Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read this blog.

onsdag 23 maj 2007

Brev till inspektören Anders

Hej Anders!
Det är roligt att se att vi är helt överens här om vad som gäller innan din inspektion. Du säger ju den 26 mars: "Nej, vi tillåter inte att råttgift läggs ut så att barn och husdjur kan skadas, tvärtom är det vår uppgift och skyldighet att se till att så inte sker." Att fortsätta försöka nysta upp svaret på min fråga om vilka regler som gäller när man placerar ut gift var schysst av dig, Anders. Speciellt med tanke på att jag skrivit den 13 mars: "Alltså, knappast mycket du kan göra om denna hantering är laglig." Jag trodde det var helt kört när det fanns verksamhet i ladan och Anticimex var ansvariga. Så att du ville följa lagen Brb 13 Kap § 7-8 imponerade ialla fall på mig. Tyvärr finns en liten klausul du lovat inte gäller här: "En förutsättning för straffbarhet är dock att förfarandet inte har tillåtits av behörig myndighet eller är allmänt vedertaget." För att underlätta för dig att avgöra vem av mig och Anticimex som ljög skickade jag dig foton och gjorde 16 mars en journalkopia åt dig. Du sa det var viktigt att bevisa att katten var förgiftad, iallafall då när hon var försvunnen. Men så fick vi tag i henne igen efter 2 veckor den 13 mars. Jag ville bara få bort giftet där katter sprang runt och åt förgiftade råttor och möss. Du fick texten om sekundärförgiftning från Giftinformationscentralen den 19 mars, där jag också förtydligade min FRÅGA, då du fortfarande inte förstått vad jag ville veta: "Den då försvunna katten var aldrig min fråga, så jag förstår inte din oro över att behöva diagnosera henne. Frågan gällde hur ni tolkar lagen helt allmänt, utan att någon ännu bevisligen kommit till skada."

Du kontaktade aldrig mig igen om hur inspektionen av ladan gick. Nästa gång jag hörde av dig hade du själv skickat upp min förfrågan till er nämnd, utan att jag fick veta vad du såg vid ladan. Du nämner ingenstans att du vill ha journalkopian från den 16 mars. Den 17 april påminner jag dig, din chef, ansvarige politiker, samt två kvinnliga kollegor att jag inte fått något besked: "Det har nu redan gått över en månad sen ni på Miljökontoret blev uppmärksammade på förgiftningsrisken och som ni också redan vet har veterinär diagnoserat en katt förgiftad av superwarfarinet. (Journalkopia finns att tillgå.)" Inte heller nu fick jag något svar om vad du sett uppe vid ladan. Du svarar att ärendet gått vidare till nämnden och ber återigen inte att få se journalkopian. Dina kollegor Anna och Maria öppnar mitt mail, men svarar aldrig. Din chef Lars och den politiske representanten Åke Svensson från Centerpartiet bekräftar aldrig att de öppnat mailet. När jag en månad senare blivit "delgiven" ett beslut är SEKRETESSEN bortblåst. Vilka som har gjort beslutet får jag inte reda på, för era namn saknas från utdraget jag fick. Offentligehetsprincipen gäller inte på privatpersoners förfrågningar till myndigheter, så det hade varit normalare att delge mig vilka som gjort beslutet och hålla namnet på mig, arrendatorn och ägaren hemligt. Frågan hade ju inte gällt arrendatorn eller ägaren, utan endast Anticimex skyldigheter när de placerar ut gift att meddela oss som bor på platsen, alternativt att placera giftet där ingen obehörig kan komma åt det. Kan medborgarna inte lita på att ni följer dessa ETISKA regler har ni förlorat rätten att existera.

I nämndens beslut, som kom i brevlådanden den 20 maj, står det att giftet visst ligger där barn kan komma åt det, precis vad jag hävdat hela tiden och du inte trodde på. Nämndens lekmanna bedömning är dock att de är gamla nog att inte röra det. Det frågas inte efter någon fackkunnig inom barnpsykologi, utan denna bedömningen gör ni helt själva grundat på... ingenting. Det står i beslutet att dörren har ett så stort hål att djur som katter kan gå in igenom den. Giftinformationscentralens varning om de oerhörda farorna vid sekundärförgiftning av just katter nämns inte, trots alla sett den. Anticimex egen veterinärs varning i bl a boken Din Katt nämns inte heller. Ert svar är således att ni vet om faran, men väljer att hoppas på det bästa. Du skriver den 26 mars att det inte finns någon fara: "Nej, vi tillåter inte att råttgift läggs ut så att barn och husdjur kan skadas... I detta fall har vi gjort bedömningen att råttgiftet inte har förvarats på ett sådant sätt. Och där skiljer sig din och min bedömning." Den enda logiska bedömningen av din bedömning av dessa meningar är att du tror giftet är inlåst. Och att anledningen till att du tänkte göra inspektionen var för att du fått två olika besked om den saken. Inspektionen visade att porten var trasig, precis som jag sagt och tvärtemot Anticimex påståenden. Oklart är om du ändrade dig själv efteråt eller om det var din chef som beordrade dig att ändra dig. Oavsett så skrev du aldrig till mig vad DU tyckte om det du såg på din inspektion den 12 april. Den 26 mars lovar du: "Om vi ändrar vår bedömning kommer vi ställa krav på Anticimex eller fastighetsägaren om rättelse." Varför skulle jag överklaga det här löftet, Anders? Kan du förklara det för mig och alla andra som är nyfikna på hur det gick till när jag var oense med dig om detta. Bedömningen om den trasiga dörren ändrade ni, men ändå ställer ni inga krav på Anticimex om någon rättelse. Och vem/vilka beslutade att hänga ut mig?

Mitt mail den 17 april: "Har ännu inte hört ifrån dig efter din inspektion. När ska de ta bort giftet, alternativt stänga av utrymmet så inte längre katterna springer omkring inne i lokalen? Som du nu själv sett är det ytterst lätt även för små barn att ta sig in. Det bor en hel del i området vid ladan." Detta är ju skrivet till några fler än dig, Anders, därav upprepningen av kända fakta. Ärligt talat, låter det här som någon som tror att du och jag inte är överrens? Eller som någon som överklagar till någon nämnd? Det är skrivet med ett typiskt vardagligt språk och inte som en formell "överklagan". Det kan en idiot se. Ja, inte ens ni verkar tycka detta kvalificerar som överklagan för det här mailet finns inte uppräknat i protokollet, och det är det enda mail efter inspektionen jag skrivit. Vi har länge levt i en värld där massmord och övergrepp sker dagligen och de flesta har ingen aning om varför det är så. Det är för att så många människor har förlorat sig själva och inte längre tar personligt ansvar för sina handlingar, utan istället lyder de galningar som sitter över dem i hierarkin. Du tror kanske att ditt beteende inte har någonting med den här oerhörda ondskan som finns i världen att göra, Anders, men du har helt fel. Betänk att "Även i den största maskin har den minsta kugge en funktion" . Så vad du väljer att skapa för värld betyder någonting. Tro aldrig att du ingenting betyder. Att bryta mot sekretesslagen och hänga ut någon mot dens vilja var ett sånt val. Att tillskriva någon åsikter och yttrande som är rent missvisande förvanskningar var ditt val. Alldeles för länge har psykopater idealiserats som de bästa chefer, just för att de saknar mänskliga drag som empati. Det enda bra med psykopater är att de är lätta att avslöja då de har ett så uppblåst EGO att de gör olagliga saker, om de tror de ska klara sig undan. Om en kommun eller myndighet får ovanligt många JO-anmälningar vet man att den styrs av ett psykopatiskt psyke. Sådana myndigheter tar inte hänsyn till fakta.

I beslutsunderlaget saknas all referens till att katten är försvunnen vid frågetillfället den 12 mars, ändå refererar ni till katten som om den var närvarande, men inte kunde diagnoseras och det enda ni har att gå efter är mitt påstående att den "kan vara" förgiftad. Om det stod att katten var försvunnen när jag uttryckte mig på det viset hade det varit begripligt, nu är det inte det. För att det här protokollet skulle vara riktigt uppfört skulle ni ha tagit med min sista fråga, dvs där jag formulerar mig om ert beslut efter inspektionen den 12 april. Fast då ni aldrig gav mig något beslut fanns ju inte något sånt mail! Näst bäst för att inte bryta mot sanningen för mycket vore om ni refererat till mitt sista mail innan mötet, den 17 april: "...som ni också redan vet har veterinär diagnoserat en katt förgiftad av superwarfarinet. (Journalkopia finns att tillgå.)" När ni ändå tog upp mitt påstående om förgiftning, borde ni erkänt att ni låtit bli att tacka ja till att få journalen. Är det för att ni inte tycker veterinärerna på Växjö djursjukhus är kompetenta nog att avgöra vad deras provresultat för 6.000 kronor säger? Att referera till ett mail innan några prover är tagna är också oetiskt, för det ger sken av att resultaten ingenting gav, vilket inte är sant. Den enda gång ni låter mig tala sanning i de rader ni tillskrivit mig är när "jag" säger att barn och katter kan gå ut och in i byggnaden där giftet ligger. Det håller ni med om i ert beslut. Fast jag har ju ALRDIG anfört något till nämnden så hela den här farsen är ett hopkok av dig, Anders, och förstås din chef Lars, kanske Åke och många fler som vägrar visa vilka de är.

Giftinformationer, se speciellt vid sekundärförgiftning:


  •  http://giftinformationscentralen.se/article.asp?CategoryID=6609
  •  http://www.katt.nu/artikel-rattgift.htm
  •  http://www.nordiskalkali.se/produkter/sakerhetsblad/bromadiolon_na_S.pdf

  • (Journalkopiorna har tagits bort från min websajt pga platsbrist.)
    Citat Lena Englund, T.f. statsveterinär och Anna Hellekant, Anticimex AB "utläggarens skyldighet att lägga betet skyddat så att barn och husdjur inte kan komma åt det", "Katter som har möss som "stapelföda" och regelbundet intar påverkade möss kan förgiftas med fatal utgång", "verkar kumulativt, dvs. upprepade intag av små doser är relativt sett farligare än en enstaka större dos", "så lite som 0,2 mg warfarin per kg kroppsvikt under en längre tid kan döda hundar". Om förtäring av Bromadiolon, nedersta infon: "kramper". Enligt din källa Anders förekommer INTE kramper, men här står det med. De små blodkärlen börjar blöda, t ex i hjärnan, vilket leder till epilepsi-liknande symtom. Duh!

    Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane