.

onsdag 13 juni 2007

Mer om lögnerna från Anders


Här ska jag redogöra för en del frågor jag ställde till Miljökontoret efter jag fått deras beslut, samt de svar två av dem gav till mig. Den ene är Anders Lundgren och han gör sitt bästa att INTE svara på en enda fråga och att vända på mina frågor baklänges. En Anna Kanstrup skriver också ett mycket kryptiskt mail, som jag genast förstår är ett mail till Anders om mig. Tonen är nedlåtande och förlöjligande. Jag skojar med henne och låtsas tro hon skrivit till mig på mening och att hon talar om Anders. Tyvärr fattade nog ingen det skämtet, för jag skickade det till många andra personer och ingen verkade road. Anna skriver dock tillbaka, men jag har inte orkat läsa hennes elakheter än. Av tonen att döma så har hon bestämt sig för att avsky mig och att vägra tro på ett ord jag säger.

Precis som Anders, som vägrade tro på mig att katter kunde gå ut och in i byggnaden. Först verkade han dock tro på mig och sa då att det INTE var tillåtet att förgifta katter och bad mig skaffa fram ett veterinärsintyg på att vår katt blivit förgiftad. Det sa han när han trodde vår katt var försvunnen för alltid. Ett par dagar senare hade han ändrat sig, efter ett par samtal med Anticimex, och trodde då att jag ljög. Då hade också vår katt blivit återfunnen och diagnoserad av veterinär. Hon hade då varit borta i två veckor efter ett kraftigt krampanfall. Chansen hon skulle leva trodde jag var lika med noll. När Anders fick veta att katten levde upphörde han fråga efter veterinärsdiagnos och började låtsas det inte fanns någon. På något underligt sätt lyckades han säga två saker samtidigt, som inte alls passade ihop. Dels att det INTE var tillåtet att lägga ut gift så katter blev förgiftade, dels att så inte skett i vårt fall. När jag hänvisade till veterinärens diagnos, hänvisade han till att han inte hade kompetens att göra en diagnos.

När jag skrev igen och erbjöd honom en kopia av journalen, svarade han inte alls. På min fråga till honom efter jag fått det slutgiltiga beslutet, om varför de fokuserat på vår katt utan att ta upp hennes diagnos, svarar han att han trodde vi var överens om att det inte skulle handla om katten. Jag hade nämligen sagt till honom att vi INTE hade någon katt och inte kunde få fram någon diagnos första gången jag talade med honom, och ville bara göra en allmän fråga om hur gift får placeras. Skulle han tycka det var allmänfarligt placerat så ville jag naturligtvis för allas säkerhet att byggnaden säkrades. När jag sen trots allt fick tillbaka katten och fick bevis för att det inte var inbillning att råttgiftet var farligt för våra katter berättade jag det för honom. Han hade ju sagt att om jag fick en diagnos kunde han göra något åt saken, för då fanns det bevis. Men som sagt, han ljög.

I hela det beslut de skickat till mig, som är ett protokollsutdrag, fokuserar Anders helt och fullt hela ärendet mot vår katt. Från första meningen: "Av klagomålet gäller följande. (Mitt namn) misstänker att hennes katt har blivit förgiftad av råttgift som har funnits placerat i en lada på fastigheten (beteckning). Det ifrågasätts om Växjö kommun tillåter att fastighetsägaren som inte bor permanent på fastigheten placerar ut gift utan att meddela närboende om detta. Katten befann sig, enligt inkomna 2007-03-14, på djursjukhuset i Växjö svårt förgiftad med kraftiga kramper. Barn och hurdjur kan gå in i ladan och det finns risk för att dess får i sig råttgitet. I handlingarna är kattens symptom beskrivna." Så här beskriver alltså Anders ett ärende som INTE handlar om vår katt!

I dessa få rader räknar jag till att han nämner vår katt minst tre gånger, först att jag bara misstänker förgiftning (inget om att bevis finns), sen att hon enligt mig ska finnas på sjukhuset med kraftiga kramper och sist att jag skulle beskrivit hennes symtom för honom (samma symtom som i meningen före, som var ett svar på en fråga han själv ställt). Han TJATAR alltså om katten som jag knappt nämnde för honom eftersom hon var försvunnen. Jag talade säkert mer än dubbelt så länge om en främmande katt, som jag visste levde och brukade vara i ladan, som uppträtt sjukligt och om en hel massa andra katter och djur som jag sett vid ladan.

Inte ett ord om någon av alla dessa djur, utan bara om vår katt, och Anders skriver till mig att anledningen han INTE tog med journalkopian av veterinärens diagnos i sin sammanställning till nämndens möte var för att jag bett honom göra en allmän anmälan och inte en personlig om våran katt. Då skulle han ju inte nämnt våran katt överhuvudtaget - då skulle han ju inte nämnt mig överhuvudtaget - och det var ju det som var själva syftet med hela den här överreaktionen på ett klagomål på Anticimex. Att skämma ut mig inför alla bönderna här på landet. Synd om Anders då att jag är god vän med några stycken redan och att en av dem hittade vår katt och såg med egna ögon varför jag är upprörd. Hon var minst lika upprörd och mindes att deras hund blev förgiftad för några år sen, av RÅTTGIFT. Hon känner arrendatorn, som nämns i nämndens beslut. Hon känner också ägaren till ladan. Så tricket att få folk sura på mig hade redan de högre makterna avvärjt genom att låta dessa människor hitta katten. De känner alla bönderna häromkring och de vet nu hur illa det var med den lilla stackaren. Och bara en riktigt sjuk människa kan njuta av att veta att djur plågas.

En frisk människa hade följt en av de två linjerna när han skötte det här ärendet. Men Anders var för upptagen att åka på semester och springa på konferenser. Han skulle antingen ha:
1) lämnat in en allmän anmälan om olämpligt placerat gift i öppna utrymmen dit barn, husdjur och vilt har tillträdet. Och i om med det hållit mig och våra förehavanden helt utanför, som jag bad honom om två gånger.

Om han ändå tyckte det var viktigt att bevisa hur giftigt detta gift är, igen, skulle han ha:
2) rådfrågat mig som han lovat göra innan han lämnat in en personlig anmälan med veterinärens diagnos tydligt angiven och med journalkopian som bilaga.

Att göra det han gjorde, ta lite av varje, krossar han på flit alla chanser att få bort giftet. Vilket han i sitt mail den 26 mars lovat att göra - om jag har rätt i att giftet ligger i ett tillgängligt utrymme. Men som jag redan konstaterat, Anders ljuger. Och det var därför han trodde jag ljög, efter han talat med Anticimex, för lögnare tror andra ljuger. Speciellt människor de inte känner. Hur många tror på allvar att inte Anders känner Ingemar Strandh och grabbarna på Anticimex i Växjö? Miljökontoret har som ansvar att hålla reda på kommunens saneringar och Anders är giftansvarig. De känner varandra och vem som verkligen känner Ingemar är förstås Anders chef Lars Wennerstål. Han och Ingemar kanske golfar ihop ibland, går på fester tillsammans för företagare och kommunchefer förstås. Tror du jag hittar på så är det inget nytt. Så var det när jag växte upp i min kommun och jag såg allting inifrån. Kommunchefer har styrelseposter både i banker och företag och umgås på fritiden genom olika sporter och fester. Eftersom jag visste det var så skrev jag till Anders att det väl inte var något han kunde göra åt giftet. Jag gav honom en chans att vara reko, men han ville vara chefens knähund och sätta dit mig ordentligt för fräckheten att ha frågat något om deras vänner på Anticimex.

På allt jag skrivit om det här på bloggen kan man tro jag skrivit spaltmeter till kommunen, men det är faktiskt tvärtom. Den energi de utstrålade gjorde det så olustigt att skriva någonting att jag knappt skrev ett dugg efter mitt första mail där jag frågat om hur reglerna var runt råttgift. I andra mailet dagen efter svarade jag bara på två frågor Anders ställt i telefonen, dels om det var någon som använde ladan, dels hur det gick med katten. Han hade ju sagt att bästa sättet att få problemet åtgärdat, dvs öppningen förspikad, var att kunna bevisa att giftet var farligt för katter. Jag hade skickat honom länken till Giftinformationscentralen med samma mail då han inte verkade veta ett dugg om det här så vanliga giftet, trots att han var kemikalieansvarig på kommunen. Han hade ju faktiskt sagt till mig att det här giftet INTE kunde ge kramper (blödningar i hjärnan) trots att det är en av de symtom som Kemikalieinspektionen nämner på sin giftinfo. Han skickade sen tre mail på dessa mina två. Fyra dagar senare skriver jag och vill att han ska förtydliga sitt svar på min fråga, då jag inte förstått det.

I samma mail berättar jag om att jag nu har en journalkopia med diagnos. Han svarar då att han INTE tillåter att katter kan gå in till giftet och bli förgiftade, men att hans bedömning är tvärtemot min att katterna inte kan komma in igenom porten. Enligt Anders bedömning från 2,5 mils avstånd var porten helt hel och oforcerbar. Antingen mina frågor eller att jag har bevis på förgiftning gör att han plötsligt måste åka hit och fixa till verkligheten lite bättre. Det är skrivet den 26 mars, och jag skrev honom den 12 mars och berättade om förgiftningsrisken. Det har alltså tagit honom två veckor av likgiltighet att komma på att åka hit ut, men bara för att bevisa att jag har fel. Det ska dröja ytterligare två veckor innan han verkligen kommer hit den 12 april. Under en hel månad har han alltså gett ägaren och Anticimex chansen att åtgärda hålet i porten och bristen på information på ladans utsida. Men de orkar inte bry sig, för de vet att kommunen aldrig skulle röra dem.

Högst upp på fotot ser du en av de två vattenbrunnar som ligger precis intill allmän väg, där folk går, cyklar och åker bil dagarna i ända. Det finns inget riktigt staket mellan brunnarna och vägen, bara ett trasigt ett som ligger ner eller är helt försvunnet. Hur djupt ner det är vet jag inte, men det ena har en stege man kan klättra i. Den andra har höga kanter, så om någon är nyfiken och trillar ner kommer denne någon aldrig upp igen. Ville bara visa att det är okey att lämna sånt här och inte fylla igen det trots att det bor barnfamiljer bara 100 meter bort.

Miljökontoret säger att sånt här angår inte dem. De tycker det är Byggnadskontorets sak, men de säger att det här angår inte dem heller. De tycker det är en polissak. Men om det var det skulle väl polisen tagit itu med det här för länge sen, för det har ju sett ut såhär i många år nu. Alltså är det okey att ha det såhär. Det är också okey med de där smala brunnarna av cement, du vet, som har ett litet lock ovanpå, fast locket är trasigt och allt som finns kvar är ett gapande hål. Såna har jag hittat tre stycken runt om vår by. Det är i såna hål barn och djur trillar ner och sen hittas döda flera dagar senare. Men här i Växjö bryr sig inte någon om sånt, för de tycker om tanken på att ett barn ligger i ett mörkt hål och fryser i flera dagar innan barnet till slut dör av utmattning. Eller orkar de bara inte bry sig för de har för mycket semestrar och konferanser att hinna med som är så mycket viktigare än att sköta sitt jobb?

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

lördag 9 juni 2007

Fakta om Giftmördarna

Stopp där kisse - gå inte in!!!

Ja, för det ligger ju råttgift där inne och vi vill inte du ska få i dig det, eller? Ja, vi vill väl inte att söta perserkatten Ullis ska gå in och rulla runt på golvet bland giftrester som råttorna dragit ur från giftlådorna? Och inte vill vi väl att han ska börja gnaga på någon nydödad liten mus eller råtta? Nej, inte kan det vara så att vi vill det. Nej, kanske inte du som läser det här, eller jag som skriver det här. Men det är exakt det som Miljökontoret i Växjö vill ska hända.

Läs själva: "Husdjur som katter kan dock ta sig in i byggnaden. Barn som lyckas ta sig in vid lek bör vara så pass gamla att det inte finns någon risk att de av oförstånd får i sig preparatet." Just det, där ser du att de tycker det är helt ok att lille Ullis och alla andra katter som bor i området går in i ladan. Inga problem alls för dem. Nej, för de vill inte se veterinärsdiagnosen om hur Ullis kompisflicka Linda nästan dog av att ha ätit några förgiftade möss inne i ladan: "Nämnden lämnar avgörandet till en veterinär huruvida katten har blivit förgiftad av preparatet." De menar alltså Linda som de redan den 19 mars blev informerade om hade blivit diagnoserad den 16 mars som förgiftad av råttgift. Ändå skriver de att de inte vet något om saken den 8 maj. Vill du se själv vad diagnosen säger kan du gå ner några bloggar och läsa den. Det var inte lätt att göra en diagnos, eftersom giftet långsamt går ur kroppen och hon inte kunde dianoseras förrän över två veckor efter förgiftningstillfället.

Det finns dock hundar som blivit diagnoserade 1 år efteråt, eftersom giftet kan lämna kroniska skador. Nu blev förstås Linda bara sekundärförgiftad pga att hon åt förgiftade djur, varför hennes skador bestod av små blödningar inne i hjärnan och i muskulaturen mest. Att musklerna var påverkade förstod man av hennes ömma kropp. Dessa blödningar ledde till massiva infektioner. Det här är helt självklara saker, men när veternärer diagnoserar måste de ha fakta att gå på. I råttgiftsfall vill de se tecken på typiska direktförgiftningssymtom, och de saknas nästan alltid vid sekundärförgiftning. Vad de då tittar på är mer allmänna tecken, som kraftigt förhöjt antal vita blodkroppar och allmäntillståndet. En annars frisk katt som plötsligt krampar och blir enormt sjuk är med största sannolikhet förgiftad. Om den dessutom svarar på behandlingen mot förgiftning finns ingen tvekan om saken. Så hon blev diagnoserad som förgiftad av superwarfarin, precis vad preparatet i ladan var. Trots allt detta vägrar Miljökontoret stoppa förgiftningen av våra katter som pågår överallt runt omkring oss.

Alla gårdar och stall använder Anticimex produkter och de lovar att det är helt ofarligt, vilket är en lögn. Till de som anlitat dem berättar de att de måste ge sina katter MJÖLK, annars kan det finnas en liten förgiftningsrisk om de äter giftmöss. Men de behöver bara meddela den person som beställt råttgiftet. Anticimex och kunden behöver inte berätta för någon annan som bor på gården, eller i dess omedelbara närhet. De behöver heller inte, om det är frågan om ett stall, hålla giftet borta från de delar där ryttare kommer in och rör sig. Därför har det hänt att folk fått sina hundar mördade, trots att de varit på stallet med hunden KOPPLAD. Hunden har hittat en kul låda och petat upp den och smakat på vaxkakan med gift.

Att detta är helt ofarligt svär Växjös Miljönämnd och lovordar lådorna såhär: "Varje betesstation var vidare markerad med en skylt med information om råttgiftsbekämpning. Preparatet förvarades i trälådor försedda med en enkel hasp av metall som låsmekanism."

När jag lyfte upp en sån låda åkte hela locket av och giftet trillade ut. Säkrare än så är inte den enkla haspen. Det är därför så ofta hundar blir drabbade. Hon som hittade Linda berättade att en av familjens hundar blivit förgiftad för några år sen och nästan hade dött. Veterinären sa inte vad det var för fel, bara att de skulle ge henne mjölk och inget annat. Ett år senare diagnoserade en mer ärlig veterinär hunden som råttgiftsförgiftad. Jag säger ärligare, ty eftersom Anticimex rekommenderar mjölk som motgift mot råttgift är det lite misstänkt att veterinären gjorde det också. Efter min egen kontakt med veterinärer vet jag nu att vissa inte är glada över att diagnosera djuren som råttgiftsförgiftade och hellre är lite vaga på den punkten. Hon vi fick var sån, men när alla bevisen pekade på det fick hon ge sig och skrev råttgift i journalen. Den andra veterinären vi talade med när vi hämtade katten var däremot tvärsäker på hur oerhört farligt råttgift var och tvivlade inte en sekund på att vi hade haft rätt i vår egen diagnos. Så att en katt eller hund inte blir diagnoserad betyder inte att den inte blivit förgiftad, utan kan lika gärna betyda att veterinären inte vågar diagnosera. Om en veterinär jobbar mycket med jordbruk eller stall kan de bli lite kluvna i denna fråga, som hon vi först hade, medan en smådjursveterinär som värnar om även de mindre djurens väl saknar denna kluvenhet inför sanningen.

För det är exakt vad detta handlar om - en kluven attityd till sanningen. Eller som indianerna säger: "Vit man talar med kluven tunga." Och Anders Lundgren på Miljökontoret talade med kluven tunga när han talade till mig om denna fråga. Den 26 mars skriver han följande på min fråga om kommunen tillåter att katter kan gå ut och in i utrymmen där de ligger råttgift så att de riskerar att äta giftiga djur och själva bli förgiftade: "Nej, vi tillåter inte att råttgift läggs ut så att barn och husdjur kan skadas, tvärtom är det vår uppgift och skyldighet att se till att så inte sker."

Han tillägger sen dessutom att han ska göra följande saker EFTER inspektionen: "Därefter kontaktar jag dig igen för att meddela om vår bedömning står fast eller om vi har ändrat bedömningen. Om vi ändrar vår bedömning kommer vi ställa krav på Anticimex eller fastighetsägaren om rättelse. Om du fortfarande inte delar vår bedömning efter detta får miljö- och hälsoskyddsnämnden fatta ett beslut om att lämna ditt klagomål utan vidare åtgärder." 

Därefter hör jag INGENTING från honom, medan giftet ligger kvar där katterna springer ut och in dagarna i ända. Se själv på fotot ovan så ser du hur liten en katt är mot det stora hålet i porten. Till slut kommer ett protokoll, utan att jag fått något meddelande om bedömningen står fast att katterna inte kan komma in. Dvs detta är LÖGN nummer 1.

I protokollet står det att trots deras bedömning nu ändrats och de håller med om att katterna kan gå ut och in ska de inte längre be Anticimex eller fastighetsägaren om rättelse. Dvs detta är LÖGN nummer 2.

Och givetvis så har jag inte kunnat uttala mig om jag höll med eller inte i den här nya bedömningen, eftersom jag aldrig fick del av den. Därför är den sista strofen motsägelsefull jämfört med vad som verkligen hände, då Anders där skriver att endast om jag inte höll med skulle nämnden fatta ett beslut. Dvs detta är LÖGN nummer 3.

Men i protokollet finns många, många fler lögner än bara dessa tre funna i det sista mailet Anders skickar innan han gör sin inspektion. Före inspektionen hade han redan kallat mig för lögnare och hävdat att katterna inte alls kunde gå in i lokalen. Den bedömningen grundade han 100% på Anticimex uppgifter. Kom aldrig och säg att Miljökontoret i Växjö och Anticimex inte är i maskopi efter den plojen. Det är väl lika 100% klart att de har intressejäv. Därför ser Anders till att det sätts upp ett anslag UTOMHUS när han inspekterar. Före inspektionen - INGET anslag. Nämnden hade tillgång till ett foto på den port anslaget sattes upp på som var taget strax innan inspektionen. Porten saknar då anslag. Dvs detta är LÖGN nummer 4.

Jag tror jag stoppar där, för annars blir detta för tjatigt. Om du inte fattat än vad jag säger, så klargör jag igen: Anticimex och Miljökontoret mördar tillsammans. De är ihop om det och de mördar hundar och katter, vilda och tama djur, fåglar och en hel massa annat. Och är det inte tur att de vet att 5-6 åringar är gamla nog att inte leka med de roliga trälådorna med små haspar på? Det är tur vi har Miljökontoret här i Växjö som värnar om våra liv - deras uppgift är ju att skydda oss och våra husdjur från skada. Eller snarare att skydda Anticimex från att bli skadade av oss. Dvs bli tvungna att betala ut alla de hundratusentals kronor i rena förluster människor gör varje år pga av djur som antingen måste vårdas på sjukhus eller som dör unga.

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

tisdag 5 juni 2007

Formellt korrekta lögner i Växjö



Den här bloggen ska handla om de senaste tankarna runt hur de på Växjö kommun ljuger och spelar överlägsna med sitt "perfekta" protokoll, som är skapat efter en formell mall som följts av mekaniska "individer", som tar avstånd från meningslösa saker som logik, etik, sanningen, osv. Men allting är fullkomligt formellt korrekt, så korrekt att en utomstående genast sympatiserar med kommunen och viftar bort människan, innan de ens tagit reda på vad som egenligen hänt. Den mekaniska responsen hos alla som formats av den grå massan är att blint följa maktspråket. Säger någon att "jag har rätt att ignorera dina mänskliga rättigheter för den befogenheten besitter jag", klappar genast den hjärntvättade händerna. Ja, för hur kan "människan" ha rätt mot gud? Förlåt, jag menar myndigheten? Naturligtvis har människan rätt - myndigheten finns bara till för att rättfärdiga sin egen existens. Om vi förstod att den inte behövdes skulle vi kasta ut alla snyltarna och tvinga dem börja arbeta på riktigt. Och det är det som skrämmer ALLA som arbetar på myndigheter, så att berätta den här historien för någon som skrämt håller tag i sitt myndighetsjobb är meningslöst. Endast en avprogrammerad ex-kultmedlem kan förstå. Någon som tagit sig ur myndighetskulten pga han eller hon inte ville förlora sin själ och bli en vandrande zombierobot eller alternativt bränna ut sig själv till ett deprimerat nedbrutet skal.

Att jag talar om den grå massan betyder inte riktigt det du kanske tänker dig. Det uttrycket kommer från en dröm jag länge plågades av. Det var en veritabel mardröm, där jag jagades av ett stort molnliknande objekt, som slukade alla i sin väg. Varje person som kommit i kontakt med "massan" förvandlades till en robotliknande varelse, utan förmåga till självständigt tänkande, analyserande och kritiserande. De blev alltså lullande idioter som glatt klappade händer åt vad "överheten" sa dem. Efter att i årtionden flytt ifrån massan och desperat försökt rädda alla mina medmänniskor från att låta sig sugas in i den, lät jag så en natt massan komma ifatt mig, omsluta mig, medan jag stod kvar beredd att slåss. Det som hände chockade mig ganska rejält. Massan blev sjuk av mig, föll tillbaka, och alla jag rörde inne i massan smittades av det virus jag bar på. En immunitet mot omänskligheten, dumheten, eller kalla det vad du vill. I flera andra drömmar förstår jag nu att samma tema spelats upp, men med lite olika vinkling. I en dröm, som varit oerhört vanlig i många år, verkar till synes utomjordingar ha tagit över jorden och de skjuter på alla människor med en stråle, som gör dem till lullande idioter. Jag kämpar tappert för att rädda så många som möjligt, speciellt barn eftersom de vuxna verkar i nästan de flesta fall vara förlorade. Barnen har bättre motståndskraft och vilja att rädda sig. Vi flyr och hela tiden dyker omänskligt kyliga män upp klädda i svarta kostymer, hatt och pistoler. Det var långt innan jag hört talas om Men in Black, men nu vet jag vilka de där männen är. De är inte riktiga människor, utan döda övertagna av en mekanisk livsenergi.

Och varför berättar jag nu dessa drömmar? Självklart för att det kalla, hjärtlösa samhälle du ser omkring dig just nu har tagit lång tid att planera fram. Att skapa människor som verkar trevliga och pålitliga på ytan, men i alla lägen reagerar mekaniskt när ledaren är hotad. Vem ledaren är funderar många på och jag har en allt mer gnagande otäck känsla av att det inte är frågan om något mänskligt. Någonting bortom våra verklighetsgränser, snarare. En mörk kraft som suger näring ur människors dagliga kamp för sin överlevnad, sina rättigheter. För att få energi behövs konflikter och därför kan inte deras tjänare göra det som är rätt på en gång, utan måste jävlas så mycket det bara går med människorna. Deras önskan är att vi människor överklagar, hoppas, längtar, och sliter ut oss själva emotionellt och psykiskt på att bara få det som lagligen tillhör oss. Varför bryter annars myndigheterna på gräsrotsnivå mot lagen, som t ex kommuner och försäkringskassor? Med egna ögon har jag sett det ske och ända chansen att få rätt, trots att det står svart på vitt i lagboken, är att gå en lång utmattande match emot dem. De bryr sig inte om ifall vi vanliga människor i slutändan skulle vinna. De bryr sig bara om att tvinga in oss i den kampen, för på det sättet kan de tjäna sin herre. Jag skulle helst kalla deras herre för Satan, för det är den termen som känns känslomässigt mest beskrivande för denna företeelse. Naturligtvis är Satan bara ett ord vi hittat på, troligen med ursprung från Saturnus-kultens Saturn. Deras välsignelse är nämligen densamma som det onda ögat, förbannelsen.

Jag skrev och ifrågasatte till Anders Lundgren på miljökontoret i Växjö varför han fokuserat på vår katt, när han samtidigt vägrat redogöra för veterinärens diagnos. Svaret blev att han trodde vi kommit överens om att inte fokusera på katten. Goddag yxskaft! Ett sånt svar får blodet att svalla på varje logiskt tänkande individ. Hos lullande idioter väcks bara en förundran över hur dum jag är som frågar så dumt, för vad har det med saken att göra? Allt, ty genom att ta upp katten och dens hälsotillstånd som hörsägen ogiltighetsförklaras min hela "anmälan". För en frisk människa märks genast detta som undanflykter och rent nonsens. Eller som George Orwell skrev i boken 1984: "Dubbeltänkande är förmågan att behålla två motsägande uppfattningar samtidigt och acceptera båda. Partiets intellektuelle vet i vilken riktning hans minne måste förändras, han vet alltså att han bedrar verkligheten, men genom tillämpning av dubbeltänkande övertygar han sig om att verkligheten inte våldförs. Denna process måste vara medveten om den skall kunna utföras med tillräcklig precision, men samtidigt omedveten för att man skall vara fri från känslan av falskhet och skuld. Dubbeltänkande är en kärnpunkt i engsoc eftersom det viktiga för partiet är att avsiktligt föra bakom ljuset utan någon försvagning av den målmedvetenhet som bygger på fullständig ärlighet. Att kunna säga avsiktliga lögner och på allvar tro på dem, att glömma alla fakta som har blivit obekväma och åter dra upp dem ur glömskan precis så länge som behövs för att förneka existensen av en objektiv verklighet och hela tiden ta hänsyn till den verklighet man förnekar - allt detta är en ofrånkomlig förutsättning. Till och med för att använda ordet dubbeltänkande krävs att man praktiserar dubbeltänkande. Ty genom användningen av ordet erkänner man att man mixtrar med verkligheten, genom ett nytt dubbeltänkande utplånar man detta vetande och så vidare i det oändliga med lögnen alltid ett steg före sanningen. Till slut är det med hjälp av dubbeltänkande som partiet har fått - och av allt att döma kommer att ha i tusentals år framåt - förmågan att hejda historiens lopp.'' (sidan 164-165, George Orwell - 1984.)

Det här citatet skickade min äldste bror mig när jag skickat honom mailkorrespondensen mellan mig och Anders Lundgren. Hur han den 26 mars lovade att om jag hade rätt, dvs katterna kunde gå ut och in i utrymmet bland giftet, så skulle han be Anticimex åtgärda detta. Och om jag hade fel så skulle jag SJÄLV kunna uttrycka mig innan ärendet skulle gå till nämnden. Nu hade jag faktiskt RÄTT, men Anders Lundgren bad ändå aldrig Anticimex att rätta till felet, istället ändrade han nu verkligheten. Den verkligheten som grundar sig på lagboken och som han skrev den 26 mars han stödde. Han ansåg nu att det var helt i sin ordning att katterna kunde gå in och ut bland giftet. Detta är ett typexempel på dubbeltänkande, och endast någon som avslöjat mekanismerna bakom dess psykologi kan avslöja den. Alla som likformats av den grå massan (från min ena dröm) eller av ufo-strålarna (från min andra dröm) lullar bara med och accepterar dessa två helt motsatta verkligheter som varande en och samma. Nej, han har aldrig sagt emot sig själv, utan helt sakligt hållt samma linje hela tiden. Vill man bli galen kan man stanna där och hoppa upp och ner och skrika tills man blir rödögd att "ser ni då inte era jävla idioter att kejsaren är naken???", men det tjänar faktiskt ingenting till att göra. Ju hårdare man försöker bestrida dubbeltänk, ju hårdare knyter hjärntvätten till runt hjärnan på de som tagit åt sig den. Det är som med en snara som dras åt ju mer man kämpar emot.

Anders vill att jag ska ta ärendet vidare till nästa nivå, överklaga, gå till domstol. Detta processande kan ta år och dar och en hel massa energi. Och det bara för att jag skrev en enkel lite fråga till kemikalieansvarige vid kommunen. En fråga om en helt vanlig företeelse. För som jag redan berättat i tidigare bloggar i detta ämne måste ALLA med jordbruksverksamhet av något slag anlita Anticimex för annars får de ingen försäkring. Det betyder alla bönder, stall och så vidare. Och ändå kunde inte Anders Lundgren ge mig ett rakt svar på min fråga: "Frågan gällde hur ni tolkar lagen helt allmänt, utan att någon ännu bevisligen kommit till skada". En fråga som åtföljdes av en hänvisning till miljöbalken om vårdslöshet med gifter och farliga ämnen. En enklare och mer förtydligad frågeställning får man leta efter. Anders svarar att de absolut på inga villkor får bryta mot lagen, dvs inga dispans för somliga. Men det han säger överensstämmer inte med hur han och hans myndighet agerat. Han säger A, men han gör B. Vad MENAR han? Helt klart både ock, samt ingetdera. Är man hjärntvättad - zappad - är man.

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane