Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read this blog.

torsdag 31 maj 2007

Barnarov och lögner i Växjö


Detta inlägg ska handla om handeln med barn, brott mot FN's barnkonvention, lögner och djävulskap. Den som styr Växjö kommun har fullt upp med att förhärliga sig själv. Bygga sina WTC torn i sin ära som han alltid gör. Två torn - gateway to the other side - Tvillingarna. Dualismen, de ler så snällt medan de skär ut ditt hjärta när du inte tittar. Kalla det demonvärlden om du vill, eller den kollektiva själen, men något är det som ger en plats dess anda. Är den andan gemen, oförmögen att lyssna, kanske rent av grym och sadistisk låter demon som en tidlöst beskrivande benämning. Några skulle säga demoner är "The Serpents" och visst, jag kan hålla med, för vi bor i Lindormens land.

Anledningen jag skriver barnarov är för att i flera år har nu Växjö kommun hållit en flicka som gisslan och vägrat följa hennes vilja och låta henne flytta hem igen. Hon har aldrig omhändertagits för att myndigheterna upptäckte det var något fel i hennes familj, utan på flickans fars uppmaning under en stor omvälvning i hans liv, med skilsmässa och sjukdom. I hans fall fanns ingen annan än socialen att vända sig till för att få hjälp - trodde han. Det visade sig vara hans livs största misstag. När han en tid senare hade ordnat upp sitt liv och kände sig stark nog att ta hand om sitt barn igen på heltid, satte myndigheterna sig på tvären. Trots det var han som vänts sig till dem för att få hjälp, tog de hans ex-frus parti. Det trots att det är hon som är totalt bindgalen och som sitter på psyket, och tro mig - hon hör hemma där. Strax innan han tagit mod till sig att begära skilsmässa hade jag lagt en besvärjelse så han skulle få kraft att göra det, för hon var en oerhört negativ influens i hans liv och höll på att helt krossa honom. Han var som en döende som ropade ett svagt sista "hjälp" och jag kunde bara göra det jag gör - besvärjelser. När jag hörde han verkligen gjort det, var jag inte förvånad för de brukar slå in. Jag var lättad, men bedrövelse kom när kommunen vägrade lämna tillbaka flickan. Det är ingen liten mesig tjej, utan en stentuff unge som vet vad hon vill och kan snacka för sig, men ingen lyssnade på henne. I FN's barnkonvention står det tydligt att det är barnets vilja som ska gälla om de vill bo hos föräldrarna eller inte. Hon ville bo hos sin pappa, i det hem hon vuxit upp i, men det ansåg Växjö kommun var oväsentligt.

Tiden gick och i våras fick jag höra att en myndighet som hjälpt socialen att behålla barnet var Miljökontoret. När inte socialen hade kunnat hitta på fler lögner och svepskäl att vägra ge tillbaka hans barn kom de på att skylla på huset. De hade hela flickans uppväxt bott i ett hus utan avlopp så nu plötsligt när hon blev tonåring var detta ett stort problem. Man hade kunnat tycka det varit värre med ett blöjbarn, men som alla som läst tidigare bloggar om denna kommun så vet de alltid bäst vad gäller barn. Så tonåringar har mycket större behov av avlopp än småbarn och faktiskt kan de inte leva utan det. Därför fick hon nu inte komma hem innan pappan byggt ett avlopp. För att få avlopp måste han få tillstånd av kommunen. Det var väl listigt, tycker du inte? Så då avslår Miljökontoret hans ansökan med motiveringen att ALLA hus i hans område måste iså fall byta avlopp till ett gemensamt. De har alla enskilda brunnar och jag tror knappast de har lust att byta. Alltså står pappan inför valet att tjata på sina grannar tills det ger sig eller aldrig få sin tjej hem igen. Det verkade helt mörkt tills plötsligt ärendet flyttades över till Byggnadskontoret. Lika förunderligt ändrades också läget för att få tillbaka flickan trots allt tjafs om avlopp när en ny advokat, givetvis inte från Växjö, fick ta över fallet. FN's barnkonvention blev nu viktig och hon framhöll att det flickan ville var det viktigaste. Allt verkade nu ordna sig, flickan skulle hem igen, kanske till augusti. Pappan tyckte det skulle vara bättre så snart som möjligt, men då ville igen socialkontoret visa sin makt. Istället för att ge ett datum hotade de fördröja överlämningen odefinierat länge.

Jag skulle vilja veta allt om socialchefen och alla involverade i det här. Om de har delägarskap i barnhem eller får provisioner på utplacerade barn på något vis. Jag har läst om personer som forskat om detta i bland annat Hässleholms kommun, där socialchefer och flera andra personer just hade sådana ekonomiska bindningar. De tjänade alltså grova pengar på att behålla barn i omsorg, vare sig de behövde eller ville vara kvar. De som tog hand om barnen använde i sin tur barnen som oavlönade tjänstejon, som istället för att få plugga fick jobba i stall eller på annat sätt göra rätt för sig. Som ett slags nutida fattigjon. I genomsnitt kostar ett barn i omsorg kommunens invånare 50.000 kronor per månad. Det gäller om de är i vanligt fosterhem och fosterföräldrarna får ut ungefär 5.000 kronor av de pengarna. Resten hamnar i andras fickor, frågan är vilkas? För flickan i mitt fall ovan kostar just nu omsorgen 120.000 kronor per månad och det betalar alla som betalar kommunalskatt här. Det var nämligen inga problem för pappan att få in henne på hemmet, så någon gillade verkligen idén att mjölka ut kassakon så mycket det bara gick. I andra kommuner händer istället det att kommunen vägrar omhänderta barn som verkligen behöver komma ifrån ett fruktansvärt dåligt hem. Ett sånt fall har det tjafsats om länge nu uppe i en grannkommun norrut. Enda anledningen jag kan se de vägrade utföra sitt jobb och sätta flickan i säkerhet är pengar de inte hade eller inte var villiga att göra sig av med. Vilket som är värsta agerandet är svårt att avgöra, för det är båda två så sjuka tankebanor. På ytan låter det gulligt och hjälp sätts in, folk pratar, iaktar, skriver långa uppsatser om vad de sett, men under är det något verkligt ruttet.

Vilket får mig att återkoppla till dörren, som fortfarande går att öppnas, in till råttgiftet. Se bilden överst. Jag skrev ett mail på riktigt till Anders det 24 maj, men han kastade det utan att ha öppnat det. Vilket jag faktiskt inte var ett dugg förvånad över. Så idag den 31 maj skrev jag och fråga igen lite om det som hänt och låtsades tro han kastat mitt mail av misstag, skickade med en kopia av att han kastat det och postade mailet även till två av hans kvinnliga kollegor, Maria och Anna. Uppdaterat den 1 juni: Redan dagen efter på fredagen, min födelsedag, fick jag svar av både han och en av tanterna. Vad de skriver har jag ingen aning om för jag struntade i dem och dumpade dem i en mapp för gammalt bråte jag har. Där kan de ligga och ljuga och spela viktiga helt utan att det stör mig. Samtidigt hade jag en härlig födelsedag. Det finns mer att skriva om det här och annat, men nu räcker det med gnäll för idag. När månen blir full får jag göra några besvärjelser mot Växjö kommun så deras energilinje, som stryker förbi knuten, surnar till för dem ett slag.

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane