Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read this blog.

fredag 30 november 2007

Vi betalar för att bli utnyttjade


(Detta djur är ok att förgifta enligt miljökontoret)

Mikael W's blog läser jag en liten diskussion om politikernas roll i vårt samhälle och hittar då denna länk med citat som bara säger allt jag själv kommit fram till är sant. Samma gäller alla myndigheter förresten. Beviset hittar du här på min blog där kommunen har en policy när det gäller oss "vanliga" medborgare (läs: vi som betalar deras löner) och storföretagare, som alltså inte betalar kommunskatt. Här är länken jag fann på Mikaels sajt plus citat: http://www.heising.dk/content.asp?Id=258

"...the purpose of political life is to facilitate the decisions made on the ownership level: Decisions extending the ownership of resources, control over money currents and power. The politician's job is to make legislation which promotes it and - together with the media controllers - to create the public images making the populations believe it's to service them."..."the states are vacuum cleaners, transfering wealth from the bottom to the top."

I kort kan jag nämna att vid min kontakt med kommunen fick jag först veta att något var förbjudet - om en privatperson låg bakom. Om det var storföretaget så las locket på ganska omedelbart. Kommunen tog då kontakt med företaget, fick lugnande besked och vips var verkligheten inget problem längre. Hade en privatperson gjort det jag beskrev skulle de höra av sig till vederbörande, troligvis också göra en OANMÄLD inspektion och personen hade fått rätta sig efter lagen. Företaget behövde INTE rätta sig, fick över en månads tid på sig att förbereda eventuella undanröjningar av brister i deras hantering innan inspektionen, som skedde SAMMA dag som ytterligare förändringar utfördes (helt klart under LEDNING av inspektören) som sedan rapporterade in att dessa nya förändringar ALLTID varit på plats. Detta trots fotobevis före inspektionen att så inte var fallet. Allt detta var för mig ett personligt bevis på att kommunen inte arbetar åt de som betalar deras löner, utan åt makten. Och samma gäller de politiker, som officiellt är "folkvalda". De styr i sin tur kommunen mot att lyda och skydda makten till varje pris.

En metod är just att demonisera och misskreditera PRIVATPERSONER. Nyligen skickade de personer jag skriver om, framförallt tycks Maria på Hälsokontoret vara handläggaren av detta "ärende", ut en totalt OANMÄLD inspektion till en privatperson, som haft oförskämdheten att tycka för mycket om djur. I Marias uttalande tycktes det som om det var helt rätt och riktigt att tränga sig in i privata hem och kränka denna fina människas integritet - för vad? Mord? Djurmisshandel? Nej, varken det ena eller det andra. Hon tyckte för mycket om - katter!!!! Så hennes katter hade fått för många ungar de senaste åren. Tydligen skaffade hon sin första katt 2001 och trots steriliseringar hade somliga lyckats para sig och djurvän som hon alltså var tog hon hand om alla. Hon verkar i mina ögon vara en underbar person. Men Maria målar upp henne som en tokig tant och att det luktade illa i huset. Har någon haft kattungar och många katter inne vet man att det luktar varje gång någon går på pottan och innan ungarna blivit rumsrena kan både den ena och andra olyckan vara framme. Så illaluktande lukt hemma i någons PRIVATA hem är av mycket stor vikt och samhällsfara för Växjö kommun och invånare...

Alltså, jag tror inte det. Jag bryr mig inte om andra har 1000 katter hemma, eller marsvin, hundar, hästar, grisar eller små grå aliens, utifall de sköter dem, ger dem mat och kärlek. Och inte en enda av hennes katter var misskött. Men kommunen tog de flesta ifrån henne och gav henne en enda vecka att hitta nya hem till hennes älsklingar - annars skulle kommunen avliva dem. Behövs mer bevis på deras satanism? De anklagar oss privatpersoner för grymheter, när det är de själva och ingen annan som arbetar för ondskan. Jag skulle vilja komma hem till deras hem och avliva deras husdjur (eller åtminstone påstå att jag gjort det, eftersom det inte är deras djurs fel att deras hussar och mattar är psykopater). Om ett företag har 1000 djur och bryter alla möjliga regler om djurhållning brukar de knappast möta denna beslutsamhet och handlingskraft. Nej, då dras ärendet ut i långbänk och naturligtvis (om företaget är stort nog att betyda något maktmässigt) får det alla chanser att rätta sina fel så de åtminstone på PAPPERET följer lagen. Om de sen torterar, misshandlar och vansköter sina djur bryr sig definitivt INTE kommunen eller våra politiker om. Då tittar de bort och spelar gulliga. Visslar en ton och fattar ingenting. För storföretagare luktar inte illa och är inte "knasiga" gamla tanter. De är seriösa och FINA!!!! Bäst att du fattar det om du vill leva lyckligt i vår verklighetsbubbla.

Någon skrev att om en intelligent ras kom hit från en högre civilisation från en annan del av universum skulle dessa besökare tro vi var spritt språngande galna. Nåväl, jag är född här på planeten och jag VET att den här världen är galen. Sen kan man ju diskutera om det är för att jag egentligen kommer från en mer ogalen del av universum från början eller inte, men jag bryr mig faktiskt inte om sådana meningslösa resonemang. Jag är här och nu i denna värld och jag ser vad jag ser och det är sjukt. Att inte fler människor ser sjukan kan bara bero på att de blivit för smittade, för egentligen, om alla började tänka på saken, så gillar vi inte vad vi ser. Det är FEL! Lagar skyddar makten och används mot invånarna, folk behandlas olika beroende på varifrån de kommer, vilka de är/känner. Vi vet alla detta, men ändå låtsas de flesta som om kejsaren faktiskt har kläder på sig, trots att varje del av våra sinnen säger oss att han är spritt språngande NAKEN.

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

torsdag 8 november 2007

Skämtsamt om politik

USAs mellanösternpolitik äntligen förklarad... eller?


Lyssna och gapskratta - om du ser humorn i detta. Eller gråt för den delen, för de har kastat krut länge åt det håller. Precis som de gör överallt med sitt sk "bistånd". Vapen löser ju jättemycket svält och hunger, eller inte... Tvärtom är det anledningen det finns så mycket svält i världen - vapnen och striderna. Det är inte vår energikris, eftersom människan lärt sig leva av jorden utan el för länge sen. Ändå vore det trevligt om alla kunde få ha el och bo fint. Det vore inte en omöjlighet, men önskan att sluta slösa och dela med sig liksom inte infinner sig, eftersom alla tror de måste sluta använda bilen, elen och ha mindre grejer. Men bilen och elen finns ingen anledning alls att sluta med och har vi inte så in i helvete mycket skräp runt oss redan att vi alla bara vill spy?

Mindre skräp, mindre dålig el och färre skitbilar vore bättre. Bilar som går på ren energi var det länge sen det uppfanns. Energi som är oändlig och är helt gratis hittades redan på 1800-talet. Nej, jag tänker inte på de gröna alternativen nu heller, hur trevliga de än är. Och inte skulle jag ens snegla åt den helsjuka atomenergin. Att vår energi vi använder bara är en liten restprodukt av den riktiga energin, som bara ligger där och väntar på att skördas visste de redan då för länge, länge sen. Hur det skulle gå till försökte forskare som Tesla lista ut, så han blev avlurad sina uppfinningar och rättigheter över dem och så var hans saga slut. För inte kan vi ha folk som använder GRATIS energi och har det varmt och skönt, utan att blodsugare kan pressa oss på våra surt förvärvade slantar.

Så har världen sett ut och kommer fortsätta se ut om vi inte slår nävarna i alla runda bord och säger STOPP. Våra pengar vi tjänar ger vi alltså ifrån oss för att få sånt de kan skaffa gratis - om de bara ville - åt oss. Och pengarna vi lånar trycker de upp utan säkerhet och vi måste jobba ihjäl oss för att betala tillbaka dessa låtsaspengar flera gånger om. På alla sätt och vis de kunnat komma på - storfinansen - har de lurat oss och dubbellurat oss igenom tiderna. Vi är alla såna stora dumma idioter och de behöver inte följa en enda regel de satt upp för oss att följa. Vi måste betala höga räntor på de låtsaspengar vi lånar av dem, medan de ger skitränta för det vi lånar ut till dem. Samtidigt som de kan låna ut våra sparade pengar flera gånger om och få mängder av pengar tillbaka i form av räntor.

Få det att gå ihop vad gäller rättvisa om du kan. Rena svindeln. Så att sådana pengahungriga typer INTE skulle fiffla med själva grundformlerna för hur elektricitet fungerar och sponsra de utbildningsanstalter som vidareförmedlar deras falsifierade formler vore helt otypiskt dem. Nej, de bryr sig helt klart varken om etik eller massornas väl och ve. Så här sitter vi och skrattar när de pumpar vapen in i nationer och hetsar kristna mot "hedningar", muslimer mot "otrogna", judar mot... och så vidare. Huvudsaken är att alla lägre stående individer - vi som inte tycker det är coolt att luras och manipulera - bråkar och pekar finger mot varandra.

Ja, och under tiden vill de att vi jobbar åt dem och köper deras löjligt dyra produkter, de producerat för ingenting eller betalat arbetarna skitlöner för att tillverka. Och när det bli dags att dö, som villiga soldater eller civilister, vill de vi ska göra det precis som vi alltid gjort med ett stolt leende på läpparna eller med blodisande skräck i våra ådror. Kanske gillar de att se folk lida? De kanske inte ens själva är vad som kan kallas "folk"? Den teorin har ju ofta tagits fram och använts, t ex i filmer.

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

söndag 26 augusti 2007

Gulliga isbjörnar i fara?

Ikväll fick jag ytterligare en påminnelse hur djupt den känslomässiga propagandan berör människor, som okritiskt lyssnar till den. Och i fallet "En obehaglig sanning" uppmanas till och med skolbarnen att slå av sitt kritiska tänkande och bara omfamna budskapet, när de visar filmen i skolan. Med hjälp av gulliga isbjörnar på en smältande isbit blir detta inte svårt. Här kan du se vad fotografen till bilden själv sagt om saken - hon tog bilden på sensommaren när isen ska smälta och mycket nära land: Isbjörnsvideo

Samtidigt uppmanar samma skola barnen att inte tro det de läser på internet. Jag minns då alla filmer och hemsidor jag sett där de visat bilder på lemlästade barn. Dessa barn tror jag inte barnen på samma blödiga vis uppmanas att ha medlidande för. Istället vill man att bilderna ska granskas och kritiseras. Detta gäller kanske barnen jag såg på stranden i Gaza? Och andra mördade palestinska barn. De är ett nödvändigt ont bara, som kan ursäktas med att israeliska barn också dör. Detta trots att siffrorna talar sitt tydliga språk och det inte ens funnes några israeliska barn att tala om ifall inte Israel ockuperat och krigat runt om och överallt så snart andan faller på. Men så får man knappt säga, har jag själv blivit lärd i samma stund jag sög i mig modersmjölken. Får barnen lära sig om radioaktiviteten på Balkan, i Afganistan eller Irak, som USA släppte ut? Eller är det inte heller fint nog att diskutera i skolan? Jag undrar om de får se bilder på hur deformerade barn ser ut, som föds på dylika platser. Allt detta är så ohyggligt och avskyvärt och är ändå bara en liten droppe i ett stort hav av förfärligheter iscensatta av vår enda stormakt. Hur många miljoner människor har slaktats bara efter andra världskriget i deras olika krig och får skolbarnen lära sig det?

Ofta läser jag indignerade amerikaner förfäras över all orättfärdig kritik deras land får "utstå" och menar i nästa anda att de på egen hand befriade Europa från nazismen. Hur absurt detta än låter är det vad de lärt sig i sin skola. Trots att 20 miljoner ryssar dog för att stoppa tyskarnas frammarch och på så vis försvagade Hitlers armé. Om något folk skulle slå sig för bröstet och ta åt sig äran vore det ryssarna, men jag hör alltid skrytet från väst. Strax efter muttrar de att nästa gång vi behöver hjälp kan vi se oss i månen efter det. Tänk vad glada hela världen vore om de slapp deras "hjälp". Att få landet skövlat, miljontals mördade, demokratin grusad, ekonomin plundrad och så vidare är inte precis den "hjälp" människor ber om. Det är den hjälp imperialisten ger för att själv sko sig.

Så när jag sett våra skolor i 40 år sända amerikansk propaganda, utan minsta kritiska debatt, kan jag bara konstatera att vi är en delstat till supermakten. Fast utan rättighet att yttra oss om något som rör deras politik. Vi har rätten att snattra om lokala frågor och skulle våra ledare inte lyda väst är de lättavsatta. En kula på rätta stället och nästa man får hoppa in. Säkerligen med lite mer motivation att lyda efter den förres "smäll". Vill du ha en liten länk till att grunna på ska du få den här. Men om du blivit duktigt programmerad av vår fina skola inser du förstås att allt på internet, som inte kommer från de stora mediabolagen, är lögn och förbannad dikt påhittad av galningar som vill vinna kaos och oreda med sina upptåg. För inte vill de som äger hela världen vinna någonting med sina påståenden? Nej, är du "troende" så vet du allt det här och läser INTE den här länken: USA Bloodbaths.

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

Kommunen som "bryr" sig om barnen


Under sommaren har jag funderat lite här på bloggen om att det finns en metod i galenskapen, att myndigheter, politiker och annat löst folk har ett system bakom sitt eget agerande de unga i sin oskulds-fullhet inte förstått. De bara arbetar på och tror på fullt allvar att det de gör är rätt och riktigt. Efter många år vaknar de flesta till och blir antingen så desillusionerade att de hoppar av eller så blir de deprimerade och fortsätter till pensionen utan lust för sitt jobb. Några få njuter av spektaklet och ser till att sko sig på andras bekostnad, medan några andra tjurskalligt fortsätter slåss för det de tycker är rätt och riktigt utan att inse det meningslösa med det. Meningslöst därför att systemet är genomruttet och endast genom att gå utanför det, direkt till människorna och deras verklighet, kan man göra det som är rätt och riktigt. Uppe i molnen bland politiker och myndigheter blir allt ett evigt processande och ordbajsande utan mening och syfte annat än att ge alla som har en "position" klirr i kassan. Kolla först in dessa råd för hur vi ska göra när vi tampas mot "makten" innan du fortsätter läsningen av min blogg: Alan Watt - översatt av Vaken.

När jag läser i tidningen att en person som har små barn och är heltidssjukskriven ändå ska arbeta med barnomsorg, trots att hon alltså inte får arbeta alls för sin läkare, förstår ialla fall jag varför Växjö kommun kräver detta orimliga av henne. Är hon så sjuk att hon måste vara sängliggande mesta av tiden och ta det mycket lugnt är barnpassning det sista hon ska ägna sig åt. Eller arbetar inte alla anställda av Växjö kommun inom barn och omsorg? Är alla förskollärare och lärare svårt sjuka personer och får glädjen att gå gratis till dagis och skola varje dag och ta hand om alla barnen från morgon till kväll? För om de har ARBETE och tjänar pengar på att arbeta med barnen, så säger ju Växjö kommun att det är ett arbete att ta hand om barn. Enda skillnaden på att ta hand om andras barn och att ta hand om egna barn är ju att man inte brukar få något betalt för de egna. Något somliga tycker vi föräldrar borde få, eftersom alla dagisbarn kostar massor med pengar som de som inte har barn på dagis aldrig får ut. Har för mig jag fick några tusen under förra borgarperioden för att de tyckte mitt arbete förtjänade en slant. Men Växjö kommun har en lika "dubbel" attityd till det här med att arbeta med barn som de har till sanningen. Om det passar dem gäller det ena, om inte det andra. Kappan efter vinden.

För att slippa göra det självklara och låta barn till sjuka personer vara på dagis, medan föräldern vilar och samlar krafter, säger de att det INTE är arbete att sköta om barn. Men annars, när det inte handlar om privatpersoner som behöver barnomsorg till sina barn, anser samma kommun att sköta barn är ett arbete och betalar således ut löner till sina anställda på dagis och skolor. Vilket är tur för alla underbara människor som arbetar där. Kanske borde de se upp, för om kommunen fortsätter tro att det inte är arbetsamt att sköta barn, utan ett privilegium endast, kanske alla lärare måste betala kommunen för att få lov att ta hand om barnen. Jag skojar inte, för de ursäktar sig just med att föräldrar ska inte skaffa barn om de tänkt bli sjuka och inte kunna ta hand om sina barn. Det innebär att Växjö kommun också kräver att alla blivande föräldrar först skaffar sig en kristallkula och konsulterar den om framtiden. Annars får de skylla sig själva som inte visste hur det skulle gå innan det hände. Men att Växjö kommun inte tar hänsyn till "tidslinjer" har jag redan demonstrerat i tidigare bloggar. Att begära att någon vet innan något sker att det ska ske är alltså helt i deras anda. Själva anser de ju att giftinformation uppsatt 8 månader EFTER giftutplacering är fullgod informering till omgivningen. Att informerandet skedde i efterskott ser de inget fel med, för de tror vi alla lever utanför tidslinjen och med en kristallkula i högsta hugg.

Min första tanke när jag läste om Växjös kommuns ovilja att ge barnomsorg till någon som var heltidssjukskriven med kemoterapi och läkarintyg, var att de ville få in barnen i socialen istället. Väl där kan de lätt ta barnen ifrån familjen och tjäna 50-120.000 kronor på varje barn varje månad. Ja, någon tjänar så mycket på dem och efter vad jag läst hos Ove Svidén på peace.se har ofta höjdare inom kommunen ett finger med i anläggningar där de "förvarar" omhändertagna barn. Läs: kidnappade barn. Så när Thomas Berglund på barnomsorgs-förvaltningen uppmanar föräldrar att ta kontakt med socialen om de blir sjuka kändes det som en bekräftelse på min egen misstanke. Det var han som sa att kommunens ståndpunkt var att människor som inte kan ta hand om sina egna barn inte ska skaffa några. Ett sånt uttalande visar ett djupt förakt för en familjs väg tillbaka från sjukdom, som jag själv på nära håll fått bevittna under några år. I det fallet jag upplevt stal alltså kommunen barnet, efter de först erbjudit sig "hjälpa" under sjukdomen. Trots att föräldern för många år sen är fullt frisk, och har en blomstrande rörelse han bedriver hemifrån, vägrar de återlämna barnet. Flickan har gjort allt i sin makt att demonstrera vem hon vill bo hos, rymt tillbaka hem och protesterat över "fängslandet". Men polisen kommer och hämtar tillbaka henne till "lägret" där de tar 120.000 kronor av skattepengarna varje månad för att hålla henne. Kommunen säger att hon behöver "behandling", men inte en förnuftig människa begriper för vad, eftersom hon är fullt frisk, intelligent och bara vill komma hem till sitt eget hus och far.

När Växjö kommun säger till Smålandsposten lördagen den 25 augusti att "de tänker på barnens väl i första hand, inte på föräldrarnas" känns det väldigt lögnaktigt. Om barnens mamma är sjuk, och läkaren sagt att för att bli frisk fort måste hon få vila sig mycket ett slag, och kommunen ändå vägrar ställa upp under denna korta period betyder det att de vill att barnens mamma ska fortsätta vara sjuk mycket länge. På vilket sätt mår barn bra av att ha en sjuk mamma, som inte får lov att bli frisk? Kommunen kan inte uttala sig om det för nu passar deras sekretess som handen i handsken - deras hand förstås. Alltid när det gäller att hänga ut privatpersoner mot deras vilja är Växjö snabba att strunta i sekretessen, men när de ska skydda någon som redan gått till pressen passar det. Hur kommer det sig att det då inte känns ärligt? Det är sig själva de skyddar förstås. Fattar till och med en korkad. Visst finns det ärliga människor på myndigheter här och där, men min erfarenhet är att antingen blir du en udda karaktär som går din egen väg eller faller du strax in i leden och skyddar din myndighet och arbetskamrater. Efter några knivar i ryggen från ens egen myndighet och uppenbara svek mot allmänheten kan vem som helst förlora geisten. Endast psykopaten frodas och mår bra i såna miljöer. Det finns ju en slags miljöskapad psykopat, som för att överleva och "orka" blir en sån. Denne stänger av empatin och "instinkten", som säger vad som är rätt och riktigt och istället gömmer sig bakom regler och policylinjer. Så läser du det här och brukar lyfta fram regler så snart någon kritiserar dina orättvisa och elaka domslut, utan att bry dig om vad som verkligen händer och sker, är du så gott som psykopat redan.

Det finns mycket som talar för att väldigt många människor blivit "omprogrammerade" att tänka så nuförtiden. För även om det fanns regler som irriterade förr så fanns också riktiga människor där hela tiden och irriterade oförnuftet tillbaka. Genom större organisationer, både privat och offentligt, har människan försvunnit bort från de beslutande organen och finns bara att hitta längst ner och då ofta med en stor hjälplöshetskänsla. Maktlösheten mot de som sitter på reglerna känns allt starkare och det är med nostalgi jag minns den gamla civila olydnaden mot chefen. Hade han fel hjälpte ingenting han sa, för makten hade hans personal. Hur ofta gör nutidens anställda uppror och skiter i chefens order? Hur ofta "fixar" de saker som de vill och struntar i oförnuftet? Att lyssna på människor som ringer och respektera dem, fast de är invånare och jag sitter på en förvaltning - förekommer det alls eller är alla numer hårt åtskillda och ingen törs vara människa längre? Eller har denna mänsklighet alltid varit ovanlig och udda och bara för att alltid jag var sån tror jag det var vanligare förr? Den tanken har slagit mig, och tanken att kanske har ändå fler blivit som jag på senare tid. Barnen som finns idag, t ex. Och kanske just denna känsla för att göra det rätta är "felet" som Växjö kommun känner att de måste bota hos flickan jag nämnde ovan. Hon som enligt dem behöver så mycket vård. Hon är intelligent och ser sanningen, säger att saker är som de är utan att ljuga. Om Växjö ser dumhet och lögnaktighet som hedersvärda goda egenskaper måste de tycka hon är helt missanpassad, som vägrar spela dum och låtsas att saker är som de inte är.

Tillbaka till ursprungsfrågan, om metoden i galenskapen, så har min tanke här på bloggen varit att allt detta felbehandlande och tröghet i systemet har sitt syfte. Genom att inte fatta snabba och vettiga beslut, utan strula och skicka vidare till nästa myndighet eller tvinga människor att överklaga i oändligheten, skaffa advokater och gå till domstol till och med, så rättfärdigar alla dessa människor sitt eget levebröd. Det har varit den slutsats jag fått på min fråga. För visst tycks det finnas ett syfte med alltihop, men inte något som varje individ inblandad förstår, utan ett större syfte som liksom svävar ovanpå alltihop. Det samma gäller i högsta grad vårt kriminella ekonomiska system, med oskäliga lån och räntor. För varför får "vanliga" människor mindre i ränta än vad bankerna tar ut när de i sin tur lånar ut de pengar de själva först lånat av alla hederliga hårt arbetande människor? Att få rätt är omöjligt så länge man spelar mot bovar och psykopater. De ändrar reglerna hela tiden för att gynna dem själva och hederliga människor riskerar att få sina huvuden avskruvade á la "Exorcisten" om de försöker hänga med i svängarna. Min tanke har varit att det är bäst att inte leka med i deras sjuka lekar och på det viset inte rättfärdiga deras parasiterande existens. Men hur ska man komma ur ett system som man under en hel livstid blivit insnärd i? Det är det som är frågan.

Häromdagen fick jag faktiskt en fråga om just det här och mitt svar fanns alltså här på min blogg, om varför politiker och myndigheter alltid gör fel så att vi måste tala om för dem vad som är rätt. Först tänkte jag inte på hur lik den frågan var min egen, men det är samma fråga. För om dessa personer hade hälften av en normal hjärna borde de ju själva se vad som är logiskt riktigt och vad som är medmänskligt och humant. Endast en korkad maskin, utan artificiell intelligens, borde behöva påminnas om vad som är riktigt. Så är dessa människor då inte mänskliga? Som sagt, den frågan är befogad. Någon kom fram till att företag är psykopatiska och jag skulle säga det samma om de flesta organisationer och myndigheter, inkluderat politiska partier. På ytan visst, gos och mys och bussighet, men bara tills deras mål och "linje" är hotad av verklighetens människor. Då får människan vika för "idealen". Och då är systemet psykopatiskt i ett slag. Mer om detta en annan gång, för nu ska jag titta på Superstorm.

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

söndag 22 juli 2007

Kattliv och gifter


Life of a Cat (filmen borttagen) heter den här filmen från 1947. Egentligen handlar den om en kattkille och en kattjej som blir kära, får ungar och hur de växer upp. Lärorikt för den som aldrig sett det i verkligheten. Ointressant för den sensations-sökande onaturliga människan, som du kan se på några ytterst korkade kommentarer filmen fått. En av ungarna ser nästan exakt ut som vår Ranas unge såg ut, som föddes dödfödd häromdagen (den 17 juli). De andra ser ut som sin far. Svårt att säga för filmen är svartvit. (Fotot tv är på vår minsting Maian Arien och inte på Rana.)

Som du som läst här kanske sett fick vi en katt svårt förgiftad av råttgift tack vare Anticimex. De har snart haft giftet liggande helt öppet i ett år här på gården vi har vårt hus, utan att de informerat oss som bor här. I normala fall berättar Anticimex för de som bor på gården att giftet är ofarligt för gårdens katter så länge de får MJÖLK. Annars riskerar de att få en överdos en vacker dag och även de kola vippen, precis som råttorna och mössen. Men eftersom vi inte är ägare till ladan, bara till några av katterna som bor på gården, blev vi aldrig informerade om detta. Den 28 augusti 2006 las giftet ut och nu i år ett år senare är kuren klar. Det är ett ett-årsprogram för att sanera ladan, som blev totalt infesterat av råttor efter att ÄGAREN övergav grisuppfödningen och lämnade allt foder kvar. Tydligen har ladan länge varit ett tillhåll för råttor, långt innan vi köpte huset här 2001. Hösten 2005 arrenderades ladan ut till en bonde som använde den till sädesmagasin. Något han fick ångra efter alla råttorna haft fest på hans säd och förpestat den med sin råttskit. Så ägaren skickade dit Anticimex för att kunna fortsätta arrendera ut ladan. Allt det här fick vi reda på i sommar först.

Vem som var ägaren visste inte vi. Att någon arrenderade ladan och använde den till sädesmagasin visste vi inte heller. Det för att ägarna bor på västkusten och porten som arrendatorn använder ligger skymd på baksidan av ladan med en egen tillfartsväg innan han kommer fram till oss. Mot oss ligger den trasiga porten dit alla katter har fritt tillträde in till giftet. Husmössen vi fick in i bostadshuset förra vinterna var ofta BLÖDARSJUKA. Det betyder att de hade råttgift i kroppen, fick vi reda på senare. Och det i sin tur betyder att inte ens innekatterna går säkra för giftet. Därför tappade många av våra katter stora partier av päls och annat skumt, utan att uppvisa stora förgiftningssymtom som hon som nästan dog gjorde. Precis som många andra katter gör här och nu förstår vi varför. De lever på möss. En sån katt vi hittat är tokig i MJÖLK. Brukar man inte säga att vår kropp vet vad den behöver? Han ser precis ut som vår katt gjorde när vi hittade henne, fast han har inte fått kramperna. Han älskar ju mjölk och kan dricka en halvliter rätt upp och ner. Rena motgiftet, enligt Anticimex själva. Men SVERAK (raskkattsklubben) rekommenderar oss kattaägare att inte ge mjölk för det var dåligt för kissarna. Sedär så fel de hade, för Anticimex förgiftar dem om vi INTE ger dem mjölk. Ge dina katter mjölk så kanske de slipper lida och får leva.

Hon som nästan dog fick kramper och hade mycket länge efter hon blev behandlad fruktansvärda muskelsmärtor. Båda dessa symtom är typiska för exakt det råttgift som används i ladan. Nu kommer vi till det absurdaste av allting. Just dessa symtom, som står på giftinformationen från Kemikalieinspektionen, hävdar Miljökontoret INTE tillhöra det här giftet. Det absurda är just för att nästan ALLA gifter ger just kramper i ett långt gånget skede, vilket innebär att man blivit utsatt länge för gift. Det står på nästan varenda gifthänvisning detta "kramper", men enligt miljöinspektören jag talade med inne i Växjö (en Anders Lundgren) kunde man inte få kramper av superwarfariner. Så det så! Han hade visst frågat någon annan kvinna på kontoret som visste det. Kanske det var Anna Kanstrup han frågade, för efter ett vilsekommet mail från henne har hon bevisat sig inte vara för smart. (Mailet var helt klart till Anders, men av misstag skickat till mig, där hon tydligt visar hur knollriga hon tycker oss invånare är när vi står på oss och håller på fakta och sanningen.)

I tidigare bloggar har jag redan berättat om motsägelsefull information jag fick när jag frågade Miljökontoret om vad som gäller vid giftutplacering. Och hur de påstod att giftet var inlåst (trots det inte var det) och därför behövde inte Anticimex meddela oss att giftet låg på gården vi bor på. Miljökontoret hade lovat att om jag hade rätt skulle de stoppa Anticimex, men när de såg jag hade rätt blå-ljög de. Konfronterade med sina lögner spelade de oförstående. Det var då jag fick ett mail ifrån miljöinspektören Anna Kanstrup, där hon tycks tro hon tilltalar Anders. Hennes ton anger tydligt att hon tycker det är löjligt med invånare som tycker att en myndighet ska hålla sig till sanningen och göra det den sagt. Hennes attityd säger mycket om både henne och hennes arbetsplats. Jag hade rätt och då ändrar de själva HISTORIEN och sätter upp varningsskyltar och ljuger att de suttit där hela tiden, vilket gör att vi i deras nyskrivna historia blivit meddelade om giftet sen start. När jag frågar varför de inte tar upp bevisen på att katten förgiftats hänvisar de till att min fråga inte handlat om vår katt. Ändå skriver de ut ett protokoll som tydligt bara handlar om vår katt och hur vi INTE kan bevisa att den är förgiftad. Det är så som ägaren av gården och arrendatorn läste deras protokoll, dvs att jag "ljuger om förgiftningen bara för att djävlas med dem". Att sanningen är att vi har bevis döljer de totalt i sitt protokoll. Och trots det tycker Anna jag är konstig när jag undrar varför de bara tar upp katten som påstått förgiftad och inte sanningen.

I det här inslaget hade jag tänkt skriva lite utdrag från främst Anders svarsmail i kombination med det jag skrev och frågade om, men svarsmailet är så långt avvikande från mina frågor att det nog vore helt meningslöst. Sen undrar jag om någon som inte har en ytterst välutvecklad analytisk förmåga kan tränga igenom den fina byråkratsvenskan? Risken jag ser är att läsaren hänförs av makten och tycker den är bra mäktig. Först är han ju en karl och det var säkert det som tände Anna Kanstrup mest när hon valde att förlöjliga frågorna jag ställde. T ex min fråga om varför de tagit upp katten, utan att nämna bevisen i sitt protokoll (dvs en laboratorie-undersökning som kostat oss 6.000 kronor!) eller den om varför Anders Lundgren inte hörde av sig efter inspektionen som han lovat göra, eller varför han bröt mot sitt eget ord att först om jag INTE var överens med vad han fann, skulle min fråga bli ett ärende för nämnden. Istället sätter hon på autopiloten och försvarar sin stackars manliga(!!!) kollega som blivit angripen med vanliga frågor av en otäck invånare.

Kanske tycker Anna och Anders kommunen vore en bättre plats om den sanerades totalt från den ohyran, alltså invånarna? Man kunde nästan tro det på Annas kommentar till mig, som jag svarade lustigt på och låstades tro handlade om Anders. Fniss och skratt, tyckte jag, men ingen annan verkade bli road av skämtet. Att jag låtsades tro Anna skrivit till mig på vilje och snackat skit om Anders, som var en tjej egentligen. Jättekul, tycker jag fortfarande, men det krävs väl en själ för att ha humor. Ialla fall enligt Simsons. Om du tycker synd om Anna och Anders undrar jag "varför"? De har sålt sin själ till djävulen och de kan bara få tillbaka den genom att sluta LJUGA och sluta behandla invånarna som sina fiender och istället behandla dem som de ARBETSGIVARE de faktiskt i realiteten är. Anna och Anders arbetar inte för de valda politikerna, för de och politikerna arbetar för invånarna. I dagsläget prostituerar de sig väl för kapitalet, eller hur det nu gick... Men kom ihåg att kommunismen också gör det, innan du börjar vifta med röda fanan! Kanske skriver jag deras mail senare - jag har ännu inte läst Annas svar på mitt skämt-mail. *blink blink*

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

onsdag 13 juni 2007

Mer om lögnerna från Anders


Här ska jag redogöra för en del frågor jag ställde till Miljökontoret efter jag fått deras beslut, samt de svar två av dem gav till mig. Den ene är Anders Lundgren och han gör sitt bästa att INTE svara på en enda fråga och att vända på mina frågor baklänges. En Anna Kanstrup skriver också ett mycket kryptiskt mail, som jag genast förstår är ett mail till Anders om mig. Tonen är nedlåtande och förlöjligande. Jag skojar med henne och låtsas tro hon skrivit till mig på mening och att hon talar om Anders. Tyvärr fattade nog ingen det skämtet, för jag skickade det till många andra personer och ingen verkade road. Anna skriver dock tillbaka, men jag har inte orkat läsa hennes elakheter än. Av tonen att döma så har hon bestämt sig för att avsky mig och att vägra tro på ett ord jag säger.

Precis som Anders, som vägrade tro på mig att katter kunde gå ut och in i byggnaden. Först verkade han dock tro på mig och sa då att det INTE var tillåtet att förgifta katter och bad mig skaffa fram ett veterinärsintyg på att vår katt blivit förgiftad. Det sa han när han trodde vår katt var försvunnen för alltid. Ett par dagar senare hade han ändrat sig, efter ett par samtal med Anticimex, och trodde då att jag ljög. Då hade också vår katt blivit återfunnen och diagnoserad av veterinär. Hon hade då varit borta i två veckor efter ett kraftigt krampanfall. Chansen hon skulle leva trodde jag var lika med noll. När Anders fick veta att katten levde upphörde han fråga efter veterinärsdiagnos och började låtsas det inte fanns någon. På något underligt sätt lyckades han säga två saker samtidigt, som inte alls passade ihop. Dels att det INTE var tillåtet att lägga ut gift så katter blev förgiftade, dels att så inte skett i vårt fall. När jag hänvisade till veterinärens diagnos, hänvisade han till att han inte hade kompetens att göra en diagnos.

När jag skrev igen och erbjöd honom en kopia av journalen, svarade han inte alls. På min fråga till honom efter jag fått det slutgiltiga beslutet, om varför de fokuserat på vår katt utan att ta upp hennes diagnos, svarar han att han trodde vi var överens om att det inte skulle handla om katten. Jag hade nämligen sagt till honom att vi INTE hade någon katt och inte kunde få fram någon diagnos första gången jag talade med honom, och ville bara göra en allmän fråga om hur gift får placeras. Skulle han tycka det var allmänfarligt placerat så ville jag naturligtvis för allas säkerhet att byggnaden säkrades. När jag sen trots allt fick tillbaka katten och fick bevis för att det inte var inbillning att råttgiftet var farligt för våra katter berättade jag det för honom. Han hade ju sagt att om jag fick en diagnos kunde han göra något åt saken, för då fanns det bevis. Men som sagt, han ljög.

I hela det beslut de skickat till mig, som är ett protokollsutdrag, fokuserar Anders helt och fullt hela ärendet mot vår katt. Från första meningen: "Av klagomålet gäller följande. (Mitt namn) misstänker att hennes katt har blivit förgiftad av råttgift som har funnits placerat i en lada på fastigheten (beteckning). Det ifrågasätts om Växjö kommun tillåter att fastighetsägaren som inte bor permanent på fastigheten placerar ut gift utan att meddela närboende om detta. Katten befann sig, enligt inkomna 2007-03-14, på djursjukhuset i Växjö svårt förgiftad med kraftiga kramper. Barn och hurdjur kan gå in i ladan och det finns risk för att dess får i sig råttgitet. I handlingarna är kattens symptom beskrivna." Så här beskriver alltså Anders ett ärende som INTE handlar om vår katt!

I dessa få rader räknar jag till att han nämner vår katt minst tre gånger, först att jag bara misstänker förgiftning (inget om att bevis finns), sen att hon enligt mig ska finnas på sjukhuset med kraftiga kramper och sist att jag skulle beskrivit hennes symtom för honom (samma symtom som i meningen före, som var ett svar på en fråga han själv ställt). Han TJATAR alltså om katten som jag knappt nämnde för honom eftersom hon var försvunnen. Jag talade säkert mer än dubbelt så länge om en främmande katt, som jag visste levde och brukade vara i ladan, som uppträtt sjukligt och om en hel massa andra katter och djur som jag sett vid ladan.

Inte ett ord om någon av alla dessa djur, utan bara om vår katt, och Anders skriver till mig att anledningen han INTE tog med journalkopian av veterinärens diagnos i sin sammanställning till nämndens möte var för att jag bett honom göra en allmän anmälan och inte en personlig om våran katt. Då skulle han ju inte nämnt våran katt överhuvudtaget - då skulle han ju inte nämnt mig överhuvudtaget - och det var ju det som var själva syftet med hela den här överreaktionen på ett klagomål på Anticimex. Att skämma ut mig inför alla bönderna här på landet. Synd om Anders då att jag är god vän med några stycken redan och att en av dem hittade vår katt och såg med egna ögon varför jag är upprörd. Hon var minst lika upprörd och mindes att deras hund blev förgiftad för några år sen, av RÅTTGIFT. Hon känner arrendatorn, som nämns i nämndens beslut. Hon känner också ägaren till ladan. Så tricket att få folk sura på mig hade redan de högre makterna avvärjt genom att låta dessa människor hitta katten. De känner alla bönderna häromkring och de vet nu hur illa det var med den lilla stackaren. Och bara en riktigt sjuk människa kan njuta av att veta att djur plågas.

En frisk människa hade följt en av de två linjerna när han skötte det här ärendet. Men Anders var för upptagen att åka på semester och springa på konferenser. Han skulle antingen ha:
1) lämnat in en allmän anmälan om olämpligt placerat gift i öppna utrymmen dit barn, husdjur och vilt har tillträdet. Och i om med det hållit mig och våra förehavanden helt utanför, som jag bad honom om två gånger.

Om han ändå tyckte det var viktigt att bevisa hur giftigt detta gift är, igen, skulle han ha:
2) rådfrågat mig som han lovat göra innan han lämnat in en personlig anmälan med veterinärens diagnos tydligt angiven och med journalkopian som bilaga.

Att göra det han gjorde, ta lite av varje, krossar han på flit alla chanser att få bort giftet. Vilket han i sitt mail den 26 mars lovat att göra - om jag har rätt i att giftet ligger i ett tillgängligt utrymme. Men som jag redan konstaterat, Anders ljuger. Och det var därför han trodde jag ljög, efter han talat med Anticimex, för lögnare tror andra ljuger. Speciellt människor de inte känner. Hur många tror på allvar att inte Anders känner Ingemar Strandh och grabbarna på Anticimex i Växjö? Miljökontoret har som ansvar att hålla reda på kommunens saneringar och Anders är giftansvarig. De känner varandra och vem som verkligen känner Ingemar är förstås Anders chef Lars Wennerstål. Han och Ingemar kanske golfar ihop ibland, går på fester tillsammans för företagare och kommunchefer förstås. Tror du jag hittar på så är det inget nytt. Så var det när jag växte upp i min kommun och jag såg allting inifrån. Kommunchefer har styrelseposter både i banker och företag och umgås på fritiden genom olika sporter och fester. Eftersom jag visste det var så skrev jag till Anders att det väl inte var något han kunde göra åt giftet. Jag gav honom en chans att vara reko, men han ville vara chefens knähund och sätta dit mig ordentligt för fräckheten att ha frågat något om deras vänner på Anticimex.

På allt jag skrivit om det här på bloggen kan man tro jag skrivit spaltmeter till kommunen, men det är faktiskt tvärtom. Den energi de utstrålade gjorde det så olustigt att skriva någonting att jag knappt skrev ett dugg efter mitt första mail där jag frågat om hur reglerna var runt råttgift. I andra mailet dagen efter svarade jag bara på två frågor Anders ställt i telefonen, dels om det var någon som använde ladan, dels hur det gick med katten. Han hade ju sagt att bästa sättet att få problemet åtgärdat, dvs öppningen förspikad, var att kunna bevisa att giftet var farligt för katter. Jag hade skickat honom länken till Giftinformationscentralen med samma mail då han inte verkade veta ett dugg om det här så vanliga giftet, trots att han var kemikalieansvarig på kommunen. Han hade ju faktiskt sagt till mig att det här giftet INTE kunde ge kramper (blödningar i hjärnan) trots att det är en av de symtom som Kemikalieinspektionen nämner på sin giftinfo. Han skickade sen tre mail på dessa mina två. Fyra dagar senare skriver jag och vill att han ska förtydliga sitt svar på min fråga, då jag inte förstått det.

I samma mail berättar jag om att jag nu har en journalkopia med diagnos. Han svarar då att han INTE tillåter att katter kan gå in till giftet och bli förgiftade, men att hans bedömning är tvärtemot min att katterna inte kan komma in igenom porten. Enligt Anders bedömning från 2,5 mils avstånd var porten helt hel och oforcerbar. Antingen mina frågor eller att jag har bevis på förgiftning gör att han plötsligt måste åka hit och fixa till verkligheten lite bättre. Det är skrivet den 26 mars, och jag skrev honom den 12 mars och berättade om förgiftningsrisken. Det har alltså tagit honom två veckor av likgiltighet att komma på att åka hit ut, men bara för att bevisa att jag har fel. Det ska dröja ytterligare två veckor innan han verkligen kommer hit den 12 april. Under en hel månad har han alltså gett ägaren och Anticimex chansen att åtgärda hålet i porten och bristen på information på ladans utsida. Men de orkar inte bry sig, för de vet att kommunen aldrig skulle röra dem.

Högst upp på fotot ser du en av de två vattenbrunnar som ligger precis intill allmän väg, där folk går, cyklar och åker bil dagarna i ända. Det finns inget riktigt staket mellan brunnarna och vägen, bara ett trasigt ett som ligger ner eller är helt försvunnet. Hur djupt ner det är vet jag inte, men det ena har en stege man kan klättra i. Den andra har höga kanter, så om någon är nyfiken och trillar ner kommer denne någon aldrig upp igen. Ville bara visa att det är okey att lämna sånt här och inte fylla igen det trots att det bor barnfamiljer bara 100 meter bort.

Miljökontoret säger att sånt här angår inte dem. De tycker det är Byggnadskontorets sak, men de säger att det här angår inte dem heller. De tycker det är en polissak. Men om det var det skulle väl polisen tagit itu med det här för länge sen, för det har ju sett ut såhär i många år nu. Alltså är det okey att ha det såhär. Det är också okey med de där smala brunnarna av cement, du vet, som har ett litet lock ovanpå, fast locket är trasigt och allt som finns kvar är ett gapande hål. Såna har jag hittat tre stycken runt om vår by. Det är i såna hål barn och djur trillar ner och sen hittas döda flera dagar senare. Men här i Växjö bryr sig inte någon om sånt, för de tycker om tanken på att ett barn ligger i ett mörkt hål och fryser i flera dagar innan barnet till slut dör av utmattning. Eller orkar de bara inte bry sig för de har för mycket semestrar och konferanser att hinna med som är så mycket viktigare än att sköta sitt jobb?

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

lördag 9 juni 2007

Fakta om Giftmördarna

Stopp där kisse - gå inte in!!!

Ja, för det ligger ju råttgift där inne och vi vill inte du ska få i dig det, eller? Ja, vi vill väl inte att söta perserkatten Ullis ska gå in och rulla runt på golvet bland giftrester som råttorna dragit ur från giftlådorna? Och inte vill vi väl att han ska börja gnaga på någon nydödad liten mus eller råtta? Nej, inte kan det vara så att vi vill det. Nej, kanske inte du som läser det här, eller jag som skriver det här. Men det är exakt det som Miljökontoret i Växjö vill ska hända.

Läs själva: "Husdjur som katter kan dock ta sig in i byggnaden. Barn som lyckas ta sig in vid lek bör vara så pass gamla att det inte finns någon risk att de av oförstånd får i sig preparatet." Just det, där ser du att de tycker det är helt ok att lille Ullis och alla andra katter som bor i området går in i ladan. Inga problem alls för dem. Nej, för de vill inte se veterinärsdiagnosen om hur Ullis kompisflicka Linda nästan dog av att ha ätit några förgiftade möss inne i ladan: "Nämnden lämnar avgörandet till en veterinär huruvida katten har blivit förgiftad av preparatet." De menar alltså Linda som de redan den 19 mars blev informerade om hade blivit diagnoserad den 16 mars som förgiftad av råttgift. Ändå skriver de att de inte vet något om saken den 8 maj. Vill du se själv vad diagnosen säger kan du gå ner några bloggar och läsa den. Det var inte lätt att göra en diagnos, eftersom giftet långsamt går ur kroppen och hon inte kunde dianoseras förrän över två veckor efter förgiftningstillfället.

Det finns dock hundar som blivit diagnoserade 1 år efteråt, eftersom giftet kan lämna kroniska skador. Nu blev förstås Linda bara sekundärförgiftad pga att hon åt förgiftade djur, varför hennes skador bestod av små blödningar inne i hjärnan och i muskulaturen mest. Att musklerna var påverkade förstod man av hennes ömma kropp. Dessa blödningar ledde till massiva infektioner. Det här är helt självklara saker, men när veternärer diagnoserar måste de ha fakta att gå på. I råttgiftsfall vill de se tecken på typiska direktförgiftningssymtom, och de saknas nästan alltid vid sekundärförgiftning. Vad de då tittar på är mer allmänna tecken, som kraftigt förhöjt antal vita blodkroppar och allmäntillståndet. En annars frisk katt som plötsligt krampar och blir enormt sjuk är med största sannolikhet förgiftad. Om den dessutom svarar på behandlingen mot förgiftning finns ingen tvekan om saken. Så hon blev diagnoserad som förgiftad av superwarfarin, precis vad preparatet i ladan var. Trots allt detta vägrar Miljökontoret stoppa förgiftningen av våra katter som pågår överallt runt omkring oss.

Alla gårdar och stall använder Anticimex produkter och de lovar att det är helt ofarligt, vilket är en lögn. Till de som anlitat dem berättar de att de måste ge sina katter MJÖLK, annars kan det finnas en liten förgiftningsrisk om de äter giftmöss. Men de behöver bara meddela den person som beställt råttgiftet. Anticimex och kunden behöver inte berätta för någon annan som bor på gården, eller i dess omedelbara närhet. De behöver heller inte, om det är frågan om ett stall, hålla giftet borta från de delar där ryttare kommer in och rör sig. Därför har det hänt att folk fått sina hundar mördade, trots att de varit på stallet med hunden KOPPLAD. Hunden har hittat en kul låda och petat upp den och smakat på vaxkakan med gift.

Att detta är helt ofarligt svär Växjös Miljönämnd och lovordar lådorna såhär: "Varje betesstation var vidare markerad med en skylt med information om råttgiftsbekämpning. Preparatet förvarades i trälådor försedda med en enkel hasp av metall som låsmekanism."

När jag lyfte upp en sån låda åkte hela locket av och giftet trillade ut. Säkrare än så är inte den enkla haspen. Det är därför så ofta hundar blir drabbade. Hon som hittade Linda berättade att en av familjens hundar blivit förgiftad för några år sen och nästan hade dött. Veterinären sa inte vad det var för fel, bara att de skulle ge henne mjölk och inget annat. Ett år senare diagnoserade en mer ärlig veterinär hunden som råttgiftsförgiftad. Jag säger ärligare, ty eftersom Anticimex rekommenderar mjölk som motgift mot råttgift är det lite misstänkt att veterinären gjorde det också. Efter min egen kontakt med veterinärer vet jag nu att vissa inte är glada över att diagnosera djuren som råttgiftsförgiftade och hellre är lite vaga på den punkten. Hon vi fick var sån, men när alla bevisen pekade på det fick hon ge sig och skrev råttgift i journalen. Den andra veterinären vi talade med när vi hämtade katten var däremot tvärsäker på hur oerhört farligt råttgift var och tvivlade inte en sekund på att vi hade haft rätt i vår egen diagnos. Så att en katt eller hund inte blir diagnoserad betyder inte att den inte blivit förgiftad, utan kan lika gärna betyda att veterinären inte vågar diagnosera. Om en veterinär jobbar mycket med jordbruk eller stall kan de bli lite kluvna i denna fråga, som hon vi först hade, medan en smådjursveterinär som värnar om även de mindre djurens väl saknar denna kluvenhet inför sanningen.

För det är exakt vad detta handlar om - en kluven attityd till sanningen. Eller som indianerna säger: "Vit man talar med kluven tunga." Och Anders Lundgren på Miljökontoret talade med kluven tunga när han talade till mig om denna fråga. Den 26 mars skriver han följande på min fråga om kommunen tillåter att katter kan gå ut och in i utrymmen där de ligger råttgift så att de riskerar att äta giftiga djur och själva bli förgiftade: "Nej, vi tillåter inte att råttgift läggs ut så att barn och husdjur kan skadas, tvärtom är det vår uppgift och skyldighet att se till att så inte sker."

Han tillägger sen dessutom att han ska göra följande saker EFTER inspektionen: "Därefter kontaktar jag dig igen för att meddela om vår bedömning står fast eller om vi har ändrat bedömningen. Om vi ändrar vår bedömning kommer vi ställa krav på Anticimex eller fastighetsägaren om rättelse. Om du fortfarande inte delar vår bedömning efter detta får miljö- och hälsoskyddsnämnden fatta ett beslut om att lämna ditt klagomål utan vidare åtgärder." 

Därefter hör jag INGENTING från honom, medan giftet ligger kvar där katterna springer ut och in dagarna i ända. Se själv på fotot ovan så ser du hur liten en katt är mot det stora hålet i porten. Till slut kommer ett protokoll, utan att jag fått något meddelande om bedömningen står fast att katterna inte kan komma in. Dvs detta är LÖGN nummer 1.

I protokollet står det att trots deras bedömning nu ändrats och de håller med om att katterna kan gå ut och in ska de inte längre be Anticimex eller fastighetsägaren om rättelse. Dvs detta är LÖGN nummer 2.

Och givetvis så har jag inte kunnat uttala mig om jag höll med eller inte i den här nya bedömningen, eftersom jag aldrig fick del av den. Därför är den sista strofen motsägelsefull jämfört med vad som verkligen hände, då Anders där skriver att endast om jag inte höll med skulle nämnden fatta ett beslut. Dvs detta är LÖGN nummer 3.

Men i protokollet finns många, många fler lögner än bara dessa tre funna i det sista mailet Anders skickar innan han gör sin inspektion. Före inspektionen hade han redan kallat mig för lögnare och hävdat att katterna inte alls kunde gå in i lokalen. Den bedömningen grundade han 100% på Anticimex uppgifter. Kom aldrig och säg att Miljökontoret i Växjö och Anticimex inte är i maskopi efter den plojen. Det är väl lika 100% klart att de har intressejäv. Därför ser Anders till att det sätts upp ett anslag UTOMHUS när han inspekterar. Före inspektionen - INGET anslag. Nämnden hade tillgång till ett foto på den port anslaget sattes upp på som var taget strax innan inspektionen. Porten saknar då anslag. Dvs detta är LÖGN nummer 4.

Jag tror jag stoppar där, för annars blir detta för tjatigt. Om du inte fattat än vad jag säger, så klargör jag igen: Anticimex och Miljökontoret mördar tillsammans. De är ihop om det och de mördar hundar och katter, vilda och tama djur, fåglar och en hel massa annat. Och är det inte tur att de vet att 5-6 åringar är gamla nog att inte leka med de roliga trälådorna med små haspar på? Det är tur vi har Miljökontoret här i Växjö som värnar om våra liv - deras uppgift är ju att skydda oss och våra husdjur från skada. Eller snarare att skydda Anticimex från att bli skadade av oss. Dvs bli tvungna att betala ut alla de hundratusentals kronor i rena förluster människor gör varje år pga av djur som antingen måste vårdas på sjukhus eller som dör unga.

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

tisdag 5 juni 2007

Formellt korrekta lögner i Växjö



Den här bloggen ska handla om de senaste tankarna runt hur de på Växjö kommun ljuger och spelar överlägsna med sitt "perfekta" protokoll, som är skapat efter en formell mall som följts av mekaniska "individer", som tar avstånd från meningslösa saker som logik, etik, sanningen, osv. Men allting är fullkomligt formellt korrekt, så korrekt att en utomstående genast sympatiserar med kommunen och viftar bort människan, innan de ens tagit reda på vad som egenligen hänt. Den mekaniska responsen hos alla som formats av den grå massan är att blint följa maktspråket. Säger någon att "jag har rätt att ignorera dina mänskliga rättigheter för den befogenheten besitter jag", klappar genast den hjärntvättade händerna. Ja, för hur kan "människan" ha rätt mot gud? Förlåt, jag menar myndigheten? Naturligtvis har människan rätt - myndigheten finns bara till för att rättfärdiga sin egen existens. Om vi förstod att den inte behövdes skulle vi kasta ut alla snyltarna och tvinga dem börja arbeta på riktigt. Och det är det som skrämmer ALLA som arbetar på myndigheter, så att berätta den här historien för någon som skrämt håller tag i sitt myndighetsjobb är meningslöst. Endast en avprogrammerad ex-kultmedlem kan förstå. Någon som tagit sig ur myndighetskulten pga han eller hon inte ville förlora sin själ och bli en vandrande zombierobot eller alternativt bränna ut sig själv till ett deprimerat nedbrutet skal.

Att jag talar om den grå massan betyder inte riktigt det du kanske tänker dig. Det uttrycket kommer från en dröm jag länge plågades av. Det var en veritabel mardröm, där jag jagades av ett stort molnliknande objekt, som slukade alla i sin väg. Varje person som kommit i kontakt med "massan" förvandlades till en robotliknande varelse, utan förmåga till självständigt tänkande, analyserande och kritiserande. De blev alltså lullande idioter som glatt klappade händer åt vad "överheten" sa dem. Efter att i årtionden flytt ifrån massan och desperat försökt rädda alla mina medmänniskor från att låta sig sugas in i den, lät jag så en natt massan komma ifatt mig, omsluta mig, medan jag stod kvar beredd att slåss. Det som hände chockade mig ganska rejält. Massan blev sjuk av mig, föll tillbaka, och alla jag rörde inne i massan smittades av det virus jag bar på. En immunitet mot omänskligheten, dumheten, eller kalla det vad du vill. I flera andra drömmar förstår jag nu att samma tema spelats upp, men med lite olika vinkling. I en dröm, som varit oerhört vanlig i många år, verkar till synes utomjordingar ha tagit över jorden och de skjuter på alla människor med en stråle, som gör dem till lullande idioter. Jag kämpar tappert för att rädda så många som möjligt, speciellt barn eftersom de vuxna verkar i nästan de flesta fall vara förlorade. Barnen har bättre motståndskraft och vilja att rädda sig. Vi flyr och hela tiden dyker omänskligt kyliga män upp klädda i svarta kostymer, hatt och pistoler. Det var långt innan jag hört talas om Men in Black, men nu vet jag vilka de där männen är. De är inte riktiga människor, utan döda övertagna av en mekanisk livsenergi.

Och varför berättar jag nu dessa drömmar? Självklart för att det kalla, hjärtlösa samhälle du ser omkring dig just nu har tagit lång tid att planera fram. Att skapa människor som verkar trevliga och pålitliga på ytan, men i alla lägen reagerar mekaniskt när ledaren är hotad. Vem ledaren är funderar många på och jag har en allt mer gnagande otäck känsla av att det inte är frågan om något mänskligt. Någonting bortom våra verklighetsgränser, snarare. En mörk kraft som suger näring ur människors dagliga kamp för sin överlevnad, sina rättigheter. För att få energi behövs konflikter och därför kan inte deras tjänare göra det som är rätt på en gång, utan måste jävlas så mycket det bara går med människorna. Deras önskan är att vi människor överklagar, hoppas, längtar, och sliter ut oss själva emotionellt och psykiskt på att bara få det som lagligen tillhör oss. Varför bryter annars myndigheterna på gräsrotsnivå mot lagen, som t ex kommuner och försäkringskassor? Med egna ögon har jag sett det ske och ända chansen att få rätt, trots att det står svart på vitt i lagboken, är att gå en lång utmattande match emot dem. De bryr sig inte om ifall vi vanliga människor i slutändan skulle vinna. De bryr sig bara om att tvinga in oss i den kampen, för på det sättet kan de tjäna sin herre. Jag skulle helst kalla deras herre för Satan, för det är den termen som känns känslomässigt mest beskrivande för denna företeelse. Naturligtvis är Satan bara ett ord vi hittat på, troligen med ursprung från Saturnus-kultens Saturn. Deras välsignelse är nämligen densamma som det onda ögat, förbannelsen.

Jag skrev och ifrågasatte till Anders Lundgren på miljökontoret i Växjö varför han fokuserat på vår katt, när han samtidigt vägrat redogöra för veterinärens diagnos. Svaret blev att han trodde vi kommit överens om att inte fokusera på katten. Goddag yxskaft! Ett sånt svar får blodet att svalla på varje logiskt tänkande individ. Hos lullande idioter väcks bara en förundran över hur dum jag är som frågar så dumt, för vad har det med saken att göra? Allt, ty genom att ta upp katten och dens hälsotillstånd som hörsägen ogiltighetsförklaras min hela "anmälan". För en frisk människa märks genast detta som undanflykter och rent nonsens. Eller som George Orwell skrev i boken 1984: "Dubbeltänkande är förmågan att behålla två motsägande uppfattningar samtidigt och acceptera båda. Partiets intellektuelle vet i vilken riktning hans minne måste förändras, han vet alltså att han bedrar verkligheten, men genom tillämpning av dubbeltänkande övertygar han sig om att verkligheten inte våldförs. Denna process måste vara medveten om den skall kunna utföras med tillräcklig precision, men samtidigt omedveten för att man skall vara fri från känslan av falskhet och skuld. Dubbeltänkande är en kärnpunkt i engsoc eftersom det viktiga för partiet är att avsiktligt föra bakom ljuset utan någon försvagning av den målmedvetenhet som bygger på fullständig ärlighet. Att kunna säga avsiktliga lögner och på allvar tro på dem, att glömma alla fakta som har blivit obekväma och åter dra upp dem ur glömskan precis så länge som behövs för att förneka existensen av en objektiv verklighet och hela tiden ta hänsyn till den verklighet man förnekar - allt detta är en ofrånkomlig förutsättning. Till och med för att använda ordet dubbeltänkande krävs att man praktiserar dubbeltänkande. Ty genom användningen av ordet erkänner man att man mixtrar med verkligheten, genom ett nytt dubbeltänkande utplånar man detta vetande och så vidare i det oändliga med lögnen alltid ett steg före sanningen. Till slut är det med hjälp av dubbeltänkande som partiet har fått - och av allt att döma kommer att ha i tusentals år framåt - förmågan att hejda historiens lopp.'' (sidan 164-165, George Orwell - 1984.)

Det här citatet skickade min äldste bror mig när jag skickat honom mailkorrespondensen mellan mig och Anders Lundgren. Hur han den 26 mars lovade att om jag hade rätt, dvs katterna kunde gå ut och in i utrymmet bland giftet, så skulle han be Anticimex åtgärda detta. Och om jag hade fel så skulle jag SJÄLV kunna uttrycka mig innan ärendet skulle gå till nämnden. Nu hade jag faktiskt RÄTT, men Anders Lundgren bad ändå aldrig Anticimex att rätta till felet, istället ändrade han nu verkligheten. Den verkligheten som grundar sig på lagboken och som han skrev den 26 mars han stödde. Han ansåg nu att det var helt i sin ordning att katterna kunde gå in och ut bland giftet. Detta är ett typexempel på dubbeltänkande, och endast någon som avslöjat mekanismerna bakom dess psykologi kan avslöja den. Alla som likformats av den grå massan (från min ena dröm) eller av ufo-strålarna (från min andra dröm) lullar bara med och accepterar dessa två helt motsatta verkligheter som varande en och samma. Nej, han har aldrig sagt emot sig själv, utan helt sakligt hållt samma linje hela tiden. Vill man bli galen kan man stanna där och hoppa upp och ner och skrika tills man blir rödögd att "ser ni då inte era jävla idioter att kejsaren är naken???", men det tjänar faktiskt ingenting till att göra. Ju hårdare man försöker bestrida dubbeltänk, ju hårdare knyter hjärntvätten till runt hjärnan på de som tagit åt sig den. Det är som med en snara som dras åt ju mer man kämpar emot.

Anders vill att jag ska ta ärendet vidare till nästa nivå, överklaga, gå till domstol. Detta processande kan ta år och dar och en hel massa energi. Och det bara för att jag skrev en enkel lite fråga till kemikalieansvarige vid kommunen. En fråga om en helt vanlig företeelse. För som jag redan berättat i tidigare bloggar i detta ämne måste ALLA med jordbruksverksamhet av något slag anlita Anticimex för annars får de ingen försäkring. Det betyder alla bönder, stall och så vidare. Och ändå kunde inte Anders Lundgren ge mig ett rakt svar på min fråga: "Frågan gällde hur ni tolkar lagen helt allmänt, utan att någon ännu bevisligen kommit till skada". En fråga som åtföljdes av en hänvisning till miljöbalken om vårdslöshet med gifter och farliga ämnen. En enklare och mer förtydligad frågeställning får man leta efter. Anders svarar att de absolut på inga villkor får bryta mot lagen, dvs inga dispans för somliga. Men det han säger överensstämmer inte med hur han och hans myndighet agerat. Han säger A, men han gör B. Vad MENAR han? Helt klart både ock, samt ingetdera. Är man hjärntvättad - zappad - är man.

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

torsdag 31 maj 2007

Barnarov och lögner i Växjö


Detta inlägg ska handla om handeln med barn, brott mot FN's barnkonvention, lögner och djävulskap. Den som styr Växjö kommun har fullt upp med att förhärliga sig själv. Bygga sina WTC torn i sin ära som han alltid gör. Två torn - gateway to the other side - Tvillingarna. Dualismen, de ler så snällt medan de skär ut ditt hjärta när du inte tittar. Kalla det demonvärlden om du vill, eller den kollektiva själen, men något är det som ger en plats dess anda. Är den andan gemen, oförmögen att lyssna, kanske rent av grym och sadistisk låter demon som en tidlöst beskrivande benämning. Några skulle säga demoner är "The Serpents" och visst, jag kan hålla med, för vi bor i Lindormens land.

Anledningen jag skriver barnarov är för att i flera år har nu Växjö kommun hållit en flicka som gisslan och vägrat följa hennes vilja och låta henne flytta hem igen. Hon har aldrig omhändertagits för att myndigheterna upptäckte det var något fel i hennes familj, utan på flickans fars uppmaning under en stor omvälvning i hans liv, med skilsmässa och sjukdom. I hans fall fanns ingen annan än socialen att vända sig till för att få hjälp - trodde han. Det visade sig vara hans livs största misstag. När han en tid senare hade ordnat upp sitt liv och kände sig stark nog att ta hand om sitt barn igen på heltid, satte myndigheterna sig på tvären. Trots det var han som vänts sig till dem för att få hjälp, tog de hans ex-frus parti. Det trots att det är hon som är totalt bindgalen och som sitter på psyket, och tro mig - hon hör hemma där. Strax innan han tagit mod till sig att begära skilsmässa hade jag lagt en besvärjelse så han skulle få kraft att göra det, för hon var en oerhört negativ influens i hans liv och höll på att helt krossa honom. Han var som en döende som ropade ett svagt sista "hjälp" och jag kunde bara göra det jag gör - besvärjelser. När jag hörde han verkligen gjort det, var jag inte förvånad för de brukar slå in. Jag var lättad, men bedrövelse kom när kommunen vägrade lämna tillbaka flickan. Det är ingen liten mesig tjej, utan en stentuff unge som vet vad hon vill och kan snacka för sig, men ingen lyssnade på henne. I FN's barnkonvention står det tydligt att det är barnets vilja som ska gälla om de vill bo hos föräldrarna eller inte. Hon ville bo hos sin pappa, i det hem hon vuxit upp i, men det ansåg Växjö kommun var oväsentligt.

Tiden gick och i våras fick jag höra att en myndighet som hjälpt socialen att behålla barnet var Miljökontoret. När inte socialen hade kunnat hitta på fler lögner och svepskäl att vägra ge tillbaka hans barn kom de på att skylla på huset. De hade hela flickans uppväxt bott i ett hus utan avlopp så nu plötsligt när hon blev tonåring var detta ett stort problem. Man hade kunnat tycka det varit värre med ett blöjbarn, men som alla som läst tidigare bloggar om denna kommun så vet de alltid bäst vad gäller barn. Så tonåringar har mycket större behov av avlopp än småbarn och faktiskt kan de inte leva utan det. Därför fick hon nu inte komma hem innan pappan byggt ett avlopp. För att få avlopp måste han få tillstånd av kommunen. Det var väl listigt, tycker du inte? Så då avslår Miljökontoret hans ansökan med motiveringen att ALLA hus i hans område måste iså fall byta avlopp till ett gemensamt. De har alla enskilda brunnar och jag tror knappast de har lust att byta. Alltså står pappan inför valet att tjata på sina grannar tills det ger sig eller aldrig få sin tjej hem igen. Det verkade helt mörkt tills plötsligt ärendet flyttades över till Byggnadskontoret. Lika förunderligt ändrades också läget för att få tillbaka flickan trots allt tjafs om avlopp när en ny advokat, givetvis inte från Växjö, fick ta över fallet. FN's barnkonvention blev nu viktig och hon framhöll att det flickan ville var det viktigaste. Allt verkade nu ordna sig, flickan skulle hem igen, kanske till augusti. Pappan tyckte det skulle vara bättre så snart som möjligt, men då ville igen socialkontoret visa sin makt. Istället för att ge ett datum hotade de fördröja överlämningen odefinierat länge.

Jag skulle vilja veta allt om socialchefen och alla involverade i det här. Om de har delägarskap i barnhem eller får provisioner på utplacerade barn på något vis. Jag har läst om personer som forskat om detta i bland annat Hässleholms kommun, där socialchefer och flera andra personer just hade sådana ekonomiska bindningar. De tjänade alltså grova pengar på att behålla barn i omsorg, vare sig de behövde eller ville vara kvar. De som tog hand om barnen använde i sin tur barnen som oavlönade tjänstejon, som istället för att få plugga fick jobba i stall eller på annat sätt göra rätt för sig. Som ett slags nutida fattigjon. I genomsnitt kostar ett barn i omsorg kommunens invånare 50.000 kronor per månad. Det gäller om de är i vanligt fosterhem och fosterföräldrarna får ut ungefär 5.000 kronor av de pengarna. Resten hamnar i andras fickor, frågan är vilkas? För flickan i mitt fall ovan kostar just nu omsorgen 120.000 kronor per månad och det betalar alla som betalar kommunalskatt här. Det var nämligen inga problem för pappan att få in henne på hemmet, så någon gillade verkligen idén att mjölka ut kassakon så mycket det bara gick. I andra kommuner händer istället det att kommunen vägrar omhänderta barn som verkligen behöver komma ifrån ett fruktansvärt dåligt hem. Ett sånt fall har det tjafsats om länge nu uppe i en grannkommun norrut. Enda anledningen jag kan se de vägrade utföra sitt jobb och sätta flickan i säkerhet är pengar de inte hade eller inte var villiga att göra sig av med. Vilket som är värsta agerandet är svårt att avgöra, för det är båda två så sjuka tankebanor. På ytan låter det gulligt och hjälp sätts in, folk pratar, iaktar, skriver långa uppsatser om vad de sett, men under är det något verkligt ruttet.

Vilket får mig att återkoppla till dörren, som fortfarande går att öppnas, in till råttgiftet. Se bilden överst. Jag skrev ett mail på riktigt till Anders det 24 maj, men han kastade det utan att ha öppnat det. Vilket jag faktiskt inte var ett dugg förvånad över. Så idag den 31 maj skrev jag och fråga igen lite om det som hänt och låtsades tro han kastat mitt mail av misstag, skickade med en kopia av att han kastat det och postade mailet även till två av hans kvinnliga kollegor, Maria och Anna. Uppdaterat den 1 juni: Redan dagen efter på fredagen, min födelsedag, fick jag svar av både han och en av tanterna. Vad de skriver har jag ingen aning om för jag struntade i dem och dumpade dem i en mapp för gammalt bråte jag har. Där kan de ligga och ljuga och spela viktiga helt utan att det stör mig. Samtidigt hade jag en härlig födelsedag. Det finns mer att skriva om det här och annat, men nu räcker det med gnäll för idag. När månen blir full får jag göra några besvärjelser mot Växjö kommun så deras energilinje, som stryker förbi knuten, surnar till för dem ett slag.

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane 

tisdag 29 maj 2007

Tankar om min Gröna Värld

När jag skapade mina första hemsidor för länge sedan var de allra första om sånt som fanns runt mig, mitt hem, familj, barn och husdjur. När jag sedan skulle sammanställa Vetteljus-portalsidan döpte jag hela den här typen av sidor till "min gröna värld" och de fick astrologiskt representeras av min Ascendent, mitt Yttre. I min Gröna Värld idag hittar du mina sidor om vårt hem, vänskap, familjen, alla fyra barnen och våra husdjur.

Min Ascendent finns i Vågens tecken, början av mitt "Första Hus". För någon som inte känner till astrologi betyder det hur jag handskas med min omvärld och hur jag uppfattas av andra människor. Vågen står för diplomati, harmoni, balans, skönhet och styrs av Venus. Venus är samma typ av gudom som Afrodite och Freja, men även jungfru Maria. Så jag har många barn, bor vackert, samt vill ha vänner jag kan ha en balanserad relation till, som inte stör min känsla för harmoni.

Min Ascendent ligger i en Stor Trigon med min Sol och min Saturnus, alla i Luft-tecken. De här tre punkterna bildar en jättetriangel i mitt horoskop, som samarbetar och påverkar hur andra ser mig och hur jag interagerar med nya människor. Kanske gör det att du ser i mitt yttre lättare vem jag är i mitt inre, dvs Sol-tvillingen, eller att tråkiga ansvarsfulla Saturnus blir tydligare för andra. Vad har allt det med min värld att göra? Naturligtvis för att det är jag som skapat de här sajterna i min gröna värld och då färgas de av hur jag byggt upp min värld omkring mig, min yttre presentation. Med Venus i en annan Stor Trigon med Jupiter och Neptunus i bara Vatten-tecken blir intresset för barn och djur tydligare.

_____________________________________________________________

Magnolia Lane och Kompisklubben
På mina gröna sidor försöker jag visa precis så som jag ser på hela min livssituation i en fysisk realitet. Där finns hemmet med familj och husdjur, och lite vänner, men på min sida Magnolia Lane finns också döden, som en naturlig följd av livet. Där finns alla födelsedagar, högtider, årstider, sånt som är viktigt i en fysiskt värld med tiden som mått.

När någon dör kan de återgå till den skepnad de själva valt och lämna den nedbrutna fysiska kroppen bakom sig. I en dröm jag hade natten innan mormors begravning såg hon minst 30 år yngre ut och var full av liv, men ändå igenkännlig så jag kunde fråga henne det jag ville. Hon sa att hon hade bråttom bort och inte mycket tid. Jag bad henne vänta en stund, för hon har inte hunnit lära mig hennes favoritrecept än. Hon sa att de skulle jag vara tvungen att lära själv nu. Sen gav hon sig av, fylld av förväntan. Ett par månader senare frågade min mor om jag ville ha mormors kokböcker, utan att jag berättat för henne om "samtalet" jag och mormor haft.

När en annan kär person dog såg jag honom i en syn som en ung vacker blond man, medan jag låg och vilade mig. En "röst" berättade för mig att han var en ung man som hette "Daniel" och en massa annat om honom. Jag lyssnade, men förstod inte att det var "min" Daniel, för han var så ung. Efteråt fattade jag att det måste varit han. Han var nu just så vacker och underbar utanpå som hans odödliga själ var inuti. Jag skapade mailinggruppen Magnolia Lane i hans minne mars 2004 och den sidan blev sen huvudsida i min Gröna Värld. Daniel vurmade om en bättre värld och arbetade en stor del av sitt liv i tredje världen. Pga hans passion är det också vad Magnolia Lane symboliserar, en önskan att förstå världen och förbättra den.

En viktig aktivitet är att hitta bra artiklar eller video-filmer och dela. Jag delar med mig av min grafik och webdesign också och gör webbsidor vid födelsedagar, högtider, årstider och även rena minnessidor. Det låga intresset för gruppen kan vara för att de flesta inte orkar med världen. Om inte för vår egen skull, för våra barns skull, måste vi ta vårt ansvar och genomskåda spelet runt om oss. De som styr kan inte göra det de gör om vi inte ger vårt medgivande till det. Vi är många och de är få, därför är de så rädda att vi ska börja förstå världen och uppmuntrar alla former av verklighetsflykt.

Jag har en till mailinglista som heter Kompisklubben i min gröna värld. Den är till för alla föräldrar med barn, dvs yngre än 18 år, samt för deras barn. Jag har båda listorna öppna och vem vet - en dag kanske det börjar dyka upp människor av min sort och jag behöver inte vara så ensam mer. Jag menar, med över 6 miljarder människor verkar det nästan fantastiskt att det inte finns 30 personer som vill vara med på en lista. Kanske får jag väntar på att så sker tills besöksantalet ökar så de få tänkande och kännande personer som finns hittar till mig. Kanske blir det DU som gör det! Välkommen in i så fall - WELCOME TO MY WORLD!!!

Ingis World of .... Magnolia Lane

söndag 27 maj 2007

Brev till inspektören Anders



Hej igen Anders!
Jag kände att jag hade lite mer att säga dig. Först om din oförmåga att förstå människor, om det nu är på flit eller ren illvilja håller jag osagt. När jag läser i protokollsutdraget reagerar jag på den attityd jag beskrivs ha. Jag kan inte beskriva känslan av orden med annat än "stackars mig, min katt är förgiftad", vilket var din linje från första början, Anders. Redan vid första kontakten irriterade det mig och jag korrigerade dig på en gång och sen upprepade gånger om att min fråga INTE handlade om vår katt, som var försvunnen sen ett par veckor tillbaka. Jag sa det var en fråga om ni på kommunen tillät att råttgift placerades ut utan grannarnas vetskap. Du svarade JA, vi hade ingen rätt att bli förvarnade. Jag frågade då om ni också tillät att giftet låg så att barn och större djur kunde komma åt det. Du svarade NEJ, det måste ligga i ett stängt utrymme utan tillträde. Sen åkte du hit, kollade att jag hade rätt - giftet låg i ett öppet utrymme - och i nästa fas hade ni på kommunen överklagat i mitt namn och ditt NEJ förvandlades till ett JA, utan att jag hade något att säga till om.

Vad som irriterar mig med den ton som används om mig i protokollet är att jag beskrivs grunda mig på "tyckande" medan ni baserar ert beslut på "vetande" när sanningen är precis den motsatta. Genom att förvandla mig till ett självömkande "offer" avfärdas allt jag kan bevisa och ert "tyckande" blir legitimt. I det här finns det en varelse det är riktigt SYND OM, och det är varken du eller jag, Anders. Det är den stackars katten som trodde hon var duktig när hon fångade alla mössen, fick en hjärnskada som fick henne att virra bort sig själv i 14 dagar mitt i snöstormar, köldknäppar och hällregn. Hur hon led denna tid kan bara anas av det FRUKTANSVÄRDA tillstånd hon befann sig i när hon återfanns. Hon vägde ingenting, hade tappat pälsen på stora hudområden, sår på flera ställen uppkomna genom de oerhörda kramper som förhindrade henne från att äta någonting annat än jord och gräs. Hon var svårt uttorkad, nästintill totalt okontaktbar, avföringen blodsvart och rann ur henne okontrollerat. Hennes urin var missfärgad och under krampanfallen skrek hon med ett ljud som fick blodet att isa i ådrorna på alla som hörde det.

Bara en människa utan empatisk förmåga kan tolka denna situation som oviktig och försöka missrepresentera faktan som det är gjort i protokollet. Du och dina kollegor beter er som renodlade satanister och allt ni bryr er om är att vända alla fakta till er fördel, genom att förvanska verkligheten och snedvrida beskrivningen av den. Att ha ett hjärta som blöder för de som lider är bara en svaghet för den patologiskt psykopatiska individen. Hela historien i protokollet om att Anticimex skulle satt upp lappar på dörren redan den 28 augusti 2006 är en lögn, och du vet om det Anders. Det var DU som såg till att få upp lappen på bakdörren den 12 april och en till inuti ladan, för de var inte där innan ditt besök. Fotot av bakdörren skickat till er den 29 mars bevisar detta (bilden ovan!). Att du inte satte upp en tydlig lapp på den andra, från oss sett synliga, porten var dåligt (se inlägg 23 maj!), när du nu ändå höll på och städa upp Anticimex slarv. Du vet hur tråkigt det känns att behöva snoka inuti andras lador för att hitta anvisningar om motgiftet, även om det är av skäligt nödvärn. Du vet att motgiftet måste ges inom 6 timmar för att inte barnet/djuret ska bli skadat. Du vet att dörren har en stor spricka på 20 cm man lätt kan öka till 40 cm. Du vet det ligger fyra bostadshus precis intill ladan fulla med småbarn, bushundar och muskatter. När du nu vet allt det där och jag vet att du vet allt det där, så vet alla att hela nämnden vet allt det här också.

Så vad säger nämnden? Att barn borde förstå att råttgiftet är giftigt och inte leka med det, fast det ligger i små lådor med spännande hål i, låsta med en liten hasp man lätt får upp. Ni kräver bättre veterinärer än de på Växjö djursjukhus att diagnosera en enda katt, men uttalar er som experter inom barnpsykologi utan stöd från någon expertkälla. Om någon i nämnden mot förmodan är en sådan expert, som utfört studier av barn mellan 4-12 års hantering av blodförtunnande råttgift vid lek i lador, så nämns ej det i protokollet. Faktum är att INGENSTANS i det papper jag har står vad de officiella personerna heter. Jag är en privat person och jag har mitt namn uthängt, medan alla ni som offentlighetsprincipen gäller gömmer er själva bakom anonymitet. Ser inte ni hur sjuka ni är? Är det intressejäv som ligger bakom? Eller är ni likadana som haggorna i Köpings Kyrkofullmäktige, som vägrade se min meritlista och betyg innan de deklarerade att jag "saknade kompetens" för det jobb jag sedan utförde utan titel eller rätt lön. Ett jobb som sen bara behövde kopieras av en lokal webb-firma som tog rejält betalt för besväret. Var det alltså för att gynna "näringslivet" ni vägrat se alla bevisen, och till och med ÄNDRAT bevisen för att "prove me wrong"? Om du någonsin varit uppriktig i din tjänsteutövning hade du svarat även när du såg att jag hade rätt och Anticimex fel. Nu beter du dig som en liten lakej, en duktig idiot, åt dem du jobbar åt. Du borde jobba åt mig och alla andra riktiga invånare, men du jobbar åt företag och utomsocknes, INGEN AV DEM betalar kommunalskatt.

Tack vare Anticimex i Växjö törs vi inte släppa ut katterna längre. Det sk Anticimex-programmet är förresten något försäkringsbolagen kräver att alla jordbrukare MÅSTE köpa. Eftersom jag tagit reda på detta ville jag absolut INTE göra någon "anmälan" som du påstår jag gjort till nämnden. Jag tyckte detta var mellan er på HÄLSOkontoret och Anticimex om det var en befogad risk med den här sortens slarvigt placerande av ett totalt livsfarligt gift. Redan den 19 mars skrev jag att vi själva ville ta eventuell kontakt med Anticimex, detta för att vi inte hade några förhoppningar att de skulle göra det moraliskt riktiga efter de började ljuga om alla fakta runt utplaceringen. Men de har fortfarande chansen att betala oss våra 6.000 kronor, speciellt nu efter du brutit mot sekretessen och skvallrat om vilka vi är. Anticimex har nästan hela marknaden och kan hindra konkurrerande firmor, med mycket bättre metoder, att komma in på marknaden genom sina för konkurrensen hämmande avtal med kommunerna och försäkringsbolagen. Alla vill vi ska polisanmäla, men avsaknaden av vunna fall talar sitt språk hur "specialister" köps och sanningen tystas, trots en flod av dödade husdjur. Tänk bara på vad de lever av - att långsamt plåga ihjäl djur - så varför skulle de bry sig. Givetvis förlitade jag mig på sekretessen i min kontakt med dig. Om min identitet och mina mail till dig nu ändå blivit allmän handling känns det som en grov kränkning av den personliga integriteten. Vid alla andra myndigheter gäller sekretessen på såna här frågeställningar som jag skickade. Jag har rätt att ställa frågor om sånt här och ni ska svara och hålla käften om vem jag är så länge det inte blir fråga om rättsfall.

Självklart ska en myndighet som lovat ett svar ge ett - och det innan de går till nämnder och skriver delgivningar åt höger och vänster.

Miljökontoret i Växjö, 0470-413 28:
Anticimex i Växjö, telefon 0470-709556:
  • Chef Ingemar Strandh, med bra kontakter inom förvaltningen
För att någon ska vara jävig behövs inte släktskap. Vänskap är också jäv. Har man en yrkesmässig relation kan det vara frågan om intressejäv.

Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane

fredag 25 maj 2007

Om min domän Vetteljus

Långt innan jag skaffade min domän hade jag delat in mina hemsidor i tre grupper med en svag aning att det betydde något djupare. Den meningen och varför det var så viktigt att ha namnet Vetteljus och varför jag valde just Sfärernas Musik som bild att symbolisera hela min webb-värld har jag långsamt börjat förstå.

Ingenting är en tillfällighet och allting har en mening. Vi som människor består av helt olika delar. Därför kan vi känna oss så olika och uppfattas olika i olika situationer med olika personer. Allt beror på vilken del av vår stora helhet som lyfts fram.

- Till vänster min första och enda tavla målad av mig i Photoshop.

För att förstå den här uppdelningen av varje människa använder jag astrologi. Just astrologin tycker jag är suverän för att lyfta fram våra olika potentialer och möjligheter i ljuset. Många säger att astrologi är otillräkneligt, då så många helt olika karaktärsdrag visas som omöjligen kan passa ihop. Vad de som säger så inte förstått är det fantastiska i just detta. Möjligheterna finns där, men vi själva väljer vad vi vill fokusera på. Vad man försöker hålla tillbaka färgar vem man är omedvetet. Ju mer man vågar vara autentisk, ju mindre låter man omgivningen påverka vem man ser sig själv som.

_______________________________________________________________________

Sfärernas Musik och Vetteljus
Ju mer jag läst på om väktarna, de högre makterna, verklighetens ansikte bakom den lilla del vi kan se med våra begränsade sinnen, så har jag förstått att det finns vibrationer, musik, överallt som påverkar oss. De här två orden "sfärernas musik" återkommer om och om igen när jag grävt mig djupare ner i ockultismen och information lämnad av andra världar vi inte kan se eller förstå. Det är den musik som gör att vi är vi och allt ser ut som det gör för våra ögon och sinnen. Jag kan inte beskriva det bättre, men när jag förstod vad bilden symboliserade kändes den helt rätt åt min portal-sida.

Namnet Vetteljus däremot är jag helt klar med från början varför jag valde. Det är ju det ljus som vid vissa magiska ögonblick ses ur mörkret om aftonen från en Vättekulle - där de små underjordiska vättarna bor. Är man en bra person, som är snäll mot sina djur och respekterar marken, är vättarna generösa mot en och djuren är friska, skördarna rika. Är man girig och hänsynslös straffar vättarna en, säger myten. Eftersom jag sett ett vätteljus, som det oftast stavas, en gång i tiden var det speciellt för mig. Ändå mer speciellt då jag 20 år senare får höra att exakt samma sak hände min syster på samma plats.

Förra hösten såg jag igen samma sken, fast på himlen. Först trodde jag alla ljusen var stora satelliter, men sen började jag undra när jag av en nyck slog upp fönstret bara för att se vad som såg ut som något som rörde sig först mot mig norrut med ett ovanligt starkt sken och sen svängde vad som såg ut som uppåt och försvann. När vi en kväll fick syn på en flygande stjärna, som vi kallar dem, strax under Cassiopeia saktade den plötligt ner och ändrade riktning mot oss såg det ut som. Den blev större och större tills den såg ut att vara 5 gånger ljusstarkare än Venus och vi blev alla lite lätt "freaked out". Då vände den tillbaka mot sin ursprungsbana söderut och försvann. Det var en sant magisk stund. Det hände några gånger till, men inte lika maffigt, sen upphörde fenomenet.

ibeoDesign - Vetteljus
vetteljus.org

onsdag 23 maj 2007

Brev till inspektören Anders

Hej Anders!
Det är roligt att se att vi är helt överens här om vad som gäller innan din inspektion. Du säger ju den 26 mars: "Nej, vi tillåter inte att råttgift läggs ut så att barn och husdjur kan skadas, tvärtom är det vår uppgift och skyldighet att se till att så inte sker." Att fortsätta försöka nysta upp svaret på min fråga om vilka regler som gäller när man placerar ut gift var schysst av dig, Anders. Speciellt med tanke på att jag skrivit den 13 mars: "Alltså, knappast mycket du kan göra om denna hantering är laglig." Jag trodde det var helt kört när det fanns verksamhet i ladan och Anticimex var ansvariga. Så att du ville följa lagen Brb 13 Kap § 7-8 imponerade ialla fall på mig. Tyvärr finns en liten klausul du lovat inte gäller här: "En förutsättning för straffbarhet är dock att förfarandet inte har tillåtits av behörig myndighet eller är allmänt vedertaget." För att underlätta för dig att avgöra vem av mig och Anticimex som ljög skickade jag dig foton och gjorde 16 mars en journalkopia åt dig. Du sa det var viktigt att bevisa att katten var förgiftad, iallafall då när hon var försvunnen. Men så fick vi tag i henne igen efter 2 veckor den 13 mars. Jag ville bara få bort giftet där katter sprang runt och åt förgiftade råttor och möss. Du fick texten om sekundärförgiftning från Giftinformationscentralen den 19 mars, där jag också förtydligade min FRÅGA, då du fortfarande inte förstått vad jag ville veta: "Den då försvunna katten var aldrig min fråga, så jag förstår inte din oro över att behöva diagnosera henne. Frågan gällde hur ni tolkar lagen helt allmänt, utan att någon ännu bevisligen kommit till skada."

Du kontaktade aldrig mig igen om hur inspektionen av ladan gick. Nästa gång jag hörde av dig hade du själv skickat upp min förfrågan till er nämnd, utan att jag fick veta vad du såg vid ladan. Du nämner ingenstans att du vill ha journalkopian från den 16 mars. Den 17 april påminner jag dig, din chef, ansvarige politiker, samt två kvinnliga kollegor att jag inte fått något besked: "Det har nu redan gått över en månad sen ni på Miljökontoret blev uppmärksammade på förgiftningsrisken och som ni också redan vet har veterinär diagnoserat en katt förgiftad av superwarfarinet. (Journalkopia finns att tillgå.)" Inte heller nu fick jag något svar om vad du sett uppe vid ladan. Du svarar att ärendet gått vidare till nämnden och ber återigen inte att få se journalkopian. Dina kollegor Anna och Maria öppnar mitt mail, men svarar aldrig. Din chef Lars och den politiske representanten Åke Svensson från Centerpartiet bekräftar aldrig att de öppnat mailet. När jag en månad senare blivit "delgiven" ett beslut är SEKRETESSEN bortblåst. Vilka som har gjort beslutet får jag inte reda på, för era namn saknas från utdraget jag fick. Offentligehetsprincipen gäller inte på privatpersoners förfrågningar till myndigheter, så det hade varit normalare att delge mig vilka som gjort beslutet och hålla namnet på mig, arrendatorn och ägaren hemligt. Frågan hade ju inte gällt arrendatorn eller ägaren, utan endast Anticimex skyldigheter när de placerar ut gift att meddela oss som bor på platsen, alternativt att placera giftet där ingen obehörig kan komma åt det. Kan medborgarna inte lita på att ni följer dessa ETISKA regler har ni förlorat rätten att existera.

I nämndens beslut, som kom i brevlådanden den 20 maj, står det att giftet visst ligger där barn kan komma åt det, precis vad jag hävdat hela tiden och du inte trodde på. Nämndens lekmanna bedömning är dock att de är gamla nog att inte röra det. Det frågas inte efter någon fackkunnig inom barnpsykologi, utan denna bedömningen gör ni helt själva grundat på... ingenting. Det står i beslutet att dörren har ett så stort hål att djur som katter kan gå in igenom den. Giftinformationscentralens varning om de oerhörda farorna vid sekundärförgiftning av just katter nämns inte, trots alla sett den. Anticimex egen veterinärs varning i bl a boken Din Katt nämns inte heller. Ert svar är således att ni vet om faran, men väljer att hoppas på det bästa. Du skriver den 26 mars att det inte finns någon fara: "Nej, vi tillåter inte att råttgift läggs ut så att barn och husdjur kan skadas... I detta fall har vi gjort bedömningen att råttgiftet inte har förvarats på ett sådant sätt. Och där skiljer sig din och min bedömning." Den enda logiska bedömningen av din bedömning av dessa meningar är att du tror giftet är inlåst. Och att anledningen till att du tänkte göra inspektionen var för att du fått två olika besked om den saken. Inspektionen visade att porten var trasig, precis som jag sagt och tvärtemot Anticimex påståenden. Oklart är om du ändrade dig själv efteråt eller om det var din chef som beordrade dig att ändra dig. Oavsett så skrev du aldrig till mig vad DU tyckte om det du såg på din inspektion den 12 april. Den 26 mars lovar du: "Om vi ändrar vår bedömning kommer vi ställa krav på Anticimex eller fastighetsägaren om rättelse." Varför skulle jag överklaga det här löftet, Anders? Kan du förklara det för mig och alla andra som är nyfikna på hur det gick till när jag var oense med dig om detta. Bedömningen om den trasiga dörren ändrade ni, men ändå ställer ni inga krav på Anticimex om någon rättelse. Och vem/vilka beslutade att hänga ut mig?

Mitt mail den 17 april: "Har ännu inte hört ifrån dig efter din inspektion. När ska de ta bort giftet, alternativt stänga av utrymmet så inte längre katterna springer omkring inne i lokalen? Som du nu själv sett är det ytterst lätt även för små barn att ta sig in. Det bor en hel del i området vid ladan." Detta är ju skrivet till några fler än dig, Anders, därav upprepningen av kända fakta. Ärligt talat, låter det här som någon som tror att du och jag inte är överrens? Eller som någon som överklagar till någon nämnd? Det är skrivet med ett typiskt vardagligt språk och inte som en formell "överklagan". Det kan en idiot se. Ja, inte ens ni verkar tycka detta kvalificerar som överklagan för det här mailet finns inte uppräknat i protokollet, och det är det enda mail efter inspektionen jag skrivit. Vi har länge levt i en värld där massmord och övergrepp sker dagligen och de flesta har ingen aning om varför det är så. Det är för att så många människor har förlorat sig själva och inte längre tar personligt ansvar för sina handlingar, utan istället lyder de galningar som sitter över dem i hierarkin. Du tror kanske att ditt beteende inte har någonting med den här oerhörda ondskan som finns i världen att göra, Anders, men du har helt fel. Betänk att "Även i den största maskin har den minsta kugge en funktion" . Så vad du väljer att skapa för värld betyder någonting. Tro aldrig att du ingenting betyder. Att bryta mot sekretesslagen och hänga ut någon mot dens vilja var ett sånt val. Att tillskriva någon åsikter och yttrande som är rent missvisande förvanskningar var ditt val. Alldeles för länge har psykopater idealiserats som de bästa chefer, just för att de saknar mänskliga drag som empati. Det enda bra med psykopater är att de är lätta att avslöja då de har ett så uppblåst EGO att de gör olagliga saker, om de tror de ska klara sig undan. Om en kommun eller myndighet får ovanligt många JO-anmälningar vet man att den styrs av ett psykopatiskt psyke. Sådana myndigheter tar inte hänsyn till fakta.

I beslutsunderlaget saknas all referens till att katten är försvunnen vid frågetillfället den 12 mars, ändå refererar ni till katten som om den var närvarande, men inte kunde diagnoseras och det enda ni har att gå efter är mitt påstående att den "kan vara" förgiftad. Om det stod att katten var försvunnen när jag uttryckte mig på det viset hade det varit begripligt, nu är det inte det. För att det här protokollet skulle vara riktigt uppfört skulle ni ha tagit med min sista fråga, dvs där jag formulerar mig om ert beslut efter inspektionen den 12 april. Fast då ni aldrig gav mig något beslut fanns ju inte något sånt mail! Näst bäst för att inte bryta mot sanningen för mycket vore om ni refererat till mitt sista mail innan mötet, den 17 april: "...som ni också redan vet har veterinär diagnoserat en katt förgiftad av superwarfarinet. (Journalkopia finns att tillgå.)" När ni ändå tog upp mitt påstående om förgiftning, borde ni erkänt att ni låtit bli att tacka ja till att få journalen. Är det för att ni inte tycker veterinärerna på Växjö djursjukhus är kompetenta nog att avgöra vad deras provresultat för 6.000 kronor säger? Att referera till ett mail innan några prover är tagna är också oetiskt, för det ger sken av att resultaten ingenting gav, vilket inte är sant. Den enda gång ni låter mig tala sanning i de rader ni tillskrivit mig är när "jag" säger att barn och katter kan gå ut och in i byggnaden där giftet ligger. Det håller ni med om i ert beslut. Fast jag har ju ALRDIG anfört något till nämnden så hela den här farsen är ett hopkok av dig, Anders, och förstås din chef Lars, kanske Åke och många fler som vägrar visa vilka de är.

Giftinformationer, se speciellt vid sekundärförgiftning:


  •  http://giftinformationscentralen.se/article.asp?CategoryID=6609
  •  http://www.katt.nu/artikel-rattgift.htm
  •  http://www.nordiskalkali.se/produkter/sakerhetsblad/bromadiolon_na_S.pdf

  • (Journalkopiorna har tagits bort från min websajt pga platsbrist.)
    Citat Lena Englund, T.f. statsveterinär och Anna Hellekant, Anticimex AB "utläggarens skyldighet att lägga betet skyddat så att barn och husdjur inte kan komma åt det", "Katter som har möss som "stapelföda" och regelbundet intar påverkade möss kan förgiftas med fatal utgång", "verkar kumulativt, dvs. upprepade intag av små doser är relativt sett farligare än en enstaka större dos", "så lite som 0,2 mg warfarin per kg kroppsvikt under en längre tid kan döda hundar". Om förtäring av Bromadiolon, nedersta infon: "kramper". Enligt din källa Anders förekommer INTE kramper, men här står det med. De små blodkärlen börjar blöda, t ex i hjärnan, vilket leder till epilepsi-liknande symtom. Duh!

    Ingis Erlingsdotter - Magnolia Lane